Redan den 24 februari, samma dag som Ryssland invaderade Ukraina, la it-företaget Consid upp ett pressmeddelande på sin webbplats. Budskapet var skarpt, kort och koncist. Företaget tog inte bara ett tydligt avstånd från attacken, de erbjöd också ukrainska systemutvecklare transport till Sverige samt hjälp med arbete, bostad, kontakt med Migrationsverket och andra praktiska frågor.

– Vi försökte vara kvicka och slängde oss in i detta. Det var många som ville hjälpa till i början och vi sprang åt alla håll. Men egentligen är det ju ett långsiktigt arbete och nu är vi mer synkade.

Erik Zetterström knappar in en ”Brain coffee” på den lokalt och skämtsamt omprogrammerade kaffemaskinen. Som konsultchef på Consid i Ljungby har han dagligen kontakt med andra länder.

– Det är en kompakt bransch utan gränser. Har vi inte folk på vårt eget kontor så kan vi plocka ihop team från olika delar av världen, berättar han.

Consid har drygt 30 kontor över hela Sverige och cirka 1 500 medarbetare, varav ett 50-tal finns i Ljungby. Samhällsengagemang är en viktig del av företagets hållbarhetsarbete, exempelvis genom sitt samarbete med organisationen War Child.

Sedan två år tillbaka erbjuder Consid tekniska lösningar, pro bono, på War Childs utbildningsprogram som de driver i flyktingläger runt om i världen. Med anledning av kriget i Ukraina har medarbetarna och företaget skänkt pengar och de stöttar även War Childs partnerorganisationer med teknik. Sex av företagets konsulter står till förfogande där det behövs, till exempel med att uppdatera webbsidor.

Att det blev just Ljungbykontoret som tog täten i engagemanget för att hjälpa ukrainska flyktingar till Sverige har flera orsaker. Kommunen satsar på att växa och är öppen för samarbeten av olika slag och det gick snabbt att bygga en liten pool av fastighetsvärdar, representanter från kommunen, Consid och andra inom det lokala näringslivet.

– Vi har sagt att vi ska hjälpa så många som möjligt. En del som kommer från Ukraina har släkt och vänner som de vill bosätta sig i närheten av och då kanske vi har ett kontor på orten. Har inte vi någon möjlighet så kan vi ta deras namn och cv:n vidare till våra samarbetspartners, säger Frida Eklund som är lokalt HR-stöd på Ljungby-kontoret.

– Vi ser att vi har stora möjligheter att bidra med de kontakter vi har och då ska vi göra det. Vi vill göra vårt bästa för att hjälpa till.

Budskapet att Consid var villiga att hjälpa ukrainska systemutvecklare, ja, egentligen alla med kopplingar till it-branschen – projektledare, designer, testare, support – fick fart via sociala medier.

– Det blev en fantastisk spridning! Vi har kommit i kontakt med otroligt många ukrainare. En del kan eller får inte lämna landet, men vi har sagt att vi håller fortsatt kontakt och ser hur saker förändras, säger Frida Eklund.

Hittills har Consid fått in ett 60-tal ansökningar och hunnit intervjua ett 20-tal. Frida Eklund och Erik Zetterström har skött intervjuerna.

– Det är tufft. Vi kan ju inte sitta och sälja in vårt företag som vi brukar och berätta hur bra vi är som arbetsgivare, när de vi pratar med just har flytt sitt land och bara vill hitta trygghet. Det har mer blivit ett samtal om deras situation, var de befinner sig och vad vi kan göra för att hjälpa dem. Det har varit väldigt speciella möten, berättar Frida Eklund.

Erik Zetterström instämmer.

– Jag pratade med en man som sa: ”Häromdagen gick jag med min dotter i barnvagn, på väg till förskolan. I dag lever jag i en surrealistisk film.”

– Det är så svårt att föreställa sig vad de går igenom. Det blir väldigt jobbiga intervjuer, man lider med dem, säger han.

