Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Vad ska du bli?

Vad ska du bli när du blir stor? Det frågade bandet Ebba Grön på sitt punkiga sätt och ungefär samtidigt som den låten kom ut svarade jag (relativt opunkigt får man väl medge) träslöjdslärare på den frågan. Det fanns också andra – hemliga – planer på alternativa yrkesvägar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 20 januari 2022, kl 13:12
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär, ville som barn bli träslöjdslärare. Foto: Christopher Hunt

Träslöjdslärare. Det var svaret när jag i lågstadieåldern fick frågan om vad jag skulle bli. En underligt specifik plan för ett barn i den åldern kanske du tänker, men det var helt enkelt en kombination av mina föräldrars yrken: snickare och lärare. Kanske för att göra dem glada, kanske för att jag såg att de trivdes med sina arbeten.

Såklart hade jag ytterligare några parallella karriärspår i tankarna under uppväxten: världsberömd gymnast (förebild Nadja Comaneci) eller världsberömd popsångerska (förebild Agneta Fältskog).

Sedan blev vägen en annan och det är svårt att sätta fingret på exakt vad som avgjorde att min yrkesbana blev journalistikens. Så tror jag det är för många, att tillfälligheter avgör. Men också vår bakgrund och våra resurser förstås.

Nuförtiden upprepas som ett mantra att vi inte kan stanna i ett och samma yrke hela livet. Att vi måste vara beredda att ställa om. Det finns något positivt i det, kanske kan vi rätta till ett val som inte visade sig bli rätt eller slippa risken att bli uttråkade.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal med vänner som är runt 50-strecket som tänker att de har åtminstone ett par yrkesskiften kvar innan det är dags att pensionera sig. I deras fall är det något positivt, de trivs med att drömma och se möjligheter.

Men för andra blir karriärbyte ett nödvändigt ont för att jobben försvinner när tekniken utvecklas och branscher förändras. Det kan vara kopplat till oro och stress. Hur sadlar du om ifall du har lån på bostaden och barn att försörja? Hur ska det gå till att läsa till ett nytt yrke om du redan maxat studielånen eller passerat CSN:s åldersgränser?

Det här har facket och politikerna också funderat på och nu finns långt gångna planer på ett nytt omställningsstöd som ska underlätta. Vi på Kollega har kikat lite närmare på vad stödet innebär, missa inte det. 

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.