Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Pappadagar

Läser rubriken "TCO kräver fler pappadagar" i senaste numret av Kollega. Min första tanke är att: Aha, TCO är anställda av staten och vill spara pengar genom att Försäkringskassan inte behöver betala ut så mycket Föräldrapenning. Eller är kommunerna uppdragsgivare och vill ha in dagisavgifter tidigare??!
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

I min lilla familj (två vuxna och en tvååring) var jag hemma föräldraledig första året och sedan har jag arbetat 80% och fyllt ut med lägstanivådagar för att behålla min SGI -sjukpenninggrundade inkomst. Pappa i hushållet har inte tagit ut något av den ordinarie föräldrapenningen hittills. Han har skrivit över max antal dagar på mig och jag har med glädje tagit emot dem. Hmmm, tänker ni kanske nu, vilken konservativ familj! Nej, vill jag svara då, vi är inte konservativa, vi är realister och är helt överens om uppdelningen oss emellan!

Min man är utvecklingschef hos en underleverantör i fordonsindustrin och själv är jag kvalitetstekniker på ett mindre elektronikföretag. Jag behöver väl knappast påpeka vilken löneskillnad det är mellan oss. Vi har ett måttligt huslån på en villa på landet, dubbla bilar, inga extravaganta utgifter, men skulle min man gått hem skulle det inneburit ett rejält avbräck i inkomster. Nu pratar vi REJÄLT! I minne kan man också ha situationen som bl a stora delar av fordonsindustrin har befunnit sig i de senaste åren. Vill du försvara din tjänst och din position, så är det inte alltid strategiskt riktigt att gå hem på någon längre ledighet om man inte måste. Rätt eller fel? Ja, det kan man ju fråga styrelsen som sitter någonstans ute i övriga världen och fullständigt struntar i de svenska reglerna. Den ekonomiska aspekten och risken för att förlora sin position på jobbet måste ju vägas in när ett sådant här beslut tas. Nytt jobb är som bekant inget man bara beställer nuförtiden...

Vi har bekanta där situationen är den omvända och de har också mycket riktigt tagit beslutet att papporna tagit ut mer föräldraledighet än mammorna. Är de jämställda eller inte? Jag tycker ganska ofta jämställdhetsfrågorna drivs "in absurdum" och det här är inget undantag. Som jag ser det är ingen av de ovan beskrivna situationerna rätt eller fel, så länge (i de här fallen) barnen får den omsorg och omvårdnad de behöver. Jag håller med om att det är jättenyttigt för papporna att spendera tid med sina barn likväl som för mammorna, men låt oss föräldrar bestämma själva! Vi är vuxna människor och jag lever i tron att vi själva kan bestämma vad som är rätt och riktigt och bäst i vår situation.
//Mamma Annelie

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson