Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så kan konflikten bli konstruktiv

Det grälas på kontor – enligt Chef & Karriärs undersökning regelbundet. Det kan skapa trist stämning och försämra företagets resultat. Men det kan också leda till sunt ifrågasättande och innovation.
Lina Björk Publicerad
Illustration: Bo Lundberg
Otydliga roller och strukturer är grogrund för konflikter på jobbet. Illustration: Bo Lundberg

Konflikter finns på alla arbetsplatser. Och bråk kan verkligen förpesta möten, leda till dålig stämning och vara destruktivt för produktiviteten. Men motsättningar och diskussioner kan också göra att vi börjar tänka i nya banor, ifrågasätta om vi har rätt och når fram till konsensus.

– Vissa konflikter är helt nödvändiga för att vi ska komma framåt. Om alla i en arbetsgrupp sitter tysta och håller med händer ingenting konstruktivt, säger Carl Åborg, som är psykolog och specialist i arbets- och organisationspsykologi.

Vad är det då som gör om en arbetsplats är välmående eller genomsyrad av dålig stämning? Enligt en undersökning som Chef & Karriär låtit göra upplever många anställda bråk varje månad och det gäller främst sakkonflikter, alltså att vi har olika referensramar och tankar om hur arbetet ska skötas. Näst vanligast är att vi är oense om våra roller, vem som ska göra vad eller att någon gör för mycket och någon annan för lite. Att en kollega är otrevlig eller kommer sent är också vanliga orsaker.

Carl Åborg har ett exempel från idrotten. När du frågar ett fotbollslag varför de vann en match svarar spelarna ofta: ”För att vi hade tydliga roller, en spelidé och hjälpte varandra på planen.” Exakt så, menar han, är det även på jobbet. Otydliga roller och strukturer skapar konflikter, då går var och en och pular med sitt utan att se den stora bilden, helheten.

Att inte hjälpa varandra som medarbetare och framför allt som chef kan också leda till bråk.

– Chefen kan hjälpa till med det instrumentella som tid, resurser, pengar och utrustning. Om du som chef ger dina anställda en uppgift måste det också finnas bra förutsättningar att klara av den.

Dina medarbetare brukar känna väldigt tydligt om de får de här resurserna – eller inte.

En lika viktig uppgift för dig som chef är att hjälpa till med det sociala och psykologiska stödet. Alltså visa att du bryr dig, tar dig tid att lyssna, visar att du förstår vad medarbetarna arbetar med och vill dem väl.

Ytterligare en viktig komponent är information – till rätt person och i rätt tid.

– Brist på information är en stor konfliktskapare. Om vi inte får information känner vi oss ofta orättvist behandlade, och känslan av att inte ”få vara med” är ju extremt jobbig för oss människor.

Det är inte rimligt att en chef ska lyckas fånga upp varje missnöjd medarbetares tankar. Vi är ju arga på allt från odiskade kaffekoppar till omorganisationer. Men det är nödvändigt att ha organisatoriska rutiner som visar när en frustrerad arbetsgrupp går ut över produktionen. Det kan vara skyddsronder, hälsoenkäter eller medarbetarsamtal.

Om alla sitter tysta och håller med händer ingenting konstruktivt

– Om du inte pratar regelbundet med dina medarbetare kan du aldrig veta när du ska kliva in i en konflikt. Du måste försöka förstå vad konflikten bottnar i. Handlar det om ett beslut, om rättvisa? Ibland kan sakfrågor spåra ur för att de anställda inte förstår ett beslut, och då kanske det räcker med att informera.

Att medla mellan människor som inte kommer överens eller är arga över saker som händer på arbetsplatsen tar tid och resurser. Som chef är det lätt att känna sig utlämnad och ensam, men det finns stöd och hjälp. Som ledare är det ditt ansvar att se till att verksamheten fungerar så bra som möjligt. Men du behöver inte göra allt själv. När du förstått konflikten finns det möjlighet att ta hjälp av till exempel företagshälsovården. De har personer som jobbar med att kartlägga och åtgärda individ, grupp- och organisationsproblem.

