Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Chimey bytte karriär – blev lama

Att vara buddistpräst och kvinna är väldigt ovanligt i Sverige. När Victoria Chimey Victoré ville ägna sig åt buddismen på heltid sadlade hon om till lama, en slags andlig lärare – och gick med i facket.
Johanna Rovira Publicerad
AP Photo Bikas Das/TT, Privat
Vad man gör som lama beror på var man bor och vilka behov som finns där man verkar, säger Victoria Chimey Victoré. AP Photo Bikas Das/TT, Privat

Hur kommer det sig att du blev buddist?
– Jag hade en längtan inom mig och när jag hittade buddismen som 13-åring föll alla bitar på plats.

Hur blir man lama?
– I 30-årsåldern kände jag att jag ville ägna mig åt buddismen på heltid och fann en högt uppsatt tibetansk lama i Indien som jag studerade hos. Efter utbildning och träning i filosofi, meditation och språk i Asien och Nordamerika blev jag först buddistnunna 2009. I mars 2020 efter en 3,5 års, delvis sluten, retreat under en mästare blev jag lama.

Vad gör en lama?
– Att vara lama betyder i princip att man är en andlig lärare. Vad man gör beror på var vi bor och vilka behov som finns där man verkar. Eftersom många i Sverige inte vet vad de kan fråga oss lamor om, handlar det mycket om att undervisa folk i vad de kan få hjälp med. Här i Sverige plogar vi buddister fortfarande jorden – i mitt andra hemland, USA, har buddismen redan blivit en planta och i många amerikanska stater är lamor likvärdiga präster och kan förrätta vigslar och andra ceremonier.

Vad gjorde du innan du blev lama?
– Jag har bland annat grundat två metoder med tillhörande instruktörsutbildningar för att hjälpa folk att må bra och återfå självförtroendet. En av metoderna Conscious Movement hjälpte, genom ett samarbete med Försäkringskassan, långtidssjukskrivna tillbaka till arbetslivet. Meditation och undervisning är den röda tråden i mitt liv.

Hur kommer det sig att du blev egen företagare?
– Den buddistiska traditionen bygger på goodwill och karma, men att försörja sig på gåvor är i princip omöjligt i det svenska samhället. Folk blir mycket nervösa så snart det inte finns en prislapp, så här måste man frångå traditionen. Jag startade därför ett företag där jag är både lama och vd och än så länge handlar det mest om undervisning. Jag har regelbundna kurser i meditation och filosofi, både digitalt och på plats. Jag har också möjlighet att förrätta vigslar och minneshögtider, men det gör jag utanför mitt företagande.

Vad har en lama för nytta av facket?
– Jag tror en lama per se inte har någon nytta av att vara med i facket, men en vd och företagsledare har det. Jag tycker det är suveränt att även den som inte är anställd kan känna att den har lite stöd i ryggen, så jag gick med i Unionen efter att ha registrerat mitt företag Sky Dancer World.

Varför heter ditt företag Sky Dancer World?
– Skydancer är det engelska ordet för Dakini – ett feminint väsen med oerhörd andlig kraft. Jag har dessutom en treårig akademisk utbildning från Dans & Teaterhögskolan och har arbetat med dans tidigare. På alla sätt och vis kände jag att det var ett namn som passade min verksamhet väldigt väl.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat