Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Unionen går på högvarv

Unionen växer som aldrig förr och barnsjukdomarna för det fem år unga förbundet tycks vara ett minne blott. Nu återstår utmaningen att ta hand om alla de nya medlemmar som värvas.
Susanna Lundell Publicerad

Unionen har funnits i fem år och medlemmarna strömmar till som aldrig förr. Under förra året fick förbundet 60 000 nya medlemmar. Eftersom många samtidigt bytte arbetsplats och bransch försvann hälften så många till andra förbund. Ökningen av antalet medlemmar blev dock drygt 30 000 för 2012, en summa att vara stolt över och förundras över. Hur kan det komma sig att ett så nytt fackförbund lyckas värva så många nya medlemmar på så kort tid?

En förklaring kan vara att Unionen har satsat mycket pengar på marknadsföring. Detta i kombination med bistrare tider på arbetsmarknaden kan ha varit en bidragande del i att locka nya medlemmar. De tuffare ekonomiska tiderna kan också ha gjort att allt fler är måna om att ha en bra inkomstförsäkring om de skulle ha otur och bli av med jobbet.

Unionen är fortfarande ett nytt fackförbund, men de värsta barnsjukdomarna tycks vara förbi. Kollega har låtit Novus opinion göra en undersökning som visar att åtta av tio medlemmar upplever att de har blivit professionellt bemötta i sin kontakt med förbundet. Var sjunde medlem har haft kontakt med Unionen sedan förbundet bildades. Nästan hälften av dessa har fått rådgivning av något slag och var tredje har fått förhandlingshjälp. Totalt har drygt 1 200 medlemmar svarat på undersökningen.

De flesta medlemmar tycks också vara nöjda med förbundets bemötande. Tre av fyra tycker att de har fått hjälp när de har tagit kontakt med Unionen, medan var tionde inte tycker att de har fått den hjälp de har önskat.

Mer än var tredje medlem upplever att förbundet kan hjälpa dem om de får problem i arbetslivet. Ungefär lika många tycker att förbundet är en stark röst i samhällsdebatten.

Något nedslående är att endast var tredje instämmer i påståendet att Unionen kan påverka villkoren på deras arbetsplats. Här finns en utmaning under kommande är. Det är självklart så att den fackliga närvaron på den egna arbetsplatsen är a och o för medlemmarna. På arbetsplatser med egna klubbar ökar känslan av närhet till det egna förbundet och till snabbare hjälp vid frågor och funderingar om arbetsmiljö och lön i den egna vardagen.

En annan utmaning för förbundet blir att bli lika duktiga på att ta hand om de medlemmar som värvas, som man har varit på att värva fler. Självklart kräver fler medlemmar också mer av sitt förbund, framför allt i form av rådgivning och förhandlingshjälp. Om Unionen kan möta denna digra utmaning återstår förstås att se. Lyckas man kan förbundet bli en riktigt tuff tioåring med många strängar på sin lyra.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.

Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”