Sedan är det arbetet med att söka upp företag i närområdet, jag söker med 5 mils radie, dels på nätet men också att åka runt och försöka komma till tals med en personalchef eller avdelningschef och få lämna mitt CV eller meritlista. De man inte får tag i på detta sätt får en spontanansökan via mejl eller hemsidan. De vänner och bekanta som har ett jobb får också en påhälsning vid fikat för att man på så sätt skall bli känd på företaget och kanske få en fördel vid nästa rekrytering. Jag har under dessa år också ägnat mig åt en del kurser, engelsk konversation, spanska steg 1 och två än så länge, bokföring, löneberäkning och bokslut. Detta har tagit mycket tid av den som betecknas som arbetslös. Och den har kostat!
Nu har jag slutligen hamnat i fas 3, FASAN! Här arbetar jag i en second hand butik åtta timmar om dagen 5 dagar i veckan och jag får slåss för att få gå hem en halv dag i veckan för att söka jobb och underhålla mina kontakter. Jag måste arbeta till kl. 19.00 på onsdag kvällarna och missar på det sättet min förutbetalda kurs i spanska, steg 3. Jag blir rapporterad som frånvarande när jag måste gå till tandläkaren eller läkare utan remiss. Jag får inte ha min mobiltelefon med mig och påslagen på arbetstid så jag missar en del påringningar som kanske kunde ha lett mig ett steg närmare ett jobb eller i värsta fall en tid för intervju.
Därtill belönas anordnaren med 225 kronor per dag jag är närvarande mer än fyra timmar, jag får inget! Bara ytterligare en utgift på 600 kr i egenavgift för resor till och från min placering per månad. Mina arbetsledare har 5-6 veckors betald semester per år. Jag har rätt till 20 dagar ledigt totalt. Detta innebär enligt min arbetsledare att det är lämpligt att spara 5 dagar ifall man skulle behöva vara ledig "för begravning eller så". Arbetsledaren har betalt eller i vart fall rätt till tjänstledighet vid sådana tillfällen.
Spelet är ojämnt. Jag får en extrautgift på 7.200 kronor om året för mina resor och anordnaren får 60.000 kronor för att ha mig där plus att mitt arbete hjälper dem att driva fram en verksamhet som de säger är ideell.
VAR FINNS FACKET? Jag betalar min avgift om än reducerad men jag har inga "arbetsmässiga rättigheter".
Nu är det på tiden att de arbetssökande situation belyses och uppmärksammas och här skulle ett stöd från facket vara välkommet. Kanske skulle Unionen kunna bilda ett systerförbund för arbetssökande medlemmar där vi tillsammans kunde göra våra röster hörda. Jag har t ex sökt efter en "Arbetslösas förening" här i Göteborgsområdet men inte funnit någon
//Britt
