Det är ingen ljus bild som målas upp i världsfacket, IFS, årsrapport över kränkningar mot mänskliga rättigheter i arbetslivet som presenteras i dag. 139 länder är med i rankningen.

Bland de sämst rankade länderna finns till exempel världens rikaste land per capita – Qatar. Världsfackets ordförande Sharon Burrow kallar landet för en ”modern slavstat”. 94 procent av arbetskraften är migranter från fattigare länder i Asien, främst Nepal. De får inte organisera sig fackligt. Hittills har 1 200 byggnadsarbetare dött på qatarsk mark under förberedelserna inför fotbolls-VM 2022. För många kvinnor i landet handlar det om hushållsarbete där de ofta jobbar dygnet runt och helt isolerade från omvärlden. Och där utsätts för övergrepp och trakasserier.

Andra länder i botten är Vitryssland och Colombia. I tio länder har fackliga ledare mördats under året: Bangladesh, Benin, Colombia, Egypten, Filippinerna, Guatemala, Honduras, Kambodja, Mauretanien och Mexiko. I minst 35 länder har regeringen gripit eller fängslat arbetstagare som krävt schysta löner, säker arbetsmiljö och trygga jobb.

Bland de 32 sämsta länderna finns också flera där svenska företag själva är verksamma, eller har underleverantörer. Till exempel Bangladesh, Turkiet och Zambia.

Enligt rapporten som tittat på hur länderna förhåller sig till 97 olika indikatorer, som alltså rör allt från strejkrätt till mord på fackliga ledare, för att mäta kränkningarna är det bara ett land som får toppbetyget 0 (på ett index mellan 0 och 5). Det innebär att landet respekterar samtliga 97 mått. Och det är Danmark.

Sverige får 1. Bland på grund av konsekvenserna efter Laval-domen, som anses begränsa fackens möjligheter att gå ut i konflikt för att kräva mer än kollektivavtalets kärna, det vill säga minimivillkoren i respektive avtal, för arbetstagare från andra EU-länder.  Och enligt rapporten öppnar det upp för frizoner när det gäller kollektivavtal på svensk arbetsmarknad.