Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Din hjärna behöver gulliga katter

Två saker att glädjas åt: den första är att din hjärna mår bra av slötittande på gulliga kattfilmer. Den andra att det äntligen börjar hända saker som kan öka andelen kvinnor i gruvindustrin och göra läget bättre för de som jobbar där.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Har du slappat med tv-serier eller roliga djur-videor på semestern? Kanske skäms du en aning för att du fastnar framför youtubeklipp på gulliga katter som gömmer sig i kartonger eller åker runt på robotdammsugare? Du kan andas ut för nu visar forskning att hjärnan mår bra av aktiviteter som är 1: fria från prestationskrav och 2: inte alltför kognitivt ansträngande. Läs mer i vår artikel.

Självklart behöver hjärnan även annat – såväl tuffare utmaningar som skärmfrihet. Men nog är det glädjande att slötittandet får en liten tumme upp av vetenskapen? Det tycker i alla fall jag som är långt ifrån klar med de fyra säsongerna av tv-serien Succession.

De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön

Något annat som är långt ifrån färdigt är hanteringen av den skeva könsuppdelningen på arbetsmarknaden. De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön, och utvecklingen går mycket långsamt. I gruvnäringen har det till exempel varit trögt. Men det börjar hända saker.

Vi besökte LKAB i Kiruna och där har andelen kvinnliga anställda ökat från drygt 7 procent till 28 procent från 2020 fram till nu. Det råder brist på arbetskraft och alla som rekryteras borde välkomnas med öppna armar och mötas av en god arbetsmiljö. Men det är fortfarande tufft för kvinnorna, med olämplig jargong, arbetskläder som inte riktigt passar och ibland svårigheter att bli lyssnad på.

Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb

”Som tjej förväntas man och ha skinn på näsan för att kunna arbeta här. Men varför ska jag behöva komma till jobbet med skinn på näsan?” frågar en av kvinnorna i reportaget.

Ja, varför? Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb. Ändå tror jag att vi är många som någon tänkt eller sagt att man blir tvungen att anpassa sig till hur det är på det ställe dit man kommer. Vi behöver tänka om helt enkelt!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.