Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Därför älskar vi förkortningar på jobbet

CPO, HR, UX, CSR och VPN. Ingen annanstans är vi så förtjusta i förkortningar som på jobbet. De – och annat jobbspråk – ställer till med problem men har också uppenbara fördelar.
David Österberg Publicerad
Tre klossar med bokstäverna C, E och O på.
Akronymer och förkortningar är vanliga på jobbet. Men vad betyder de egentligen? Och varför älskar vi att använda dem? Foto: Colourbox.

”Kul att ha dig här, Sabina! Har förstått att du ska jobba på sälj med NPS och NKI. Själv heter jag Anders och jobbar sedan tre månader som CFO. Hoppas att vi ses på APT på torsdag!”

Att komma ny till en arbetsplats är inte så lätt – av flera skäl. Man känner ingen, vet inte om det är matlåda som gäller och går lätt vilse på väg till mötesrummet. Om man dessutom inte förstår vad folk säger blir det extra bökigt, för på jobbet pratar vi gärna det som forskarna kallar fackspråk.

– Fackspråk används inom ett visst, smalt område. Det består av ord som inte är relevanta att använda utanför facket. På mitt jobb pratar vi exempelvis om possessiva pronomen, men det gör man inte på de flesta andra arbetsplatser, säger Ylva Byrman, språkforskare vid Göteborgs universitet.

Alla branscher har sina egna fackspråk. De består i huvudsak av vanliga ord som fått en annan innebörd i fackspråket än i allmänspråket. Enligt Alma Hjertén Soltancharkari, språkvårdare på Institutet för språk och folkminnen, finns fackspråk för att det fyller en funktion, precis som alla andra varianter av språk, till exempel dialekter.

– Fördelarna med fackspråk är att det gör kommunikationen smidig: vi använder ord som människor inom samma yrke känner igen och behöver använda för att utbyta information och kunskap med varandra. Det skapar också igenkänning och tillit. När vi använder fackspråk signalerar vi kunskap och auktoritet och det gör att vi framstår som mer trovärdiga. Vi känner samhörighet och förtroende för den som pratar, säger hon.

Vad är en akronym

En del av ett fackspråk kan vara akronymer och andra förkortningar. En akronym bildas av de första bokstäverna i de ord man vill förkorta, exempelvis Nato, FN och HR.

Andra förkortningar bildas oftast genom att man tar en del av ett ord, exempelvis fig. eller bil. för figur och bilaga, eller använder ett par av bokstäverna i ett ord, exempelvis ca eller dr för cirka och doktor.

– Vi gillar förkortningar och min känsla är att de har blivit vanligare. Det kan bero på att vi är vana vid att använda förkortningar i exempelvis SMS och sociala medier. Skriftspråk påverkar talspråket och därför kan man tänka sig att det korta, så kallade SMS- språket, påverkar allt annat språk, säger Alma Hjertén Soltancharkari.

”Undvik akronymer i skrift”

Även Ylva Byrman tror att förkortningar har blivit vanligare, särskilt i fackspråk.

– Om ord är långa och vi använder dem ofta kortar vi dem. Det är ingen tillfällighet att de 20 vanligaste orden i svenskan är korta, som ”och”, ”att”, ”på” och ”är”. I fackspråk behöver vi ofta prata om långa sammansatta ord och då kortar vi ner dem för att effektivisera språket och för att alla ändå förstår, säger hon.

Ändå höjer hon ett varningens finger för akronymer – i alla fall i skrift.

– Jag är lite av en motståndare till dem eftersom de ofta bromsar upp läsningen. Undantagen är väldigt vanliga akronymer som ”prao” eller ”FN”. Därför ska man tänka sig för innan man använder akronymer. Om någon behöver fundera över vad akronymen betyder är det bättre att skriva ut orden.

