Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Vem äger a-kassan?

Jag får som funktionär på min arbetsplats många frågor från medlemmar som rör a-kassan. Kanske ni kan hjälpa mig bringa klarhet i detta.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Vem äger a-kassan? Vem är det som styr/bestämmer regler och avgifter? Är de som arbetar på a-kassan anställda av Unionen?

A-kassenyfiken.

Svar:

Arbetslöshetskassorna är ekonomiska föreningar. Hur en arbetslöshetskassa bildas och dess verksamhet finns reglerat i lagen om arbetslöshetskassor.

Arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser finns i ­Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och Lag (1997:239) om arbetslöshets­kassor.
Riksdagen beslutar om innehållet i lagen. Regeringen utfärdar förordningar. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som är tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna utfärdar föreskrifter och kommentarer till lagen.

När det gäller avgiften till arbetslöshetskassan så består medlemsavgiften av två delar, en grundavgift och en förhöjd medlemsavgift. En arbetslöshetskassa ska ta ut medlemsavgifter som i förening med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltningskostnader, betalningen av finansieringsavgift och förhöjd finansieringsavgift samt övriga utgifter.

Hur stor finansieringsavgiften ska vara regleras i lag. Det är arbetslöshetskassans föreningsstämma som beslutar om medlemsavgiftens storlek men beslutet om medlemsavgifter ska godkännas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.

De anställda på arbetslöshetskassan är anställda av Unionens arbetslöshetskassa.

Anna-Lena Leksell

Unionens arbetslöshetskassa.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson