Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Bonusarna kommer att försvinna. I alla fall för företagstopparna – men knappast för de flesta av er som läser det här.
Vad jag grundar det tipset på? Jo, påståendet att bonussystemen leder till bättre prestationer är minst sagt omtvistat.
Tvärtom finns det en hel del som pekar i rakt motsatt riktning. Rörliga löner riskerar att leda till att företagets långsiktiga verksamhet blir lidande – för företagets vd är det mer lönsamt att visa bra resultat snabbt.
Kapitalismen är visserligen inte så rationell som ibland hävdas, men den är inte heller fullständigt blind. Därför tillhör de allt högre bonusar för företagsledarna – i förfjol höjdes den rörliga lönen för en börs-vd med i snitt 46 procent – snart det förflutna.
Du som inte är högt uppsatt chef och har någon form av rörlig lön kan nog fortsätta sova gott om nätterna. I ditt fall finns nämligen en del som talar för att den har önskad effekt. På lägre nivå upplevs nämligen rörlig lön som både rättvis och möjlig att påverka.
Och – som Unionens ombudsman Gunilla Krieg påpekar i vår artikel om bonusar – chefer på lägre nivå har inte samma möjligheter som storbolagschefer att fatta kortsiktiga beslut för att gynna den egna plånboken.
Läs mer: Bonus kan hämma kreativiteten
Niklas Hallstedt
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare
Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.
Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.
Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land.”
Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.
Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.
Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.
