När Sveriges fotbollsdamer vunnit bronsmatchen i VM i somras lyssnade jag på de efterföljande spelarintervjuerna. Reportrarna frågade varför laget lyckats ta medalj och spelarna svarar att det handlar om gruppen – hur de hjälper varandra, både när det går bra och när det sker misstag. Samt att det inte bara finns en utan många ledarfigurer, som tar ansvar.

Det i sin tur beror på hur förbundskaptenen, Peter Gerhardsson, är som chef. Han tror på öppenhet: individer är olika och alla ska få säga vad de tycker. Han visar tillit så att spelarna vågar fatta beslut ute på planen – för att uppnå resultat.

Det här sättet att leda är typiskt svenskt. Att inte detaljstyra – utan istället ge medarbetare förutsättningar för att få saker gjorda. Enligt forskaren Louise Bringselius är det en av förklaringarna till Sveriges framgångar i näringslivet.

Men nu, säger hon i vår intervju, är modellen hotad. Vi är på väg mot mer byråkrati, bland annat för att digitaliseringen ger oss ökade möjligheter att mäta och kontrollera. Men att leta fel och utse syndabockar försvårar kreativitet och utveckling. För att citera förbundskaptenen: inte någon eller någonting blir bättre av en utskällning.