Hur många av de personer som Consid har intervjuat som i slutändan kommer att bli medarbetare i Sverige är ännu oklart. Det förs dialoger och flera kontraktsförslag är skickade. Tre av Consids storkunder har också kommit en bit i processen av att anställa några av de ukrainare som Consid förmedlat kontakt med.

Men utmaningarna är många, inte minst kring bristfälligt internet, och det är många pusselbitar som ska falla på plats. En del befinner sig i andra länder och behöver ta ställning till om de ska stanna eller fly vidare.

Hittills är ett kontrakt klart med en kvinna som vi kan kalla Nadja. Hon har avböjt att låta sig intervjuas, då hon vill koncentrera sig på att komma i ordning inför att börja arbeta på Ljungbykontoret. Många av Nadjas blivande kollegor har anmält sig för att hjälpa henne och hennes barn att finna sig tillrätta.

Martin Rydell, projektledare på Consid i Ljungby, råkade ha en möblerad lägenhet efter sin mormor, som han lånar ut tills den permanenta lägenheten står klar.

– Engagemanget är stort, det är många som vill hjälpa till med sängar, stekpannor och allt möjligt. Det är fint. Finns det något vi kan göra så gör vi det, säger han.

Innan Nadja flyttade in fyllde han kylskåpet med lördagsgodis och hans föräldrar åkte förbi med nybakat bröd.

– Jag känner att jag kunde göra mer, för mig är det ju inga problem att ställa upp, men man får också hejda sig. Vi behöver respektera att de behöver tid att landa och komma i ordning, säger Martin Rydell.

Just här i de småländska skogarna har man bra erfarenhet av att anställa folk från andra länder och det är ytterligare en anledning till att det föll sig naturligt att stödarbetet utgår härifrån.

Företaget har växt kraftigt de senaste tio åren. I början var det svårt att hitta folk i Sverige som var villiga att flytta till en liten kommun. En av lösningarna blev att söka bredare. I dag är kontoret en smältdegel av medarbetare från bland annat Ungern, Rumänien, Nederländerna, Indien, Pakistan och Argentina.

I takt med tillväxten har Consid hyrt in sig på fler och fler våningsplan i Ljungbys högsta kontorshus. Men snart börjar bygget av en egen kontorsfastighet, mitt i centrum.

I väntan på större lokaler har Frida Eklund sitt skrivbord inklämt under trappan. Härifrån sköter hon det praktiska arbetet och kontakten med Ukraina. Men även om hon är van att anlita och anställa folk från andra länder är det här något helt annat, menar hon.

– Det är en helt ny situation. Massflyktsdirektivet har gjort det enklare men jag har haft mycket kontakt med Migrationsverket och jag får lära mig under tiden, säger hon.

Matija Samac från Kroatien kom till Ljungby och Consid för lite mer än två år sedan, tillsammans med fru och barn. Han har en master i elektroteknik och har jobbat med it sedan han tog examen.

– Jag tycker att det är fint att Consid hjälper till nu. Vi hade krig på 1990-talet så jag vet vad de går igenom. Min fru är från Bosnia Herzegovina, från Mostar. Hon var barn då de tvingades fly. De kom tillbaka till Mostar men de kunde aldrig återvända till sin lägenhet eftersom staden delades. Det hon upplevde är inget vi önskar ska hända någon, berättar han.

Matija Samac minns själv den stora flyktingströmmen som barn.

– Det var många flyktingar i Kroatien under kriget, både från Bosnien Herzegovina och internflyktingar, upp mot 700 000 i ett land med fyra miljoner invånare, säger han och skakar på huvudet åt minnet.

På frågan vad enskilda företag har för ansvar att hjälpa till vid krig svarar Matija Samac att det hänger på deras egen vilja. Men han tycker generellt att Sverige tillsammans med samtliga länder i EU ska – och har stora möjligheter – att agera.

– Lösningen är inte att ge folk pengar, men att ge dem möjlighet att arbeta det är en bra lösning, säger han.

* Oegennyttig handling för samhällets bästa.

Text: Ulrika Sundström