Insändarredaktör Åsa Frisk

Håller helt med insändaren "Utnyttjad" i nr 7 ang fas 3. Vi ska arbeta utan lön och den låga ersättning vi erhåller får vi dessutom ej göra jobbskatteavdrag på. Så vi ska betala högre skatt än de som är avlönade.

Jag är så trött på folk som har massa åsikter om saker man vill slippa på Facebook och nu publicerar ni dessutom dessa skittråkiga åsikter.

Nästan dagligen läser vi i medierna om den ekonomiska brottsligheten och dess framfart i Sverige. Vi har kunnat läsa att företrädare för lokala fackliga klubbar och föreningar ifrågasatt entreprenörer/underentreprenörer, konsulter/underkonsulter och bemanningsföretag som deras arbetsgivare använt sig av.

Läste krönikan i senaste numret av Kollega (7/12) om barnfattigdom. Lena Holm beskriver där verkligheten utifrån de fattigas perspektiv. Men alla dom som kan betala, vad händer med dom?

Ungdomsarbetslösheten och framtida brist på kompetent arbetskraft är några av våra stora samhällsutmaningar. Trösklarna in på arbetsmarknaden för unga bör därför sänkas, och ett avskaffande av fribeloppet vore ett viktigt steg på rätt väg.

Det är bara att vänta och se att de så kallade "Nya Moderaterna" och övriga Allianspartier kommer att ändra uttagsåldern för privat pension från 55 år till 60 år om de får fortsatt mandat att regera Sverige.

Under många år har jag funderat på vad våra fackföreningar egentligen sysslar med.

Jag är själv arbetssökande sedan 3½ år. Jag vill absolut inte ta ordet arbetslös i min mun då väldigt få av oss arbetssökande är just arbetslösa. För det första tar det tid att aktivt söka arbete. Det är många hemsidor som skall bevakas varje dag eller i vart fall en gång i veckan. Jag tänker då på hemsidor som de olika bemanningsföretagen har och ams egen sida.

Jag är en laglydig person. Under mina drygt 24 år som bilförare har jag aldrig orsakat en olycka Jag har aldrig fått böter men Polisen har vid ett antal gånger mätt min hastighet med sin utrustning.

Tänk om jag som arbetslös kunde få veta mina rättigheter som arbetssökande. Man får bara slängt i ansiktet vilka skyldigheter man har.... Jag hatar min arbetslöshet och, tro mig, jag försöker på alla sätt och vis få jobb. Så psykiskt dåligt man mår när man är arbetslös är ingenting som det skrivs om i Kollega...?

Jag blir upprörd när jag läser senaste Kollega där jag hittar en notis om hur mycket pengar Unionen har och att det är den rikaste av alla fackförbund. Samt denna vansinniga reklam på TV. Hur mycket pengar lägger Unionen på reklam för att nå ut och varva nya medlemmar?! Om man vill bli medlem så hittar man själv till hemsidan eller det lokala kontoret, ja varför inte "gilla" dem på Facebook!

Maria uttryckte sig väldigt väl i Kollega nr 5, 2012 och problemet är nog mycket större än vi tror. Som agnostiker och stark förespråkare för att ta in fler invandrare vill jag förklara detta:

Jag började mitt arbetsliv i mitten av sjuttiotalet och gick som ung med i facket, SIF - numera Unionen. På min arbetsplats hade det bildats en lokal fackklubb och jag blev ganska snart invald i den. Vi hade löneförhandlingar och MBL-förhandlingar i senare skede och jag tycker idag att vi hade en stor påverkan på vår arbetsgivare och arbetsplats.

Jag är förundrad över Johanna Reviras kommentar under rubriken "Låt inte sorgen snuva dig på semestern". Sverige måste vara det enda land i världen, där man kan "sjukskriva sig".

Vi blir alltid påprackade extra Pommes, ost eller läsk då vi handlar Hamburgare. Sist blev jag påprackad detta på MAX hamburger restaurang i Luleå.