I Chef & Karriärs undersökning svarade närmare hälften av de tillfrågade att de någon gång har tagit hjälp vid en konflikt på arbetsplatsen. Av dem var majoriteten nöjd. Dock kände 23 procent att de inte fått den hjälp de efterfrågat.

Läs mer: Det här grälar vi om på jobbet

– Generellt sett är chefer och ledare dåliga på att be om hjälp. Man ska dra hela lasset själv. Men när frågor blir personligt laddade kan det vara läge att kliva åt sidan. Vid stress kan också den klassiska fly eller fäkta-mekanismen slå till och då kan chefen göra mer skada än nytta. Antingen blir du en maktperson som de anställda vill slåss emot. Eller så gör du medarbetaren så nervös och stum att det inte går att hitta några lösningar.

En chef kan naturligtvis reagera med samma känslor som sina medarbetare vid en konflikt. Om du känner dig hotad är det lätt att vilja strida för din sak – eller fly från det obehagliga. Vår undersökning visar att många arbetsplatser inte har rutiner för att stötta chefen vid en konflikt. 40 procent anger att de inte har några rutiner som hjälper chefen vid en konflikt och 26 procent svarar att de inte vet om det finns några sådana. Majoriteten ingår inte heller i något nätverk eller har en mentor som kan ge hjälp under en konflikt.

– Det är viktigt att även chefen får samtal och stöd, antingen från den egna arbetsplatsen eller utifrån. Ibland kan ju chefen till och med vara roten till konflikten och då behövs det en person utan relation till arbetsplatsen som kliver in.

Hur små problem på en arbetsplats än kan te sig bör man aldrig underskatta de anställdas känslor. Förminska inte bekymmer, trots att de för dig kan tyckas löjliga. Att ha en öppen och förtroendeingivande relation, utan att bli för privat, är en god start för att arbetsplatsen ska må bra.

– Visa att du ser dina anställda och att du är handlingskraftig när du ser ett problem som kan komma att bli en konflikt. Det skapar respekt, säger Carl Åborg.

OLIKA TYPER AV KONFLIKTER – OCH HUR DU LÖSER DEM

  • SAKKONFLIKT: Kan handla om vad du tycker är rätt eller fel, alternativt bra eller dåligt. Ofta beror den här konflikten på att vi har olika referensramar, bakgrund och tankesätt. Försök att se saken ur din kollegas vinkel. Ibland finns det flera olika vägar till målet.
  • ROLLKONFLIKT: Vem ska göra vad? Han eller hon gör för lite eller för mycket, saker hamnar mellan stolarna eller kollegan försöker tassa in på ditt revir. Var tydlig med rollerna och hur du vill att jobbet ska göras.
  • INTRESSEKONFLIKT: En medarbetare lägger ned sin själ i arbetet, en annan tycks komma och gå som den vill. Vid neddragningar kan intressekonflikter uppstå till exempel när det blir konkurrens om tjänsterna. Som chef är det därför viktigt att du motiverar beslut och förklarar bakgrunden.
  • VÄRDERINGSKONFLIKT: Kan uppstå när våra åsikter går brett isär vad gäller ideologi eller människosyn. Här är det viktigt för en chef att framföra att vi inte behöver tycka lika, men att vi ändå ska kunna samarbeta med varandra och göra ett bra jobb.
  • BETEENDEKONFLIKT: Kan uppstå om till exempel en kollega alltid kommer sent, är otrevlig, lat eller egoistisk. Här är det viktigt att gå till botten med bakgrunden till varför kollegan beter sig så och sedan ta ett snack med hela gruppen och berätta vilka beteenden som är okej och inte på jobbet.
  • PSEUDOKONFLIKT: Ofta baserade på missförstånd, att vi går omkring och tror en massa saker om varandra. Kan ignoreras, men skulle det få konsekvenser – kalla till möte och lätta på trycket.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Expert: Du måste inte berätta om fängelsedom för barnen

Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Det menar Selene Cortes, generalsekreterare för Bufff, Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse.
Publicerad 30 mars 2026, kl 11:00
Selene Cortes från Bufff ger råd om hur man pratar med barn om en anhörigs fängelsedom.
Att vara öppen kan minska stress och ensamhet – men det är alltid okej att sätta gränser, säger Selene Cortes på Bufff. Foto: Colourbox

Enligt Selene Cortes vill många som uppsöker Bufff ha hjälp med hur de ska prata med sina barn om frihetsberövandet.

