Bara sex av tio privattjänstemän har fått någon kompetensutveckling under det senaste året, trots att de tar stort eget ansvar för sin utveckling, visar Unionens undersökning som genomfördes i höstas. Bland de äldre – i åldersspannet 51-64 år, var det bara varannan som genomfört någon form av kompetensutveckling i jobbet.
Att de äldre tjänstemännen missgynnas när det gäller kompetensutveckling, tror Unionens ordförande Martin Linder beror på attitydfrågor. Det finns en föreställning att arbetslivet inte förändras och att det främst är de nya i arbetslivet som behöver utvecklas i sina jobb.
- Det är oerhört viktigt att ha chansen att utvecklas under hela arbetslivet. Vi kommer troligtvis att ha ett arbetsliv där man jobbar längre upp i åldrarna. Därför gäller det även att kunna anpassa sig till verksamhetens nya krav och få förutsättningar för att ställa om till nya arbetsuppgifter även när man är till åren kommen.
- Vi kan inte ha synsättet att de sista tio åren i arbetslivet bara ska vara en transportsträcka fram till pensionen, säger Martin Linder.
De äldre beskriver i undersökningen att de i mindre utsträckning belönas för den kompetensutveckling de trots allt genomför. Och oavsett ålder så anser hälften av de tillfrågade att de får utdelning av sin arbetsgivare, till exempel i form av högre lön, ny befattning eller nya arbetsuppgifter, efter kompetensutvecklingen.
Martin Linder menar att det faktum att så pass många upplever att de inte premieras antingen kan tolkas som att utbildningen inte är relevant – bara 26 procent av den kompetensutbildning som genomförts uppfattades som relevant av de tillfrågade.
- Det kan också handla om att man faktiskt inte värderas utifrån den ökade kompetens man har och det är ett problem som vi från Unionen inte kan acceptera, säger Martin Linder.
- Att kompetensutveckling inte anses relevant är slöseri med resurser och jag tolkar det som ett tecken på att vi inte fullt ut ser kompetensutveckling som en ordinarie del av det moderna arbetet, utan något som sker vid sidan av. Det verkar inte finnas en tillräckligt tydlig och strukturerad dialog om vad som är relevant för arbetet i dag, i morgon och i framtiden.