Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Snabb ökning av kvinnor i gruvorna

Kvinnor vinner snabbt mark inom den så länge starkt mansdominerade gruvnäringen. Både beroende på ny teknik och gruvbolagens jämställdhetsarbete, enligt en avhandling. Därmed har också pinuppbilderna på Boliden försvunnit.
Anita Täpp Publicerad
Lars deWall/Boliden
Bolidens gruva i Aitik, strax söder om Gällivare, är Sveriges största koppardagbrott. Lars deWall/Boliden

I nära 80 år var kvinnor förbjudna att jobba i de svenska gruvorna. Trots att lagen avskaffades 1978 dröjde det över tjugo år innan kvinnorna började öka kraftigt inom gruvindustrin.

Från 2005 har andelen kvinnor av arbetskraften nästan tredubblats, från sex till 17 procent. Det enligt en avhandling gjord av Lisa Ringblom, filosofie doktor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

I avhandlingen har hon främst fokuserat på relationen mellan kön och gruvarbete samt jämställdhetsarbete i gruvindustrin. Forskning är baserad på 25 intervjuer med gruvarbetare och tjänstemän vid fyra gruvbolag.

Enligt statistiken har också andelen kvinnliga tjänstemän i gruvbolagen ökat. Dock endast med fem procent sedan 2008. Å andra sidan utgör dessa kvinnor i dag cirka 30 procent av tjänstemännen, vilket alltså är nästan dubbelt så stor andel som de kvinnliga gruvarbetarna står för. Men i numerär är de ändå mycket färre.

En slutsats hon drar i avhandlingen är att den ökade jämställdheten främst beror på teknikutvecklingen och gruvföretagens jämställdhetsarbete. Det sistnämnda, påpekar hon, är något som gruvbolagen verkligen satsat på eftersom de insett att det är nödvändigt för att ses som en modern och attraktiv arbetsgivare.

Att många kvinnor i dag kör stora lastmaskiner i gruvorna är något som en del av de intervjuade beskriver som en följd av teknikutvecklingen som inneburit att gruvarbetet har blivit mindre tungt och mer rent och säkert.

– Men det är inte den reella förklaringen. Kvinnor har alltid haft tunga och skitiga arbeten. Snarare handlar det om att ny teknik har öppnat upp för en omförhandling av arbetet och vem som kan utföra det, säger Lisa Ringblom.

När det gäller hur den ökade jämställdheten har påverkat arbetsmiljön anser de flesta intervjuade att den kollegiala jargongen blivit bättre, medan en del ansåg att den fortfarande kan vara problematisk.

– Man uttrycker det i termer som att det är högt i tak. Att man har lov att säga vad man tycker och känner att kommunikationen är väldigt öppen och rak. Liksom att den är humoristisk och att man skämtar mycket med varandra. Och det är något som många för det mesta tycker är roligt och uppskattar, som något inkluderande, säger Lisa Ringblom.

– Men när den här skämtsamma jargongen finns vid sidan av jämställdhetssträvandena så finns också möjlighet att försöka pusha gränserna lite, för vad som är tillåtet. Att man kan säga saker till och om kvinnor, som kan uppfattas som kränkande och sexistiskt. Och om man då blir ifrågasatt alltid kan påstå att det bara var ett skämt. Då kan jargongen alltså också användas på ett exkluderande sätt, vilket man bör vara medveten om.

 

Inga fler pinuppor på Boliden


Bild: Stefan Berg/Boliden

På Boliden har ett långvarigt mångfalds- och jämställdhetsarbete inneburit att nära en femtedel av de runt 3 500 anställda i Sverige i dag är kvinnor. Liksom att det inte längre hänger några pinuppbilder i gruvorna.

Andreas Mårtensson, ordförande för Unionens riksklubb på Boliden, upplever att mycket har hänt vad gäller jämställdheten under de tio år han varit anställd på gruvbolaget.

– Företaget var faktiskt väldigt tidigt på det här området. Jag vet att man redan på 70- eller 80-talet exempelvis ordnade med separata omklädningsrum och duschar för män och kvinnor. Och sedan minst 15 år tillbaka har man verkligen jobbat aktivt med mångfald och jämställdhet och haft en tydlig policy för vad som gäller. Att här ska vara väldigt bra och lätt att komma in som kvinna, säger han.

Några mer konkreta exempel på vad jämställdhetsarbetet har lett till är att man nått en jämnare könsfördelning vad gäller chefer på ledningsnivå där cirka en fjärdedel av de högsta cheferna är kvinnor. Tre av elva gruvor och smältverk leds av kvinnor och i koncernledningen sitter i dag två kvinnor och tre män.

2018 var målet att 20 procent av alla medarbetare skulle vara kvinnor, vilket man dock inte nådde upp till i och med att andelen kvinnor blev 18,2 procent.

– Men bolaget höjer ändå ribban hela tiden, genom att sätta upp kort och långsiktiga mål både vad gäller andelen kvinnliga chefer och andelen kvinnor vid nyrekrytering inom koncernen. Till 2030 är exempelvis målet att andelen kvinnor inom koncernen ska ha ökat till 25 procent, säger Andreas Mårtensson.

Att bolaget mångfalds- och jämställdhetsarbete påverkat arbetsmiljön i rätt riktning tycker han är väldigt tydligt.

– I och med den tydliga policyn och våra uppförandekoder finns ett helt annat manligt agerande i dag, jämfört med hur det var när jag kom hit för tio år sedan. Då kunde det fortfarande hänga pinuppbilder på väggarna i gruvan, vilket man aldrig ser i dag. Och nu är den gamla felaktiga kvinnosynen och den manliga jargongen i machostil i princip helt borta så att ingen nedvärderas utan snarare tas upp i kulturen.

– När jag pratar med kvinnliga gruvarbetare så får jag också höra att de tycker det skett en attitydförändring och att jargongen generellt har mjuknat.

Vad har facket haft för roll i jämställdhetsarbetet?
– Tidigare har vi bara haft en granskande roll ur ett jämställdhetsperspektiv vid chefstillsättningar. Men nu har vi blivit delaktiga i ett projekt där vi kan lägga fram förslag på hur Boliden ska vara en attraktiv arbetsgivare så att också fler kvinnor söker sig hit, säger Andreas Mårtensson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.