Vad betyder URL

Fackspråk är oftast gemensamt för ett yrke, oavsett arbetsplats. För den som är ny kan det visserligen ta tid att lära sig det, men när det är gjort är det bara att babbla på med branschkollegor. En säljare förstår vad B2B betyder, en webbredaktör vet vad en URL är (fast kanske utan att veta vad förkortningen står för), en byggnadsingenjör förstår ”plushöjd” och en jurist har inga problem med ”dispositiv”.

Lite snårigare blir det när vi kommer till jobbjargong, som kanske kan beskrivas som en blandning av fackspråk och slang. Varje arbetsplats har sin egen jargong och därmed blir det svårt för utomstående att greppa den. Kaffemaskinen kallas kanske för Maggan och kopiatorn för klonaren. Lunchstället på hörnet heter Salladsmagasinet men har fått namnet Kaninburen.

– Allt jobbspråk är vi-skapande och bygger gemenskap. Som ny börjar man som outsider, men blir gradvis en insider genom att göra som andra, dela ritualer och prata som de andra. Det finns såklart nackdelar med det också, men teambuilding syftar alltid till att skapa ett ”vi och dom”, säger Ylva Byrman.

Jargong kan bli exkluderande

Ja, för utomstående och nyanställda kan fackspråk och jargong ibland kännas exkluderande. Men det finns lösningar, enligt Alma Hjertén Soltancharkari.

– Det handlar om att ha en arbetsplatskultur som tillåter att man frågar om det är något man inte förstår. Sedan handlar det förstås också om att skapa en språklig medvetenhet inom organisationen. Vid extern kommunikation ska man alltid tänka på mottagaren. Om man är uppmärksam på sitt eget språk minskar risken att man fortsätter att använda fackspråk externt.

FÖRSTOD DU FÖRKORTNINGARNA?

Artikeln innehåller 16 akronymer och två fackord. Förstod du alla?

CPO: Chief product officer (produktchef).

HR: Human resources (personalfrågor).

UX: User experience (hur någon upplever exempelvis en hemsida).

CSR: Corporate social responsibility (hur ett företag tar ansvar för sin samhällspåverkan).

VPN: Virtuellt privat närverk (en tjänst som skyddar din internetanslutning).

NPS: Net promoter score (ett sätt att mäta kundlojalitet).

NKI: Nöjd kund-index (ett sätt att mäta kundnöjdhet).

CFO: Chief financial officer (ekonomiansvarig).

APT: Arbetsplatsträff (möte för hela arbetsplatsen).

Nato: North atlantic treaty organization (försvarsallians).

FN: Förenta nationerna (mellanstatlig organisation).

SMS: Short message service (textmeddelanden i mobiltelefoner).

Prao: Praktisk arbetslivsorientering (praktik för skolelever).

B2B: Business to business (företag som säljer till ett annat företag).

URL: Uniform resource locator (en fullständig webbadress som går till en viss webbsida).

Plushöjd: En höjd som utgår från en bestämd nollnivå.

Dispositiv: En lag som kan avtalas bort.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Expert: Du måste inte berätta om fängelsedom för barnen

Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Det menar Selene Cortes, generalsekreterare för Bufff, Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse.
Publicerad 30 mars 2026, kl 11:00
Selene Cortes från Bufff ger råd om hur man pratar med barn om en anhörigs fängelsedom.
Att vara öppen kan minska stress och ensamhet – men det är alltid okej att sätta gränser, säger Selene Cortes på Bufff. Foto: Colourbox

Enligt Selene Cortes vill många som uppsöker Bufff ha hjälp med hur de ska prata med sina barn om frihetsberövandet.

– Vi brukar råda att berätta så tidigt som möjligt – barn märker när något inte stämmer. Var ärlig, ljug inte, men anpassa informationen efter barnets ålder och betona att det inte är barnets fel.

Generalsekreteraren menar att det inte finns några krav på att berätta allt för alla.