– Vi brukar råda att berätta så tidigt som möjligt – barn märker när något inte stämmer. Var ärlig, ljug inte, men anpassa informationen efter barnets ålder och betona att det inte är barnets fel.

Generalsekreteraren menar att det inte finns några krav på att berätta allt för alla.

– Fundera på vem som behöver veta och varför. Det är alltid okej att sätta gränser och säga: Det här är privat. Välj den nivå av öppenhet som känns trygg och hållbar för just dig. Många upplever att vald öppenhet minskar stress och ensamhet, men beslutet är alltid individuellt.

 

Fördomar och stigma kring anhöriga i fängelse kan försvåra

Hon menar att om öppenheten landar väl och det finns förståelse kommer det att innebära en avgörande skillnad.

– Tyvärr vet vi att det inte alltid gör det. Att det finns fördomar och stigma som i stället kan försvåra. Därför spelar arbetsgivaren en stor roll för hur livet för familjen som finns kvar på utsidan kommer att bli.

Vad gäller öppenhet på arbetsplatsen råder Bufff att välja en trygg person, till exempel en chef eller HR, och dela det som är nödvändigt för att få förståelse och rimliga anpassningar.

Stöd på jobbet – våga berätta för rätt person

– Den som är kvar hemma bär ofta ett stort ansvar, praktiskt, känslomässigt och ekonomiskt. Vi möter många som försöker ”hålla ihop allt” själva, samtidigt som belastningen är mycket stor. Att själv få stöd är också ett sätt att vara en bättre vuxen för exempelvis sina barn. Skam och tystnad kan ibland förvärra situationen.

Vald och trygg öppenhet kan minska ensamhet och göra det lättare att få stöd.

– Det finns hjälp att få, man behöver inte klara allt själv.

/Katarina Markiewicz

Det här gäller på jobbet när en anhörig sitter i fängelse

Finns det någon lagstiftning som reglerar vad som gäller när en anställds familjemedlem frihetsberövas?

– Nej, det finns ingen särskild ledighetslag som ger dig rätt att vara ledig för att till exempel besöka en anhörig i fängelset eller för att stötta en vuxen person vid polisförhör. Det är till och med så att om du blir kallad som vittne av domstol är du skyldig att inställa dig – och kan bli hämtad av polis om du inte kommer eller drabbas av vite – samtidigt som det inte finns någon lag som ger dig rätt att vara ledig från arbetet.

– Det enda som finns är förordning om ersättning av allmänna medel till vittnen (1982:805). Den ger dig rätt att få ersättning för inkomstbortfall när du vittnar.

Hur ska man då göra när man behöver vara ledig i ett sådant läge?

– I det akuta skedet när en anhörig blir frihetsberövad brukar många bli sjukskrivna när förhör sker och därefter få ledigt utan lön. Jag har dock aldrig stött på att ett vittne inte har fått ledigt av sin arbetsgivare för att inställa sig.

Vad säger kollektivavtalen?

– Många kollektivavtal innehåller bestämmelser om permission, men det är inte uttryckligen fastslaget vad som gäller när ens partner blir frihetsberövad. Bestämmelserna är ofta öppna och ger en möjlighet till någon dags ledighet med lön för plötsliga och oförutsägbara händelser. Här får man ta en diskussion med sin arbetsgivare.

Den 1 januari utökades rätten att vabba om du behöver möten med socialtjänsten. Syftet med mötet ska då vara ”att utreda om ditt barn behöver skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen, till exempel efter en orosanmälan”, skriver Försäkringskassan på sin webbplats.

Föräldrapenning vid rättegång går inte att få. Då måste du ta semester, uppger Försäkringskassan till Kollega.

Källa: Susanna Kjällström, förbundsjurist på Unionen, Försäkringskassan. 

