Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Östländer bäst på föräldraledighet

Trodde du att Sverige var bäst i klassen när det gäller föräldraledighet? Det stämmer inte. Bland länderna i OECD hamnar vi på 15:e plats. Om man ser till hur länge man kan vara hemma med full lön.
Publicerad 24 oktober 2016, kl 14:35
Colourbox
Sverige är inte bäst i världen på föräldraledighet, enligt statistik från OECD. Den som vill ha mamma och pappa hemma de första åren kanske istället skulle se till att födas lite längre österut. Colourbox

Bland de 37 länderna inom samarbetsorganet OECD är det endast USA som inte har någon form av statligt betald föräldraledighet.

I övriga länder varierar möjligheterna till ledighet från några veckor upp till dryga tre år, där hela eller delar av perioden är betald. I vissa länder är möjligheten att vara ledig länge stor men ersättningen låg. I andra länder är ledigheten kort men fullt betald.

Brittiska tidningen The Economist har med hjälp av OECD-statistik rangordnat länderna utifrån hur länge man kan vara föräldraledig med full lön, baserat på medelinkomsten i respektive land. Då hamnar Sverige på plats 15. Föräldraledighet med full lön uppgår till 38 veckor. Det är bättre än Danmark men sämre än både Norge och Finland.

Toppar listan gör Estland, där man kan vara hemma i tre år varav halva tiden med full lön. Även Bulgarien, Ungern och Litauen ligger högt – samtliga är länder där en generös föräldraförsäkring är tänkt att stimulera det låga barnafödandet.  Även följande fyra länder på listan är tidigare öststater.

Förutom USA, med obefintlig statlig subventionerad föräldraledighet, så ligger Australien, Nya Zeeland, Schweiz och Irland i botten. Där har man full betalning i max tre månader eller mindre.

En minoritet av OECD-länderna erbjuder betald föräldraledighet även för fäderna, i de flesta fall max två veckor. I Sverige är föräldraledigheten 450 dagar per barn, 390 av dem är på sjukpenningnivå och 60 av dessa är vikta för respektive förälder. Trots dessa tre ”pappamånader” så tar svenska fäder endast ut 22 procent av föräldraledigheten.

I Japan ligger jämställdheten när det gäller föräldraledighet långt framme - på papperet. Där har fäderna rätt till ett helt års ledighet, varav 34 veckor är med full betalning. Men i praktiken är det bara två procent av papporna som utnyttjar den möjligheten. Ett skäl kan vara att pappaledighet ses som ett kulturellt stigma i Japan. 

Cajsa Högberg
[email protected]

Jämställdhet

"Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor"

Kvinnor inom skogsbranschen känner sig lika eller rent av mer utsatta nu än tidigare, visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Carola Hellström är en av dem som lämnat branschen i protest.
Johanna Rovira Publicerad 5 september 2022, kl 06:01
Carola Hellström och bild på avverkad skog.
Skogssektorn: Carola Hellström lämnade branschen i protest mot mörkade kränkningar mot kvinnor.

Skogsbranschen är fortfarande mansdominerad trots att andelen kvinnliga studenter på utbildningarna ökat till 30 procent och att andelen kvinnliga chefer ökat.

– Man ser ett mönster i hur man behandlar kvinnor i skogsbranschen, säger Carola Hellström, som efter sex och ett halvt år på ett stort skogsbolag fick nog.

Carola Hellström upplevde att skogsbolaget där hon i fem år agerade som arbetsmiljöombud och likabehandlingsombud, aktivt mörkade och undvek att hantera kränkningar och trakasserier. Även om det fanns likabehandlingsplaner, gjordes aldrig någon analys och arbetsgivaren valde att vifta bort de riskfaktorer som fanns.

– Som ombud var jag inblandad i flera ärenden som handlade om kränkningar och sexuella trakasserier. Jag blåste i visslan även för egen del, men man lade locket på så att det skrek om det. Det gjordes en utredning och förövaren fick en annan, fin befattning, men arbetsgivaren valde att tiga och sopade kommunikationen om detta under mattan.

– Med tanke på allt jag sett och hört insåg jag att jag inte kunde jobba kvar hos en arbetsgivare som enbart jobbar aktivt med frågorna på pappret men inte efterlevde egna rutiner, riktlinjer och planer, säger Carola Hellqvist, som först avgick i protest som ombud och en månad senare sade upp sig.

Kvinnor lämnar av vantrivsel

Hon är ingalunda ensam om att lämna branschen. 25 procent av kvinnorna i skogssektorn säger upp sig, oftast av vantrivsel, enligt Elias Andersson, forskare vid SLU. Han var med på ett hörn när tempen på jämställdheten inom skogsbranschen togs 2011. Den undersökningen visade att det fanns en tydlig könssegregering och krut lades på att komma till rätta med problemen.

I veckan presenterade Elias Andersson tillsammans med kollegan Maria Johansson en uppföljning,  Tio år med jämställdhet på agendan, som visar att trots de insatser som sattes in efter den förra undersökningen, är resultatet nedslående. 

– Det är klart vi hade hoppats på att vi kommit längre. Samtidigt har vi ju fått signaler, inte minst efter #metoo och #slutavverkat, om att det fortfarande finns stora utmaningar, säger Elias Andersson.

Machokultur i branschen

Inom branschen har det funnits en kultur som att man ”måste tåla skämt” och ha skinn på näsan.  Den kulturen blev ifrågasatt i och med metoo-rörelsen, som inom skogsbranschen fick hashtagen slutavverkat, menar Elias Andersson. Men uppenbarligen kvarstår machokulturens inverkan på kvinnorna.

Två av fem kvinnor inom skogssektorn svarar i enkätundersökningen att de upplever utsatthet i form av könsdiskriminering och något fler uppger att de utsatts för kränkningar som glåpord, insinuationer, tafsande och utfrysning. 

– Det är nästan på gränsen att det ser ut som att utsattheten har ökat sedan 2011. Den har i alla fall inte minskat. En tolkning kan vara att det är medvetenheten om vad som faktiskt är okej och vad som inte är okej, som har ökat, säger Elias Andersson.

Tufft för kvinnliga chefer

Bland cheferna är det ännu fler som svarat att de upplevt könsdiskriminering eller kränkningar – tre av fem kvinnor i chefsposition har upplevt detta. Mest utsatta tycks kvinnor som är chef på en lägre position vara.

– En positiv överraskning är att skillnaden mellan andelen kvinnor och män som är chef på lägre- och mellannivå, som fanns 2011, i stort sett är borta. Men det är även dessa kvinnor som är mest utsatta, vilket tyder på att det inte räcker att bara rekrytera kvinnor, man måste också jobba på normer och kultur, säger Elias Andersson, som påpekar att arbetsgivaren har ett ansvar att förebygga och motverka diskriminering och kränkningar.

Carola Hellström gör samma analys:

– Man jobbar mycket på att få in kvinnor, men det krävs aktivt arbete för att få kvinnorna att stanna kvar, säger hon.