Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

"Kris kan ge insikt"

Publicerad
Christopher Hunt
Christopher Hunt

I fjol blev Therese Malakow utsedd till en av landets främsta kvinnliga ledare under 35 år. Men vägen dit var inte självklar. För hennes del gick den via ett livshotande hjärtfel och ett antal operationer.

Den upplevelsen förändrade henne i grunden. ”Jag bestämde mig för att förändra och förbättra mig”, berättar hon i reportaget i Chef & Karriär.

Läs mer: "Jag kunde ha dött"

Numera har hon lättare att visa sina egna svagheter, håller koll på hur medarbetarna mår och tycker att det är okej att göra misstag.

Att det ibland måste till något rejält omskakande för att man ska komma till insikt är pepparkaksfabrikören Christoffer Sai Öbergs historia ytterligare ett exempel på. När man varit ”världens sämsta chef ” i sex år och har 80 miljoner kronor i skulder är det inte konstigt att man ”stänger in sig i en källare någonstans och super skallen i bitar”, konstaterar han.

Läs mer: Nyåkers vd har trotsat fler motgångar än de flesta

Nu krävs det tack och lov inte alltid en nära döden-upplevelse för att man ska bli en bra chef. Däremot är det troligt att det behövs en personlig mognad och att man reflekterar över sitt liv och sitt beteende.

Och, kanske det mest grundläggande, att man – som Therese Malakow påpekar – har ett intresse för människor.

Niklas Hallstedt
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare

niklas.hallstedt@kollega.se

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.