– Fundera på vem som behöver veta och varför. Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Välj den nivå av öppenhet som känns trygg och hållbar för just dig. Många upplever att vald öppenhet minskar stress och ensamhet, men beslutet är alltid individuellt.

 

Fördomar och stigma kring anhöriga i fängelse kan försvåra

Hon menar att om öppenheten landar väl och det finns förståelse kommer det att innebära en avgörande skillnad.

– Tyvärr vet vi att det inte alltid gör det. Att det finns fördomar och stigma som i stället kan försvåra. Därför spelar arbetsgivaren en stor roll för hur livet för familjen som finns kvar på utsidan kommer att bli.

Vad gäller öppenhet på arbetsplatsen råder Bufff att välja en trygg person, till exempel en chef eller HR, och dela det som är nödvändigt för att få förståelse och rimliga anpassningar.

Stöd på jobbet – våga berätta för rätt person

– Den som är kvar hemma bär ofta ett stort ansvar, praktiskt, känslomässigt och ekonomiskt. Vi möter många som försöker ”hålla ihop allt” själva, samtidigt som belastningen är mycket stor. Att själv få stöd är också ett sätt att vara en bättre vuxen för exempelvis sina barn. Skam och tystnad kan ibland förvärra situationen.

Vald och trygg öppenhet kan minska ensamhet och göra det lättare att få stöd.

– Det finns hjälp att få, man behöver inte klara allt själv.

/Katarina Markiewicz

Det här gäller på jobbet när en anhörig sitter i fängelse

Finns det någon lagstiftning som reglerar vad som gäller när en anställds familjemedlem frihetsberövas?

– Nej, det finns ingen särskild ledighetslag som ger dig rätt att vara ledig för att till exempel besöka en anhörig i fängelset eller för att stötta en vuxen person vid polisförhör. Det är till och med så att om du blir kallad som vittne av domstol är du skyldig att inställa dig – och kan bli hämtad av polis om du inte kommer eller drabbas av vite – samtidigt som det inte finns någon lag som ger dig rätt att vara ledig från arbetet.

– Det enda som finns är förordning om ersättning av allmänna medel till vittnen (1982:805). Den ger dig rätt att få ersättning för inkomstbortfall när du vittnar.

Hur ska man då göra när man behöver vara ledig i ett sådant läge?

– I det akuta skedet när en anhörig blir frihetsberövad brukar många bli sjukskrivna när förhör sker och därefter få ledigt utan lön. Jag har dock aldrig stött på att ett vittne inte har fått ledigt av sin arbetsgivare för att inställa sig.

Vad säger kollektivavtalen?

– Många kollektivavtal innehåller bestämmelser om permission, men det är inte uttryckligen fastslaget vad som gäller när ens partner blir frihetsberövad. Bestämmelserna är ofta öppna och ger en möjlighet till någon dags ledighet med lön för plötsliga och oförutsägbara händelser. Här får man ta en diskussion med sin arbetsgivare.

Den 1 januari utökades rätten att vabba om du behöver möten med socialtjänsten. Syftet med mötet ska då vara ”att utreda om ditt barn behöver skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen, till exempel efter en orosanmälan”, skriver Försäkringskassan på sin webbplats.

Föräldrapenning vid rättegång går inte att få. Då måste du ta semester, uppger Försäkringskassan till Kollega.

Källa: Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen, Försäkringskassan. 

Jobbrelationer

Från Svenssonliv till kris – Lisas man sitter i fängelse

En fredag knackade polisen på Lisas dörr med en husrannsakningsorder. På några timmar rasade hennes tillvaro – och kort därefter dömdes hennes man till fem års fängelse. I dag lever hon med hemligheten på jobbet.
Publicerad 30 mars 2026, kl 06:00
Kamera riktad mot entré på villa, symboliserar polisinsats och husrannsakan.
Polisens ingripande i familjens hem blev startpunkten för en lång rättsprocess – och ett helt nytt liv för Lisa och hennes barn. Foto: Colourbox

Lisa är 42 år och arbetar som administratör på ett företag med ett 70-tal anställda. Fram till för ett år sedan bodde hon tillsammans med sin man Krister och deras två små barn, 3 och 5 år gamla, i ett villaområde i en mellanstor svensk stad. I dag bor hon och barnen kvar i huset, men Krister sitter i fängelse och ska göra det i ytterligare fem år.

