Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Hoppfullt att #metoo lett till ökad öppenhet

Skogsbranschens #metoo-upprop ledde till att frågan om machokultur och sexuella trakasserier äntligen började diskuteras i fikarummen. Det berättar en av de få kvinnliga skogsmästarna för Kollega. Det ger hopp inför framtiden – att förändring är möjlig.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Christopher Hunt

Nu är det drygt tre år sedan #metoo-rörelsen drog fram över världen. Kvinnor inom många olika yrken vittnade om övergrepp och utsatthet. I skogsbranschen hette uppropet #slutavverkat och beskrev en machokultur där sexuella kommentarer och trakasserier förminskades och slätades över och där risken att frysas ut och förlora chansen till fortsatt jobb var stor om man sa ifrån.

Enligt skogsmästare Emelie Lindqvist, ledde uppropet till att frågan började diskuteras på jobbet, vilket hon ser mycket positivt på. Visst har hon som ung tjej i en manlig bransch också mötts av plumpa kommentarer, men hon känner sig trygg med att säga ifrån och hon vet att de män hon jobbar med skulle backa upp henne i alla lägen.

Emelies berättelse visar att förändring är möjlig, det ger hopp inför framtiden.

Läs mer: Emelie Lindqvist är en av skogsbranschens få kvinnor

Och är det något vi behöver när vi står inför ett nytt år men fortfarande befinner oss i en pandemi så är det väl hopp. Men var finns framtidstron när det ser ut som det gör? Hur hittar vi energin när veckor som knappt går att skilja åt staplas på varandra – och ovissheten stressar oss? Vår utmaning är att varken lägga locket på våra känslor eller att fastna i dem. Vi kan inte ändra omständigheterna, men vi kan hitta vägar ur oron. Vi mår dåligt om vi ältar. Men att längta efter det i saknar är ju inte fel.

Så här års längtar vi väl alltid lite extra efter ljuset. Och det gör vi rätt i för vi har ett vetenskapligt bevisat behov av dagsljus. Vilket sannerligen är en utmaning här uppe i mörka nord. För liten mängd ljus påverkar vår sömn och kan också leda till depression. Bäst effekt har ljuset mellan åtta och tio på förmiddagen. Därför blir mitt nyårslöfte att ta så många förmiddagspromenader som möjligt. Som bonus kommer jag att vara pigg när vi så småningom får börja umgås, resa och dansa igen.

Läs mer: Mest uppiggande ljuset före klockan 10

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.

Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”