Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Moral, sanning och demokrati betyder inte längre något för de styrande

De svenska regerings- och riksdagspolitikerna befinner sig i fritt fall vad gäller demokrati, moral och etik. Det har väl alltid funnits ohederliga politiker, men inträdet i EU blev ett trendbrott.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

För att få svenska folket att rösta ja till EU-inträdet väjde inte politikerna för vilka osanningar som helst. Några var, att vi skulle få behålla vår alliansfrihet- och neutralitet, alkoholpolitik, kollektivavtalen men framförallt att EU-samarbetet skulle grundas på mellanstatligt samarbete. Inte som utvecklingen nu går mot - en federation där EU-byråkratin tar över allt inflytande från de nationella parlamenten.  

Vi har haft en folkomröstning om kronan/euron. En majoritet ville behålla kronan som svensk valuta vilket också politikerna lovade. Trots detta har Reinfeldt skrivit under Lissabonavtalet och i höst kommer det att ratificeras med stöd från Alliansen och socialdemokraterna. I Lissabonavtalet finns inskrivet att Euron skall vara unionens enda valuta. EU kan sålunda efter ratificeringen med hot om skadestånd begära att Sverige ansluter sig helt till EMU. Underförstått innebär "löftet" från politikerna inget annat än att man medvetet ljuger för svenska folket. Hur man än gör (om man skriver under) bryter man avtalet mot endera svenska folket alternativt mot EU. En sådan gärning skulle bestraffats om en vanlig medborgare handlat så - men inte politikerna.  

I stället för löftet till svenska folket att bibehålla alliansfrihet och neutralitet sänder man nu svenska pojkar och flickor som stridande förband runt hela världen. Vi skulle stå fria från Nato sa man, men samarbetet blir mer intimt för varje dag. Vi skäms inte för att samarbeta med en stat (USA) som under efterkrigstiden våldfört och våldför sig på en mängd stater utifrån helt oförsvarbara skäl. I stället har deras "demokratisering" medfört död och lidande för hundratusentals av civilbefolkningen i Irak, Afgahnistan etc. Vi lånar ut ubåtar och har ett mycket nära samarbete med denna stat (USA) som helt lämnat det västerländska rättssystemets mest grundläggande principer och som fastlagt att tortyr får användas vid förhör av "krigsfångar" och "terrorister".  

När man accepterar att EU får styra vår alkoholpolitik har man också blivit medansvarig till en ökad dödlighet pga alkohol, men också till en ökning av våldsbrotten med ca 25000 årligen mot kvinnor och barn. Så indirekt är man ansvarig för detta.   Kollektivavtalen var heliga hette det då vi lurades in i EU. Vi ser hur mycket dessa ord var värda. Mona Sahlin och  Vanja Lundby-Vedin har inte gjort någon invändning mot Lavaldomen utan försöker i stället släta över EU-s roll och skyller det på juristerna. Dessa jurister som man själv tillsatt och gett makt eftersom EU är politikernas skapelse.   Inte på 13 år har EU-kommissionen fått ansvarsfrihet.