Jobbrelationer

Från Svenssonliv till kris – Lisas man sitter i fängelse

En fredag knackade polisen på Lisas dörr med en husrannsakningsorder. På några timmar rasade hennes tillvaro – och kort därefter dömdes hennes man till fem års fängelse. I dag lever hon med hemligheten på jobbet.
Publicerad 30 mars 2026, kl 06:00
Kamera riktad mot entré på villa, symboliserar polisinsats och husrannsakan.
Polisens ingripande i familjens hem blev startpunkten för en lång rättsprocess – och ett helt nytt liv för Lisa och hennes barn. Foto: Colourbox

Lisa är 42 år och arbetar som administratör på ett företag med ett 70-tal anställda. Fram till för ett år sedan bodde hon tillsammans med sin man Krister och deras två små barn, 3 och 5 år gamla, i ett villaområde i en mellanstor svensk stad. I dag bor hon och barnen kvar i huset, men Krister sitter i fängelse och ska göra det i ytterligare fem år.

Lisa beskriver sitt tidigare liv som ett helt vanligt ”Svenssonliv” med heltidsjobb, hund, villa och Volvo.

Polisens tillslag: dagen som förändrade allt

Hon berättar om dagen då livet förändrades i en handvändning.

– Det var en fredag eftermiddag och jag jobbade hemifrån. Krister var på jobbet och barnen på förskolan när det bankade hårt på ytterdörren. Jag sprang ned, öppnade dörren och flera poliser trängde sig in i hallen och bad mig sätta mig. De visade en husrannsakningsorder och klev in i huset, drog ut lådor, kollade under sängar och öppnade skåp. Vad de letade efter fick jag inte reda på just då.

Lisa berättar att hennes minne från händelsen inte är knivskarpt. Varken hon eller hennes man hade ju varit i närheten av kriminalitet så chocken var stor. Det hon minns är att hon fick ringa sin syster och be om hjälp med hämtningen på förskolan.

 

Fem års fängelse – så började rättsprocessen

För efter en stunds letande hade polisen hittat vad de sökte. Lisa blev förd till häktet för förhör. Det hon inte visste då var att Krister samtidigt hade blivit hämtad på sin arbetsplats. I ett dygn var hon häktad.

Lisa vill inte gå in närmare på vad det var polisen hittade i hemmet mer än att det rörde sig om något som Krister hade lovat förvara åt en bekant. Hon säger att det skett utan hennes vetskap. Så småningom blev hon friad från misstankar, men för Krister blev processen långdragen och mynnade ut i fem års fängelse.

Men låt oss backa bandet till måndagen efter gripandet som egentligen skulle vara en helt vanlig arbetsdag för Lisa.

– När jag släpptes från häktet åkte jag direkt till min syster. Jag var väldigt sliten och orolig eftersom jag grubblade över vad jag skulle säga till barnen, mina vänner, min chef och mina kollegor. Jag hade fortfarande inte heller fått prata med Krister.

Efter att ha resonerat med systern kom hon fram till att hon skulle vara helt öppen inför sin chef och barnens förskolechef. Men till alla andra, förutom sin närmaste familj, sade Lisa att Krister hastigt blivit tvungen att åka på jobb utomlands. Det var inte så konstigt eftersom hans jobb ibland krävde utlandsresor.

 

Stöd på jobbet efter makens fängelsedom

Beslutet att vara transparent inför chefen tog Lisa eftersom hon insåg att hela hennes liv skulle bli förändrat.

– Jag var rödgråten och väldigt nervös när jag klev in på min chefs rum. Extra jobbigt var det eftersom vi precis hade bytt chef, så jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera.

Tyvärr blev chefens reaktion inte vad hon hoppats på.

– Jag bad henne att inte säga något till kollegorna. Det lovade hon, men sedan tyckte hon att jag skulle drogtestas. Varför? Jag har aldrig haft drogproblem!

Efter det mötet blev Lisa ännu mer nedbruten och kände att hon inte skulle klara av att jobba. Det var då Karin, en äldre kollega som många på företaget tydde sig till, kom till hennes hjälp.

– Hon var fantastisk, frågade inte vad det handlade om utan erbjöd sig att följa med mig till chefen igen som moraliskt stöd.

