Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hur vet jag att kollegan dricker för mycket?

Andelen samtal till Alna, experter på skadligt bruk i arbetslivet, ökade med 30 procent under coronavåren. Alna misstänker att samtalen från medarbetare med problem såväl som bekymrade kollegor och arbetsgivare kommer fortsätta stiga under hösten på grund av ökat hemarbete.
Johanna Rovira Publicerad 15 september 2020, kl 14:51
Person fyller på vinglas från bag in box med rödvin.
Distansarbete gör att de som redan ligger i riskzonen dricker mer. Foto: Stina Stjernkvist / TT

Att jobba på distans under en längre period medför problem för de medarbetare som befinner sig i riskzonen att hamna i ett missbruk eller kanske redan har trillat dit. Det är också svårare för chefer och kollegor att uppfatta signaler när vi jobbar hemifrån, men inte primärt för att vi omöjligt kan uppsnappa lukt av alkohol via Skype, Teams och Zoom.

– Känner man lukten av sprit på en kollega då har det gått ganska långt. I de allra flesta fall har det funnits andra orossignaler långt tidigare, säger Moa Minischetti, psykolog och klinisk chef på Alna.

Alna är som en företagshälsovård specialiserad på så kallat skadligt bruk och ger stöd på olika sätt i frågor som rör alkohol, läkemedel, droger och spel i arbetslivet, till företag som tecknat avtal med företaget. Merparten av de som ringer är arbetsgivare, men de tar även emot samtal från medarbetare.

– Det kan röra sig om att man själv inser att man har problem och undrar hur man ska få hjälp, men vi får också samtal från anställda som är oroliga över en kollega som utvecklat någon typ av beroende eller riskbruk, förklarar Moa Minischetti.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, har inte alkoholkonsumtionen i Sverige ökat under coronapandemin. Vid förbundets mätningar låg konsumtionen under mars-april på samma nivå som motsvarande månader i fjol. Men Moa Minischetti menar att det finns uppgifter som tyder på att drickandet minskat i vissa grupper medan de ökat i andra.

– De som ligger i riskzonen dricker mer, det rör sig ofta om sköra personer som har lätt att tippa över när de vanliga rutinerna ruckas och det blir lättare att komma undan med att konsumera mer och oftare. Det kanske funkar bra ett tag, men över tid börjar det märkas och det är då vi får samtal.

– Hemarbetet gör att det finns färre möjligheter att plocka upp orossignaler. Det betyder att de signaler vi ändå ser blir desto viktigare att agera på, säger Moa Minischetti.

Alna har listat 18 signaler man som chef och kollega kan ge akt på under hemarbete. Det rör sig om alltifrån att medarbetare är irriterade och har humörsvängningar till att man låter kameran vara avstängd vid videomöten. Ökad korttidsfrånvaro, sämre prestation och onormal trötthet är andra tecken. Liksom att man ser ovårdad ut, visar upp opassande bakgrund i videomötet eller surfar på webbsidor med olämpligt innehåll.

– Över lag handlar det om förändringar från personens vanliga standard. Allt som avviker för mycket från det normala ska man vara uppmärksam på, säger Moa Minischetti.  

– Man ska framför allt lita på sin magkänsla. Man ska ta det man ser på allvar och inte släppa orossignalerna.

Misstänker man missbruk är det mest omtänksamma man kan göra att kontakta sin chef, sitt arbetsmiljöombud eller HR – det beror lite på hur organisationen ser ut och vem man har bäst förtroende för, menar Moa Minischetti. Däremot ska man inte kräva uppföljning eller återkoppling – problemet kanske redan är känt av arbetsgivaren, det finns kanske redan en plan för personen i fråga.

– Det värsta man kan göra är att täcka upp för sin kollega. Man kanske tror att man gör denne en tjänst, men det blir en björntjänst, säger Moa Minischetti.  
 

Tips till dig som är chef

  • Policyn kring alkohol och droger gäller oavsett var arbetet utförs.
  • Du bör vara tillgänglig och kunna nås på telefon. Uppmuntra även att kontakta kollegor vid behov.
  • Du bör skapa en struktur för uppföljning genom att boka upp avstämningar med samtliga medarbetare på video eller om inte det går på telefon. Syftet med dessa samtal är att säkerställa att arbetet fungerar och blir utfört men är också något som hjälper medarbetaren att fatta goda beslut kvällen innan.
  • Gruppavstämningar på videokonferens ger en möjlighet att fysiskt få se sina kollegor och skapa känslan av tillhörighet och att bli sedd. Dessa möten/avstämningar ger även en möjlighet för dig att notera eventuella förändringar i beteende eller andra förändringar.
  • Du bör vara vaksam på signaler på ohälsa och förändrat beteende som kan vara desamma som signaler på skadligt bruk.
  • Du bör beakta att arbetsmiljön oftast är bättre på arbetsplatsen än i det egna hemmet. Därför kan det vara bra att uppmana medarbetarna att i största möjliga mån gå ut och ta pauser och röra på sig. Om medarbetare har nära till varandra och inte har symptom kan de kanske träffas utomhus.
  • Vi bör fråga varandra om oro och prata om hur vi mår, för att uppmärksamma och ta hand om eventuell oro eller stress.

Alna

Arbetsmiljö

Tystnadskultur på apoteken - facket oroade

Tystnadskultur och rädsla för repressalier mot den som vänder sig till facket eller media om sina arbetsmiljöproblem. Unionens riksklubbordförande på kedjorna Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek ser problem med tystnad och rädsla i branschen.
Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till till övertid eller att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först