Lisa beskriver sitt tidigare liv som ett helt vanligt ”Svenssonliv” med heltidsjobb, hund, villa och Volvo.

Polisens tillslag: dagen som förändrade allt

Hon berättar om dagen då livet förändrades i en handvändning.

– Det var en fredag eftermiddag och jag jobbade hemifrån. Krister var på jobbet och barnen på förskolan när det bankade hårt på ytterdörren. Jag sprang ned, öppnade dörren och flera poliser trängde sig in i hallen och bad mig sätta mig. De visade en husrannsakningsorder och klev in i huset, drog ut lådor, kollade under sängar och öppnade skåp. Vad de letade efter fick jag inte reda på just då.

Lisa berättar att hennes minne från händelsen inte är knivskarpt. Varken hon eller hennes man hade ju varit i närheten av kriminalitet så chocken var stor. Det hon minns är att hon fick ringa sin syster och be om hjälp med hämtningen på förskolan.

 

Fem års fängelse – så började rättsprocessen

För efter en stunds letande hade polisen hittat vad de sökte. Lisa blev förd till häktet för förhör. Det hon inte visste då var att Krister samtidigt hade blivit hämtad på sin arbetsplats. I ett dygn var hon häktad.

Lisa vill inte gå in närmare på vad det var polisen hittade i hemmet mer än att det rörde sig om något som Krister hade lovat förvara åt en bekant. Hon säger att det skett utan hennes vetskap. Så småningom blev hon friad från misstankar, men för Krister blev processen långdragen och mynnade ut i fem års fängelse.

Men låt oss backa bandet till måndagen efter gripandet som egentligen skulle vara en helt vanlig arbetsdag för Lisa.

– När jag släpptes från häktet åkte jag direkt till min syster. Jag var väldigt sliten och orolig eftersom jag grubblade över vad jag skulle säga till barnen, mina vänner, min chef och mina kollegor. Jag hade fortfarande inte heller fått prata med Krister.

Efter att ha resonerat med systern kom hon fram till att hon skulle vara helt öppen inför sin chef och barnens förskolechef. Men till alla andra, förutom sin närmaste familj, sade Lisa att Krister hastigt blivit tvungen att åka på jobb utomlands. Det var inte så konstigt eftersom hans jobb ibland krävde utlandsresor.

 

Stöd på jobbet efter makens fängelsedom

Beslutet att vara transparent inför chefen tog Lisa eftersom hon insåg att hela hennes liv skulle bli förändrat.

– Jag var rödgråten och väldigt nervös när jag klev in på min chefs rum. Extra jobbigt var det eftersom vi precis hade bytt chef, så jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera.

Tyvärr blev chefens reaktion inte vad hon hoppats på.

– Jag bad henne att inte säga något till kollegorna. Det lovade hon, men sedan tyckte hon att jag skulle drogtestas. Varför? Jag har aldrig haft drogproblem!

Efter det mötet blev Lisa ännu mer nedbruten och kände att hon inte skulle klara av att jobba. Det var då Karin, en äldre kollega som många på företaget tydde sig till, kom till hennes hjälp.

– Hon var fantastisk, frågade inte vad det handlade om utan erbjöd sig att följa med mig till chefen igen som moraliskt stöd.

Det visade sig vara ett smart drag eftersom chefen hade hunnit fundera och gav Lisa några dagar ledigt så att hon fick landa i det som hänt och kunde börja ordna med allt praktiskt.

– Jag bad också Karin att hälsa mina kollegor att jag gick hem på grund av privata skäl. Just då orkade jag inte prata med någon annan än min familj.

