Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Din hjärna behöver gulliga katter

Två saker att glädjas åt: den första är att din hjärna mår bra av slötittande på gulliga kattfilmer. Den andra att det äntligen börjar hända saker som kan öka andelen kvinnor i gruvindustrin och göra läget bättre för de som jobbar där.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 11 september 2023, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Har du slappat med tv-serier eller roliga djur-videor på semestern? Kanske skäms du en aning för att du fastnar framför youtubeklipp på gulliga katter som gömmer sig i kartonger eller åker runt på robotdammsugare? Du kan andas ut för nu visar forskning att hjärnan mår bra av aktiviteter som är 1: fria från prestationskrav och 2: inte alltför kognitivt ansträngande. Läs mer i vår artikel.

Självklart behöver hjärnan även annat – såväl tuffare utmaningar som skärmfrihet. Men nog är det glädjande att slötittandet får en liten tumme upp av vetenskapen? Det tycker i alla fall jag som är långt ifrån klar med de fyra säsongerna av tv-serien Succession.

De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön

Något annat som är långt ifrån färdigt är hanteringen av den skeva könsuppdelningen på arbetsmarknaden. De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön, och utvecklingen går mycket långsamt. I gruvnäringen har det till exempel varit trögt. Men det börjar hända saker.

Vi besökte LKAB i Kiruna och där har andelen kvinnliga anställda ökat från drygt 7 procent till 28 procent från 2020 fram till nu. Det råder brist på arbetskraft och alla som rekryteras borde välkomnas med öppna armar och mötas av en god arbetsmiljö. Men det är fortfarande tufft för kvinnorna, med olämplig jargong, arbetskläder som inte riktigt passar och ibland svårigheter att bli lyssnad på.

Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb

”Som tjej förväntas man och ha skinn på näsan för att kunna arbeta här. Men varför ska jag behöva komma till jobbet med skinn på näsan?” frågar en av kvinnorna i reportaget.

Ja, varför? Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb. Ändå tror jag att vi är många som någon tänkt eller sagt att man blir tvungen att anpassa sig till hur det är på det ställe dit man kommer. Vi behöver tänka om helt enkelt!

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.