Det visade sig vara ett smart drag eftersom chefen hade hunnit fundera och gav Lisa några dagar ledigt så att hon fick landa i det som hänt och kunde börja ordna med allt praktiskt.

– Jag bad också Karin att hälsa mina kollegor att jag gick hem på grund av privata skäl. Just då orkade jag inte prata med någon annan än min familj.

Lisa bokade också ett möte med förskolechefen som gick betydligt bättre.

– Förskolechefen var förstående och sade att hon skulle informera personalen och be dem vara diskreta om vad som hänt.

Hon sade också att de skulle se till att ha extra koll på hur barnen mådde.

Polis och kriminaltekniker på plats vid ett flerfamiljshus.
När polisen slog till mot familjens hem förändrades allt – på några timmar vändes Lisas vardag upp och ner. OBS bilden är tagen vid ett annat polisingripande och har inget med personerna i artikeln att göra. Foto: Johan Nilsson/TT.

Rykten och spekulationer ökade pressen i vardagen

Den närmaste tiden efter Kristers gripande präglades av olika polisförhör och hembesök av socialtjänsten. Av dem fick Lisa numret till Bufff, en organisation som hjälper familjer där ena föräldern har blivit frihetsberövad.

– Bufff var fantastiska och är än i dag ett stort stöd. Där fick jag tips om hur jag skulle prata med barnen, vad jag skulle säga till deras kompisar och föräldrar om de undrade varför barnens pappa aldrig sågs på förskolan längre.

Tiden gick och Lisa fortsatte att säga till utomstående att Krister var på jobb utomlands. De flesta köpte historien, i alla fall till en början. Men därefter blev det allt svårare, berättar Lisa. Grannar frågade och på jobbet började det spridas rykten. Varför vabbar aldrig hennes man?

– Jag började avskärma mig från vänner och kollegor. Vilka kunde jag lita på? Vilka kunde hjälpa mig? Hittills hade jag bara berättat sanningen för två av mina närmaste arbetskamrater som också blivit privata vänner, förutom kollegan Karin som hade hjälpt mig.

Och det var återigen hon som hjälpte Lisa.

– Karin såg att jag var nedstämd och frågade om det fanns något hon kunde göra. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt med alla spekulationer och rykten på jobbet.

Med tiden upplevde Lisa att stämningen på arbetsplatsen blev bättre. I efterhand fick hon reda på att Karin hade samlat ihop arbetskamraterna och helt enkelt bett dem att sluta spekulera. Hon hade sagt att alla kan råka ut för privata problem och att de borde underlätta för mig i stället för att göra det svårare.

 

Anhöriga till intagna saknar rättigheter i arbetslivet

Att ha sin man i fängelse har varit svårt på många plan, berättar Lisa. Krister satt häktad i sex månader. Under den tiden fick hon och barnen hälsa på honom under övervakning, max 60 minuter per månad.

Mötena var dessutom alltid mitt i veckan, eftersom det var den som övervakade som fick styra. Även andra möten, till exempel med socialtjänsten och själva rättegången, skedde också under ordinarie arbetstid.

– Jag fick använda mina semesterdagar eftersom man som anhörig till en frihetsberövad inte har några rättigheter. Det blev jag ganska tidigt varse.

– Det blir en hel del semesterdagar, men det är i nuläget min enda möjlighet. Och nu har det blivit lite bättre när han sitter på anstalt eftersom vi kan besöka honom på helgerna. Max tre timmar per helg.

Trots allt Lisa varit med om är hennes råd till andra i liknande situation att våga vara öppen inför sin chef och närmaste kollega, eller kollegor.

– Det är väldigt skönt att ha någon på arbetsplatsen som kan stötta och vid behov även avlasta.

Hon tipsar också om att ta kontakt med Bufff om det är barn inblandade.

– Där kan jag vara helt transparent och de har hjälpt mig jättemycket med bra råd och stöttning. Via Bufff har jag också fått träffa andra föräldrar i samma situation.

– Tidigare hade jag fördomar om att alla kriminella och deras anhöriga ser ut på ett visst sätt. Det stämmer ju såklart inte, inser jag nu.

Lisa och Krister heter egentligen något annat.

/Katarina Markiewicz