Vad önskar du att du hade vetat när du var ny som chef? Den frågan kan vara en bra start på en reflektion. Själv tänker jag till exempel att jag som ny borde ha lagt mer fokus på att odla mina styrkor i stället för att lägga energi på allt jag inte kan.
Men det är lättare sagt än gjort, bristtänkande tar gärna över: jag måste blir bättre på snabba beslut. Tja, måste jag det? Eller kan jag se det som en styrka att vara analytisk?
En vanlig missuppfattning är att man måste ändra personlighet som chef. Bäst blir det när jag är mig själv. Dock med en liten brasklapp: Jag måste hålla tyst. Mina jobbarkompisar kanske skrattar när de läser det här för jag hörs en hel del.
Om man som chef drivs av bekräftelse från gruppen riskerar man att hamna fel
Men åtminstone i teorin vet jag att chefen inte ska prata för tidigt – för då kanske de bästa idéerna inte sägs. Och om man som chef drivs av bekräftelse från gruppen riskerar man att hamna fel. För väldigt mycket av det man gör är och förblir osynligt.
Något som jag faktiskt önskar att jag hade vetat innan jag blev chef. Jag skulle ha haft det bättre som medarbetare om jag hade förstått att det kan pågå en massa förbättringsarbete i det tysta, som inte går att berätta för gruppen. Att ”chefen inte gör något” kan vara sant, men det kan också vara precis tvärtom.
