I min lilla familj (två vuxna och en tvååring) var jag hemma föräldraledig första året och sedan har jag arbetat 80% och fyllt ut med lägstanivådagar för att behålla min SGI -sjukpenninggrundade inkomst. Pappa i hushållet har inte tagit ut något av den ordinarie föräldrapenningen hittills. Han har skrivit över max antal dagar på mig och jag har med glädje tagit emot dem. Hmmm, tänker ni kanske nu, vilken konservativ familj! Nej, vill jag svara då, vi är inte konservativa, vi är realister och är helt överens om uppdelningen oss emellan!

Min man är utvecklingschef hos en underleverantör i fordonsindustrin och själv är jag kvalitetstekniker på ett mindre elektronikföretag. Jag behöver väl knappast påpeka vilken löneskillnad det är mellan oss. Vi har ett måttligt huslån på en villa på landet, dubbla bilar, inga extravaganta utgifter, men skulle min man gått hem skulle det inneburit ett rejält avbräck i inkomster. Nu pratar vi REJÄLT! I minne kan man också ha situationen som bl a stora delar av fordonsindustrin har befunnit sig i de senaste åren. Vill du försvara din tjänst och din position, så är det inte alltid strategiskt riktigt att gå hem på någon längre ledighet om man inte måste. Rätt eller fel? Ja, det kan man ju fråga styrelsen som sitter någonstans ute i övriga världen och fullständigt struntar i de svenska reglerna. Den ekonomiska aspekten och risken för att förlora sin position på jobbet måste ju vägas in när ett sådant här beslut tas. Nytt jobb är som bekant inget man bara beställer nuförtiden...

Vi har bekanta där situationen är den omvända och de har också mycket riktigt tagit beslutet att papporna tagit ut mer föräldraledighet än mammorna. Är de jämställda eller inte? Jag tycker ganska ofta jämställdhetsfrågorna drivs "in absurdum" och det här är inget undantag. Som jag ser det är ingen av de ovan beskrivna situationerna rätt eller fel, så länge (i de här fallen) barnen får den omsorg och omvårdnad de behöver. Jag håller med om att det är jättenyttigt för papporna att spendera tid med sina barn likväl som för mammorna, men låt oss föräldrar bestämma själva! Vi är vuxna människor och jag lever i tron att vi själva kan bestämma vad som är rätt och riktigt och bäst i vår situation.
//Mamma Annelie