Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Allt färre kvinnor i IT-branschen

Andelen kvinnor i IT- och telekombranschen minskar stadigt. Det bästa sättet att ändra på det är att få fler att förstå hur spännande branschen är. – Det handlar inte om att sitta i en källare och programmera, säger Fredrik von Essen, näringspolitisk expert på IT&Telekomföretagen.
David Österberg Publicerad
Syda Productions/Colourbox
Den ojämna könsfördelningen i IT-branschen leder till kompetensbrist. Det leder i sin tur till att företag stannar i utvecklingen och tvingas tacka nej till affärer och Syda Productions/Colourbox

Det råder stor brist på kompetent personal inom IT-branschen. Enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer branschen sakna 9 000 personer de närmaste åren. Ett sätt att komma till rätta med problemet är att få fler kvinnor att välja branschen. Men det verkar svårt. Sedan 2006 har andelen kvinnor sjunkit stadigt och utgjorde förra året bara 28 procent av den totala andelen sysselsatta.

Det finns flera anledningar till snedfördelningen. Arbetsgivarorganisationen IT&Telekomföretagen anser att en av de viktigaste är den felaktiga bilden av att branschen bara passar tekniknördar.

– Vi måste skapa en bild så att tekniska yrken framstår som lockande även för tjejer, på samma sätt som juridik och ekonomi gör i dag. Den som väljer juristyrket gör inte det för att de vill sitta i en källare och läsa lagböcker, de gör det för att yrket är varierande och för att de genom yrket kan förändra världen. Att välja yrken inom IT-branschen innebär inte att sitta i en källare och programmera, det är inte asociala yrken, säger Fredrik von Essen.

Hur får man unga att förstå det?
– Genom direkta kontakter. Många IT-företag har inte tillräcklig synlighet gentemot ungdomar. I stället förmedlas bilden av yrkena av andrahandskällor som föräldrar, lärare eller media. Vi måste visa tydligare vad utbildningarna leder till, visa sammanhang och vilka möjligheter de ger, vilka verktyg man får. Vi förstår att många tycker att det låter tråkigt att koda, men om man förstår att de här yrkena kan förändra världen blir de mer attraktiva.

Lina Andersson är utredare på Unionen och arbetar bland annat med jämställdhetsfrågor. Även hon tror på att bredda bilden av branschen.

– Man måste kommunicera att utbildningarna berör samhällsfrågor. Många unga tjejer är samhällsorienterade och den nya tekniken ger ju enorm potential att förändra samhället. Men hittills har utbildningarna mest marknadsfört sig till teknikintresserade, säger hon.

Lina Andersson anser dessutom att IT-företagen måste bli bättre på att ta tillvara kvinnors kompetens.

– Ett stort problem är att många kvinnor lämnar branschen, bland annat för att de upplever att deras kompetens inte tas till vara. Kvinnor får oftare generalisttjänster och männen de mer tekniktunga uppdragen. Arbetsgivarna måste se över hur de organiserar arbetet och se till att även kvinnor kan göra karriär.

Spelar det någon roll om branschen är jämställd?
– Ja, eftersom snedfördelningen innebär att vi missar massa kompetens. Med fler kvinnor får företagen tillgång till en bredare kompetensbas. När nya produkter ska utvecklas, exempelvis inom AI, är det viktigt att det finns en bredd i vilka som är med och utvecklar dem för att vi ska få en bredd i produktutbudet.

Fredrik von Essen anser att det är möjligt att vända utvecklingen – och ser redan nu positiva inslag. Branschen har till exempel en kraftig ökning av andelen kvinnliga vd:ar och söktalen till tekniska utbildningar ökar. Han tror också att projekt för att öka teknikintresset bland tjejer – som Hello world, Pink programming och Kodcentrum – kommer att få fler att söka sig till branschen.

– Om de får fart kan förändringen komma redan imorgon.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.