Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Unionen går på högvarv

Unionen växer som aldrig förr och barnsjukdomarna för det fem år unga förbundet tycks vara ett minne blott. Nu återstår utmaningen att ta hand om alla de nya medlemmar som värvas.
Susanna Lundell Publicerad

Unionen har funnits i fem år och medlemmarna strömmar till som aldrig förr. Under förra året fick förbundet 60 000 nya medlemmar. Eftersom många samtidigt bytte arbetsplats och bransch försvann hälften så många till andra förbund. Ökningen av antalet medlemmar blev dock drygt 30 000 för 2012, en summa att vara stolt över och förundras över. Hur kan det komma sig att ett så nytt fackförbund lyckas värva så många nya medlemmar på så kort tid?

En förklaring kan vara att Unionen har satsat mycket pengar på marknadsföring. Detta i kombination med bistrare tider på arbetsmarknaden kan ha varit en bidragande del i att locka nya medlemmar. De tuffare ekonomiska tiderna kan också ha gjort att allt fler är måna om att ha en bra inkomstförsäkring om de skulle ha otur och bli av med jobbet.

Unionen är fortfarande ett nytt fackförbund, men de värsta barnsjukdomarna tycks vara förbi. Kollega har låtit Novus opinion göra en undersökning som visar att åtta av tio medlemmar upplever att de har blivit professionellt bemötta i sin kontakt med förbundet. Var sjunde medlem har haft kontakt med Unionen sedan förbundet bildades. Nästan hälften av dessa har fått rådgivning av något slag och var tredje har fått förhandlingshjälp. Totalt har drygt 1 200 medlemmar svarat på undersökningen.

De flesta medlemmar tycks också vara nöjda med förbundets bemötande. Tre av fyra tycker att de har fått hjälp när de har tagit kontakt med Unionen, medan var tionde inte tycker att de har fått den hjälp de har önskat.

Mer än var tredje medlem upplever att förbundet kan hjälpa dem om de får problem i arbetslivet. Ungefär lika många tycker att förbundet är en stark röst i samhällsdebatten.

Något nedslående är att endast var tredje instämmer i påståendet att Unionen kan påverka villkoren på deras arbetsplats. Här finns en utmaning under kommande är. Det är självklart så att den fackliga närvaron på den egna arbetsplatsen är a och o för medlemmarna. På arbetsplatser med egna klubbar ökar känslan av närhet till det egna förbundet och till snabbare hjälp vid frågor och funderingar om arbetsmiljö och lön i den egna vardagen.

En annan utmaning för förbundet blir att bli lika duktiga på att ta hand om de medlemmar som värvas, som man har varit på att värva fler. Självklart kräver fler medlemmar också mer av sitt förbund, framför allt i form av rådgivning och förhandlingshjälp. Om Unionen kan möta denna digra utmaning återstår förstås att se. Lyckas man kan förbundet bli en riktigt tuff tioåring med många strängar på sin lyra.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.