Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Vad ska du bli?

Vad ska du bli när du blir stor? Det frågade bandet Ebba Grön på sitt punkiga sätt och ungefär samtidigt som den låten kom ut svarade jag (relativt opunkigt får man väl medge) träslöjdslärare på den frågan. Det fanns också andra – hemliga – planer på alternativa yrkesvägar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär, ville som barn bli träslöjdslärare. Foto: Christopher Hunt

Träslöjdslärare. Det var svaret när jag i lågstadieåldern fick frågan om vad jag skulle bli. En underligt specifik plan för ett barn i den åldern kanske du tänker, men det var helt enkelt en kombination av mina föräldrars yrken: snickare och lärare. Kanske för att göra dem glada, kanske för att jag såg att de trivdes med sina arbeten.

Såklart hade jag ytterligare några parallella karriärspår i tankarna under uppväxten: världsberömd gymnast (förebild Nadja Comaneci) eller världsberömd popsångerska (förebild Agneta Fältskog).

Sedan blev vägen en annan och det är svårt att sätta fingret på exakt vad som avgjorde att min yrkesbana blev journalistikens. Så tror jag det är för många, att tillfälligheter avgör. Men också vår bakgrund och våra resurser förstås.

Nuförtiden upprepas som ett mantra att vi inte kan stanna i ett och samma yrke hela livet. Att vi måste vara beredda att ställa om. Det finns något positivt i det, kanske kan vi rätta till ett val som inte visade sig bli rätt eller slippa risken att bli uttråkade.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal med vänner som är runt 50-strecket som tänker att de har åtminstone ett par yrkesskiften kvar innan det är dags att pensionera sig. I deras fall är det något positivt, de trivs med att drömma och se möjligheter.

Men för andra blir karriärbyte ett nödvändigt ont för att jobben försvinner när tekniken utvecklas och branscher förändras. Det kan vara kopplat till oro och stress. Hur sadlar du om ifall du har lån på bostaden och barn att försörja? Hur ska det gå till att läsa till ett nytt yrke om du redan maxat studielånen eller passerat CSN:s åldersgränser?

Det här har facket och politikerna också funderat på och nu finns långt gångna planer på ett nytt omställningsstöd som ska underlätta. Vi på Kollega har kikat lite närmare på vad stödet innebär, missa inte det. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.