Under 2006 avslöjades 12000 brott till ett belopp av 6 miljarder. Nyligen uppdagades att ett stort antal EU-parlamentariker försnillat stora belopp som skulle användas för speciella ändamål. De konservativa och socialdemokraterna röstade för en mörkläggning av brotten! I Sverige har ingen ledande politiker utom Junilistans Nils Lundgren belyst frågan och krävt att brottslingarna skall ställas till svars.    Man försöker till varje pris genom lögner och manipulation få oss att tro att EU är demokratiskt och att medborgarna i resp land själva skall få bestämma över samhällsutvecklingen. Här har man nästan överträffat såväl Aldous Huxley som George Orwell. Man har som dessa i sina skräckskildringar om framtiden gjort lögn till sanning och sanning till lögn. För hur kan man annars påstå att ett land (ex Sverige) är en demokrati när snart all rikdagens makt är överförd till Bryssel. För så är det. Mindre än en tredjedel av våra lagar grundas på beslut i Sveriges riksdag resten härrör från beslut i Bryssel. Dessa beslut emanerar (härrör) från EU-kommissionen varav ingen är tillsatt genom folkligt val utan uteslutande är tjänstemän. Den konstitution (Lissabonavtalet) som regering och riksdag (Alliansen och Socialdemokraterna) tänker ratificera i höst är en politisk grundlag. Märk väl. I en demokrati får inte grundlagen vara politisk. Men eftersom Lissabonavtalet är en sådan är det inte en demokratisk grundlag utan överensstämmer med grundlagen i diktaturer eller som i förutvarande Sovjetunionen. Det innebär att Sveriges medborgare i framtiden inte kan välja det samhällssystem man själv vill oavsett om det är liberalt, socialistiskt, blandekonomiskt etc. Trots detta försöker man lura oss att tro att vi är fria och även i framtiden bor i ett demokratiskt land. I Lissabonavtalet har man fastlagt såväl den ekonomiska teorin som det extremt marknadsliberala samhället! Det tyder ju också på att socialdemokratin som sanktionerar Lissabonavtalet helt lämnat arbetarrörelsens grundläggande ideér.    Det som också är skrämmande med dagens politiker är att alla följer ledaren som vi har historisk erfarenhet från 30-40-talen. Ingen fronderar mot ledaren och påtalar hotet mot demokratin och vår frihet. Denna utveckling är också helt i linje med de nämnda författarnas profetior.

Vi fjärmar oss sålunda dagligen bort från demokratin mot ett samhälle där eliten styr. Lenin (som inte var demokrat) myntade begreppet centraliserad demokrati! En sådan har ju inget med demokrati att göra utan var ett sätt att som i dag manipulera medborgarna. Margot Wallström är inte mycket bättre än Lenin vad gäller att manupulera. Hon har nämligen myntat ordet deltagardemokrati. Vi som vet vad demokrati är, vet ju också att demokrati förutsätter deltagande från medborgarna.   Det vi med andra ord uplever i dag är politikens totala sönderfall. Där moral, sanning, demokrati inte längre betyder något för de styrande. Det blir med nödvändighet så när en elit skall tvinga på medborgarna sin samhällsvision, inte folkens vision av det goda samhället. Då måste man ta till alla alla lögner och knep för att manipulera människorna. Så gjorde den nazistiska, kommunistiska och i dag diktaturernas elit. På så vis skiljer sig dagens politiker sig inte från de nämnda.  
Olle Ljungbeck   

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå

 

Insändare

Fackföreningsrörelsen arbetarnas röst

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen.
Publicerad 16 mars 2016, kl 13:22

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen. Bolagisering och resultatenheter inom den offentliga sfären liksom alltför långtgående privatiseringar av den gemensamma sektorn försvårar insyn nu när besluten fattas i stängda styrelserum.

 I ställningskriget mellan vänster och höger, i de svenska samhället, har de nyliberala strömningarna haft alltför stor påverkan. Istället för att utgå ifrån medborgarnas behov utgår man uteslutande från att verksamheterna måste rymmas inom budgetramar som i regel är alltför snäva. Istället för att utgå från medborgarnas behov tvingas invånarna acceptera undermåliga trygghetssystem. Istället för att med hänsyn till det faktiska behovet ordna finansiering för vår gemensamma välfärd reducerar vi välfärdsamhället och accepterar att den svenska modellen krackelerar.

Det  är viktigt att fackföreningsrörelsen åter blir arbetarnas röst på den allt hänsynslösare arbetsmarknaden. Den lokala tillgängligheten måste ökas så att känslan av främlingskap bryts och så att medlemmarna åter kan känna sig delaktiga i kampen för bättre villkor på den egna arbetsplatsen. De folkrörelseägda företagen och verksamheterna måste återta sin roll i samhället. En återuppbyggnad och nystart för konsumentkooperationen med kunden i centrum kanske vore på sin plats. Kooperation måste åter bli en prisdämpande kraft, ett reellt alternativ till de privatägda företagen och som ett behövligt komplement till den politiska demokratin.

Kari Parman