Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Sorg och ensamhet finns också på jobbet

I pandemins spår har sorg och död gjort sig påminda på många arbetsplatser. Också tunga ämnen behöver ibland få ta plats, och att ha rutiner även för det svåra kan underlätta.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Christopher Hunt

Helst ser vi förstås att arbetet är förknippat med glädje, men även tyngre ämnen kräver ibland utrymme. Livet drabbar med sjukdom, uppbrott i relationer, stress – och med sorg. Inte minst nu under pandemin har döden gjort sig påmind i många arbetsgrupper, anhöriga och kollegor har gått bort.

Att ha funderat i förväg på vilka rutiner som ska gälla när svåra saker händer kan vara klokt. Om en arbetskamrat dör behöver ledsenheten få ta plats, det hjälpte Caroline Midbjer vars kollega gick bort, hon berättar i vår artikel att det betydde mycket att få tid att reagera tillsammans med övriga på jobbet. 

Läs mer: Sorg på jobbet – så hanterar ni dödsfall och kriser

Och det hjälper med ljus, blommor, kondoleansbok och minnesstund. Ritualerna skapar en ram inom vilken vi kan släppa fram sorgen, och blir också ett stöd för att gå tillbaka till arbetet igen.

Ett annat tungt ämne är ensamhet. Vi kan nog alla relatera till att känna oss övergivna och isolerade, ibland mitt i en folksamling. Att vara ”fel”, inte våga tro att andra tycker det jag har att säga är intressant eller att helt enkelt längta efter närhet.

För alltför många människor ser varje dag ut så, ensamheten tar över både på jobbet och fritiden. Och tyvärr utan att någon vet om det. För ensamhet är skamfull, så oftast försöker vi till varje pris dölja den. Vilket leder till att vi drar oss undan ännu mer, det blir en ond cirkel. En farlig cirkel, för det är ett grundläggande behov att tillhöra ett gäng. Ensamhet kan leda till stress, ohälsa och för tidig död.

Har du en kollega som är utanför eller vid sidan om, kanske aldrig går med och äter lunch till exempel? Du skulle kunna försöka bjuda med hen. Enligt psykolog Anna Bennich, som vi har intervjuat i vår artikel  kan det göra stor skillnad. Och om du är rädd för att klampa in, säga något tokigt, så gör det ändå – det är faktiskt bättre än att inte försöka. 

Läs mer: Ensamhet negativt för arbetsprestation och hälsa

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.