Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
"Ingen bonus med bonus"
Bonusarna kommer att försvinna. I alla fall för företagstopparna – men knappast för de flesta av er som läser det här.
Vad jag grundar det tipset på? Jo, påståendet att bonussystemen leder till bättre prestationer är minst sagt omtvistat.
Tvärtom finns det en hel del som pekar i rakt motsatt riktning. Rörliga löner riskerar att leda till att företagets långsiktiga verksamhet blir lidande – för företagets vd är det mer lönsamt att visa bra resultat snabbt.
Kapitalismen är visserligen inte så rationell som ibland hävdas, men den är inte heller fullständigt blind. Därför tillhör de allt högre bonusar för företagsledarna – i förfjol höjdes den rörliga lönen för en börs-vd med i snitt 46 procent – snart det förflutna.
Du som inte är högt uppsatt chef och har någon form av rörlig lön kan nog fortsätta sova gott om nätterna. I ditt fall finns nämligen en del som talar för att den har önskad effekt. På lägre nivå upplevs nämligen rörlig lön som både rättvis och möjlig att påverka.
Och – som Unionens ombudsman Gunilla Krieg påpekar i vår artikel om bonusar – chefer på lägre nivå har inte samma möjligheter som storbolagschefer att fatta kortsiktiga beslut för att gynna den egna plånboken.
Läs mer: Bonus kan hämma kreativiteten
Niklas Hallstedt
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Är bäst-före-datum passerat?
Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.
När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.
Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.
Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?
Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.
Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.
