Mängder av kvinnor har de senaste veckorna vittnat om hur de utsatts för alltifrån sexuella trakasserier till rena övergrepp och våldtäkter både i arbetslivet och i sitt fackliga uppdrag. Martin Linder är en av dem som påverkats av kraften och omfattningen i uppropen.

Omfattningen och grovheten i berättelserna gör mig bestört

Har du själv sett något av det som kvinnorna vittnar om i ditt fackliga arbete eller ditt tidigare arbetsliv?
– Från mitt tidigare arbetsliv kan jag inte dra mig till minnes några sådana situationer. Från mitt nästan 20-åriga fackliga arbete finns det kanske en handfull sådana ärenden.

– Det väcker frågan om jag inte har sett och inte förstått. Det här är något som förekommer, vi har alla ett ansvar att se till att det inte inträffar, säger Martin Linder.

Kommer kvinnornas berättelser som en fullständig överraskning för dig?
– Nej, däremot gör omfattningen och grovheten i berättelserna mig bestört. De har öppnat mina ögon för att vi har ett arbetsliv och även en facklig verksamhet där kvinnor utsätts för trakasserier, kränkningar och rena övergrepp. Det kan vi aldrig acceptera.

Tidigare har Gun Karlsson, (ledamot i Unionens förbundsstyrelse), sagt att ”vad vi vet har vi inom Unionen varit rätt förskonade” från sexuella trakasserier. Finns det någon anledning att tro att det skulle vara bättre i Unionen än i andra fackförbund?
– Det är en svår fråga. Men det som är kraften i uppropen är att det inte bara berör en bransch, det kommer på bred front genom hela arbetslivet. Och vi är en del av arbetslivet i Sverige och en stor organisation. Därför vore det märkligt om vi var förskonade.

Har facket blundat för vad som sker?
– Jag vet inte. Den senaste veckans upprop #InteFörhandlingsbart där kvinnor inom facket vittnar om trakasserier får mig att ställa den frågan.

– Kanske har det funnits en tystnadskultur inom facket. Utifrån de berättelser som framkommit under veckan inser jag att fackliga sammankomster som historiskt sett varit mansdominerade och där det ibland har funnits alkohol är en miljö där det kan ha förekommit.

Läs mer: Kvinnor i facket vittnar om sexuella trakasserier

Är det värre i vissa branscher än i andra?
– Ingen bransch ska tro att man är undantagen, det här gäller hela arbetslivet. Nu kan ingen säga att man inte vet, nu måste vi agera.

Hur bör man hantera sexuella kränkningar på arbetsplatsen?
– Det viktiga är att hitta någon att berätta för och att det rapporteras till ansvariga chefer, arbetsmiljöombud och fackliga företrädare. På så vis bryter vi den tystnadskultur som eventuellt finns.

Läs mer: Arbetsgivaren skyldig att agera vid sexuella trakasserier

Hur stöttar Unionen medlemmar och förtroendevalda som utsätts?
– Vi lyssnar och erbjuder hjälp och stöd som den enskilde kan behöva. Det är viktigt att bygga på den enskilde medlemmens upplevelse av situationen och utreda vad som hänt. Handlar det om grova saker ska det göras någon form av anmälan, kanske en polisanmälan.

Vad gör Unionen för att upptäcka och förebygga sexuella trakasserier?
– Det systematiska arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna ska fånga upp även kränkningar. Vi måste se till att vi fokuserar på frågan om sexuella trakasserier framöver.

Är det ett misslyckande att de sexuella trakasserierna inte uppmärksammats av facket tidigare?
– Varje övergrepp, varje kränkning, som sker är per definition ett misslyckande, men jag vill inte döma ut arbetsmiljöarbetet som ett misslyckande. Arbetsmiljöarbetet är en bra struktur för att komma till rätta med problemet.

Tror du #MeToo kommer att innebära en förändring?
– Jag både tror och hoppas det. Men vi har alla ansvar för att det blir en förändring. Ingen kan längre säga: ”Jag visste inte”.

Vad tror du: Kommer #MeToo leda till en förändring? Tyck till här!