Lisa bokade också ett möte med förskolechefen som gick betydligt bättre.

– Förskolechefen var förstående och sade att hon skulle informera personalen och be dem vara diskreta om vad som hänt.

Hon sade också att de skulle se till att ha extra koll på hur barnen mådde.

Polis och kriminaltekniker på plats vid ett flerfamiljshus.
När polisen slog till mot familjens hem förändrades allt – på några timmar vändes Lisas vardag upp och ner. OBS bilden är tagen vid ett annat polisingripande och har inget med personerna i artikeln att göra. Foto: Johan Nilsson/TT.

Rykten och spekulationer ökade pressen i vardagen

Den närmaste tiden efter Kristers gripande präglades av olika polisförhör och hembesök av socialtjänsten. Av dem fick Lisa numret till Bufff, en organisation som hjälper familjer där ena föräldern har blivit frihetsberövad.

– Bufff var fantastiska och är än i dag ett stort stöd. Där fick jag tips om hur jag skulle prata med barnen, vad jag skulle säga till deras kompisar och föräldrar om de undrade varför barnens pappa aldrig sågs på förskolan längre.

Tiden gick och Lisa fortsatte att säga till utomstående att Krister var på jobb utomlands. De flesta köpte historien, i alla fall till en början. Men därefter blev det allt svårare, berättar Lisa. Grannar frågade och på jobbet började det spridas rykten. Varför vabbar aldrig hennes man?

– Jag började avskärma mig från vänner och kollegor. Vilka kunde jag lita på? Vilka kunde hjälpa mig? Hittills hade jag bara berättat sanningen för två av mina närmaste arbetskamrater som också blivit privata vänner, förutom kollegan Karin som hade hjälpt mig.

Och det var återigen hon som hjälpte Lisa.

– Karin såg att jag var nedstämd och frågade om det fanns något hon kunde göra. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt med alla spekulationer och rykten på jobbet.

Med tiden upplevde Lisa att stämningen på arbetsplatsen blev bättre. I efterhand fick hon reda på att Karin hade samlat ihop arbetskamraterna och helt enkelt bett dem att sluta spekulera. Hon hade sagt att alla kan råka ut för privata problem och att de borde underlätta för mig i stället för att göra det svårare.

 

Anhöriga till intagna saknar rättigheter i arbetslivet

Att ha sin man i fängelse har varit svårt på många plan, berättar Lisa. Krister satt häktad i sex månader. Under den tiden fick hon och barnen hälsa på honom under övervakning, max 60 minuter per månad.

Mötena var dessutom alltid mitt i veckan, eftersom det var den som övervakade som fick styra. Även andra möten, till exempel med socialtjänsten och själva rättegången, skedde också under ordinarie arbetstid.

– Jag fick använda mina semesterdagar eftersom man som anhörig till en frihetsberövad inte har några rättigheter. Det blev jag ganska tidigt varse.

– Det blir en hel del semesterdagar, men det är i nuläget min enda möjlighet. Och nu har det blivit lite bättre när han sitter på anstalt eftersom vi kan besöka honom på helgerna. Max tre timmar per helg.

Trots allt Lisa varit med om är hennes råd till andra i liknande situation att våga vara öppen inför sin chef och närmaste kollega, eller kollegor.

– Det är väldigt skönt att ha någon på arbetsplatsen som kan stötta och vid behov även avlasta.

Hon tipsar också om att ta kontakt med Bufff om det är barn inblandade.

– Där kan jag vara helt transparent och de har hjälpt mig jättemycket med bra råd och stöttning. Via Bufff har jag också fått träffa andra föräldrar i samma situation.

– Tidigare hade jag fördomar om att alla kriminella och deras anhöriga ser ut på ett visst sätt. Det stämmer ju såklart inte, inser jag nu.

Lisa och Krister heter egentligen något annat.

/Katarina Markiewicz