Hoppa till huvudinnehåll
Internationellt

Ingenjören som hjälper barn att få tillgång till vatten

Marianne Grauers tillbringade nio månader i Tanzanias bergstrakter för Ingenjörer utan gränsers räkning. Ett utmanande, men givande arbete.
– Det är det bästa jag gjort, säger hon själv.
Niklas Hallstedt Publicerad
Privat
Marianne Grauers på väg till ett bröllop i Tanzania, där hon och de andra i projektet bland annat byggde en regnvattentank. Privat

Hon är väg- och vatteningenjören som 54 år gammal bestämde sig för att åka till en av världens fattigaste delar och hjälpa till att förbättra livsvillkoren.

– Jag var mellan jobb och kunde kosta på mig att vara ledig någon månad, och var inte sugen på att ligga på stranden eller titta på statyer. Eftersom jag var medlem i Ingenjörer utan gränser pratade jag med dem. De ville att jag skulle vara ute minst sex månader. Det var lång tid, men jag kände direkt att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen, berättar Marianne Grauers.

Framför allt handlade det om att ge befolkningen tillgång till vatten. Fast den beskrivningen värjer hon sig emot.

– Det är riktigare att säga att de gör saker med lite hjälp från oss. Vi jobbar väldigt mycket tillsammans med lokalbefolkningen när vi är ute. Fattiga människor skiljer sig inte ifrån oss. De mår inte heller bra av att inte klara sig själva.

Under de nio månaderna Marianne Grauers tillbringade i Tanzania byggdes en regnvattentank för en byskola och fler byggen förberedes. I dag har svenska företag och stiftelser bidragit med pengar så att fler än 10 000 barn har kunnat få vatten via sina skolor. En vattentank kan samla upp 90 kubikmeter vatten under regnperioden, vilket sedan räcker för drygt 1 000 barn under en tremånadersperiod. Men det betyder långt ifrån att vattenproblemet är löst.

– Nu jobbar vi vidare, tillsammans med våra kollegor i tyska Ingenjörer utan gränser, på att ta fram ett vattenreningssystem också. I normala fall måste man koka vattnet innan man dricker det, men kokningen kräver dyr ved och tar tid.

Hon beskriver den första tiden i Tanzania som något av en kulturkrock. Det tog tid att förstå hur saker fungerade. Först tyckte hon till exempel att det var konstigt att byskolorna där hon bodde varken hade el eller fönsterglas. Så småningom insåg hon att det inte var viktiga saker. Lektionerna bedrevs på dagtid, alltså behövdes inte lampor, och eftersom det var varmt fanns det inget behov av glasrutor.

Till skillnad från i Sverige pratade man inte om mat och träning. Och ingen vettig människa skulle gett sig ut och promenera. Det skulle vara slöseri med energi. Kosten bestod till största delen av kokbananer och majsgröt, och tvättmaskiner var något helt okänt. Gemene man hade i stort sett ingen fritid.

– Livet går ut på att överleva. Men jag tror ändå inte att vi som bor i Sverige är lyckligare, vi har fler problem som vi oroar oss för. Deras problem är annorlunda. I fattiga länder dör man av sjukdomar som vi går till vårdcentralen och får penicillin för att bli av med, säger Marianne Grauers.

– Det är en sak att se fattiga människor på tv. En helt annan sak att vara på plats och inse att när jag kommer tillbaka nästa månad kommer några av barnen i en byskola ha dött.

Ingenjörer utan gränser är bland annat verksamma i flera afrikanska stater och Nepal, och arbetar förutom med vattenfrågor till exempel också med sjukvård, utbildning, energiförsörjning och byggteknik.

– Det finns enorma behov. Det är viktigt att hjälpa folk att ta det första steget, sedan kan de ta det andra steget själva, säger Marianne Grauers som utan att tveka skulle göra om Tanzaniaresan om hon fick chansen i dag.

– Man kommer nära människor när man bor i en by som jag gjorde. Och fattiga människor är mycket generösare än rika. De hjälps alltid åt.

Läs mer: "Snedrekryteringen av ingenjörer går att påverka"

Läs mer: "Bland ingenjörer i min ålder finns massa klimatförnekare"

Ingenjörer utan gränser

Ingenjörer utan gränser startade sin verksamhet 2007. Tio år senare passerade medlemsantalet tusenstrecket. Organisationen driver både volontärprojekt, bland annat för att åstadkomma elektrifiering och rent vatten till skolor och sjukhus i Östafrika. Men man bedriver även verksamhet på hemmaplan, bland annat i form av integrationsprojekt för nyanlända ingenjörer och läxhjälp.

Läs mer om Ingenjörer utan gränser

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Internationellt

Attacker mot facket i Ukraina

Den ukrainska regeringen har beslagtagit Fackföreningarnas hus i Kiev. Tidigare i år fängslades landets högsta facktopp Hryhorii Osovyi och Unionen såväl som den globala fackföreningsrörelsen fördömer attackerna mot facken i Ukraina.
Johanna Rovira Publicerad 11 juni 2025, kl 15:29
Hryhorii Osovyi, ordförande i det ukrainska fackförbundet FPU.
Den ukrainska regeringen har tidigare i år fängslat landets högsta facktopp Hryhorii Osovyi (bilden). Förra veckan togs även fackföreningarnas hus i Kiev i beslag. Foto: Noa Söderberg.

I början av april greps Hryhorii Osovyi, ordförande i Ukrainas största fackliga centralorganisation FPU, vid ankomsten till en regional fackkonferens  i Lutsk och sattes i husarrest, anklagad för att ha sålt facklig egendom tio år tidigare. 

Väldsfacket  ITUC krävde då att fackförbundsledaren skulle friges och fördömde fängslandet, som ITUC menar är ett försök att störa en omröstning om ett lagförslag som ger ukrainska staten rätt att beslagta fackliga byggnader, bland annat  Fackföreningarnas hus, Budynok Profspilok, i Kiev. 

I förra veckan beslagtogs fackföreningshuset i Kiev av myndighetspersoner som i sällskap av säkerhetsvakter tog sig in i huset och krävde att FPU:s personal omedelbart skulle utrymma byggnaden. 

Ukrainska facket behöver stöd

Martin Jefflén, Unionen
Martin Jefflén. Foto: Virginie Nguyen/TT

Unionen och många andra svenska fackförbund stöder fackföreningsrörelsen i Ukraina och tillsammans med biståndsorganisationen Union to Union, byggs nu ett stort stödprogram upp för att stödja facken i Ukraina. 

Den ukrainska regeringen är tyvärr långt ifrån fackföreningsvänlig, säger Martin Jefflén, internationell sekreterare på Unionen. 

Med tanke på Ukrainas EU-kandidatur är det viktigt att förhållandena för facken blir bättre så att man kan få i gång en fungerande social dialog. 

Världsfacket ITUC menar att övertagandet av fackförbundshuset i Kiev är ett oacceptabelt försök att stoppa FPU och kräver att ukrainska staten ska respektera fackliga rättigheter samt återställa fackets förutsättningar att utföra sin verksamhet utan statlig inblandning. Unionen ställer sig bakom kritiken mot den ukrainska regeringens agerande. 

– Ukrainas regering måste omedelbart upphöra med de attacker den utsätter fackföreningarna för, säger Martin Jefflén. 

Världsfacket (ITUC)

Världens största fackliga organisation, där bland annat de svenska tjänstemännens organisation TCO är med, har en framskjuten position när arbetstagares röster ska höras i olika internationella forum.