Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Din hjärna behöver gulliga katter

Två saker att glädjas åt: den första är att din hjärna mår bra av slötittande på gulliga kattfilmer. Den andra att det äntligen börjar hända saker som kan öka andelen kvinnor i gruvindustrin och göra läget bättre för de som jobbar där.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 11 september 2023, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Har du slappat med tv-serier eller roliga djur-videor på semestern? Kanske skäms du en aning för att du fastnar framför youtubeklipp på gulliga katter som gömmer sig i kartonger eller åker runt på robotdammsugare? Du kan andas ut för nu visar forskning att hjärnan mår bra av aktiviteter som är 1: fria från prestationskrav och 2: inte alltför kognitivt ansträngande. Läs mer i vår artikel.

Självklart behöver hjärnan även annat – såväl tuffare utmaningar som skärmfrihet. Men nog är det glädjande att slötittandet får en liten tumme upp av vetenskapen? Det tycker i alla fall jag som är långt ifrån klar med de fyra säsongerna av tv-serien Succession.

De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön

Något annat som är långt ifrån färdigt är hanteringen av den skeva könsuppdelningen på arbetsmarknaden. De flesta i Sverige jobbar på en arbetsplats där minst 70 procent är av deras eget kön, och utvecklingen går mycket långsamt. I gruvnäringen har det till exempel varit trögt. Men det börjar hända saker.

Vi besökte LKAB i Kiruna och där har andelen kvinnliga anställda ökat från drygt 7 procent till 28 procent från 2020 fram till nu. Det råder brist på arbetskraft och alla som rekryteras borde välkomnas med öppna armar och mötas av en god arbetsmiljö. Men det är fortfarande tufft för kvinnorna, med olämplig jargong, arbetskläder som inte riktigt passar och ibland svårigheter att bli lyssnad på.

Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb

”Som tjej förväntas man och ha skinn på näsan för att kunna arbeta här. Men varför ska jag behöva komma till jobbet med skinn på näsan?” frågar en av kvinnorna i reportaget.

Ja, varför? Det borde räcka att vara kunnig och erfaren och göra ett bra jobb. Ändå tror jag att vi är många som någon tänkt eller sagt att man blir tvungen att anpassa sig till hur det är på det ställe dit man kommer. Vi behöver tänka om helt enkelt!

Ledare

Chef: Sluta mikrostyra

Vilken typ av ledare är du? Om du är sorten som vill peta i detaljer kan det vara fiffigt att öva på att släppa på kontrollen. Både för verksamsamhetens och din egen skull.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 30 maj 2023, kl 09:00
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Mina söner är vuxna och det är underbart men det finns sådant jag saknar från åren när de var yngre. Till exempel att stå vid – oftast blåsiga men emellanåt också soliga – konstgräsplaner och titta på ungdomsfotboll. Nåja, allt var ju inte kul, det fanns hetsiga föräldrar och tyvärr barn som hamnade i kläm när elittänkandet fick för stor plats. Men de allra flesta som engagerade sig var toppen.

En av de saker man blir observant på som förälder till idrottande barn är vilken ledarstil tränare och ledare har. När det handlar om att coacha ett lag under en match finns det två huvudspår. Den ena sortens tränare är aktiv vid sidlinjen och ropar instruktioner hela tiden och den andra håller sig mer i bakgrunden, pratar bara taktik före matchen och i pausvilan.

En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt

Jag kom att tänka på det när jag läste vår artikel om kontrollbehov. En ledare som mikrostyr får kanske goda resultat på kort sikt, men det kan också hämma utveckling. När en chef deltar i alla små beslut riskerar medarbetarna att bli passiva. Vilken sort tillhör du?

Om du misstänker att du är lite för kontrollerande i ditt ledarskap ska du inte misströsta, det går att öva sig på att släppa. Något som också kan minska pressen och stressen för din egen del.

Ledare

Inte alla vill ha rättvisa

Nu räcker det med jämställdhet, tycker vissa. Men de har fel – titta bara på statistiken för lönerna, sjukskrivningarna och riskerna för sexuella trakasserier.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 18 april 2023, kl 13:14
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Det finns de som suckar tungt när ämnet jämställdhet kommer på tal – som anser att vi nått långt och inte behöver lägga fokus på frågan. Men i själva verket riskerar utvecklingen att gå bakåt. Forskare på Göteborgs universitet rapporterar om ”modern sexism”, främst på orter där arbetslösheten ökar. Det handlar om unga män som tycker att kvinnor konkurrerar ut dem från arbetsmarknaden, och som ser ökade rättigheter för kvinnor som orättvist och hotfullt.

Det går ju att förstå.  Men sett till helheten har inte kvinnorna kommit ifatt. Statistiken pekar fortfarande åt fel håll.

Ta till exempel lönerna. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent, visar statistik från Medlingsinstitutet. Omräknat i arbetstid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 om arbetsdagen slutar klockan 17.

Inte bara kvinnor drabbas

En del av skillnaderna hänger ihop med att vissa jobb och branscher är kvinno- respektive mansdominerade. Ett sätt att minska glappet vore att fler kvinnor börjar arbeta i mansdominerade branscher med högt löneläge.  Därför är det extra sorgligt med den nya forskning som visar att kvinnor som gör det löper högre risk att drabbas av sexuella trakasserier på jobbet. Följden blir att de byter arbetsgivare – ofta till ett jobb med fler kvinnliga kollegor och lägre lön. Något som i sin tur förstärker den ekonomiska ojämställdheten.

Fler deppiga fakta är sjuksiffrornas fördelning. När det gäller sjukskrivning för psykisk ohälsa, vilket till stor del handlar om utmattning, är kvinnor överrepresenterade. Läs om statistiken och orsakerna här.

Inte bara kvinnor drabbas. En som fick uppleva de förlegade mönstren är mannen vars chef inte tolererade att han vabbade, det borde sambon göra tyckte chefen och avbröt pappans provanställning. Längre än så har vi inte kommit, tyvärr.