Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Chef: Sluta leta fel hos dig själv

Saker du önskar att du hade vetat när du var ny som chef? Det kan förstås vara en mängd olika. Själv önskar jag att jag hade varit lite snällare mot mig själv – lagt mer fokus på det som funkar istället för på bristerna.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg

Vad önskar du att du hade vetat när du var ny som chef? Den frågan kan vara en bra start på en reflektion. Själv tänker jag till exempel att jag som ny borde ha lagt mer fokus på att odla mina styrkor i stället för att lägga energi på allt jag inte kan.

Men det är lättare sagt än gjort, bristtänkande tar gärna över: jag måste blir bättre på snabba beslut. Tja, måste jag det? Eller kan jag se det som en styrka att vara analytisk?

En vanlig missuppfattning är att man måste ändra personlighet som chef. Bäst blir det när jag är mig själv. Dock med en liten brasklapp: Jag måste hålla tyst. Mina jobbarkompisar kanske skrattar när de läser det här för jag hörs en hel del.

Om man som chef drivs av bekräftelse från gruppen riskerar man att hamna fel

 

Men åtminstone i teorin vet jag att chefen inte ska prata för tidigt – för då kanske de bästa idéerna inte sägs. Och om man som chef drivs av bekräftelse från gruppen riskerar man att hamna fel. För väldigt mycket av det man gör är och förblir osynligt.

 

Något som jag faktiskt önskar att jag hade vetat innan jag blev chef. Jag skulle ha haft det bättre som medarbetare om jag hade förstått att det kan pågå en massa förbättringsarbete i det tysta, som inte går att berätta för gruppen. Att ”chefen inte gör något” kan vara sant, men det kan också vara precis tvärtom.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.