Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Vi måste stötta den arabiska våren

Om den arabiska våren ska förhindras att övergå i vinter krävs organisering. För demokratisering tar tid, skriver Fredrik Lindahl
och Anna Sundström, enhetschefer på Palmecentret
Fredrik Lindahl, Anna Sundström/Palmecentret Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I december 2010 tände en ung tunisisk man eld på sig själv i protest mot myndigheternas förtryck. Hans protest blev startskottet på en folklig revolution som slutade med att president Ben Ali tvingades avgå. Människors glädje över en störtad diktator och över nyvunnen frihet spreds över hela världen och fick maktfullkomliga ledare att ligga sömnlösa på nätterna.

Demonstrationer inspirerade av utvecklingen i Tunisien utbröt därefter bland annat i Algeriet, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen och Syrien. Protestvågen byggde på en blandning av misstro mot de politiska systemen och deras ledare, samt krav på omfattande sociala reformer. Folket var trötta på förtryck och fattigdom. I några fall eskalerade protesterna till krav om regimskifte. I media kom utvecklingen att kallas den arabiska våren.

Vid sidan av den dominerande euforiska synen på den arabiska våren har en mer pessimistisk syn på utvecklingen varnat för en övertro på en snabb demokratiseringsprocess. Att despotiska ledare faller leder per automatik inte till demokratiska styrelseskick som värnar för oss självklara ideal som jämställdhet och yttrande­frihet. Och kanske har pessimisterna fått rätt.

Efter demokratins framgångar i Tunisien växte hoppet om en liknande utveckling i Egypten lika snabbt som Tahrirtorget fylldes med demonstranter. Efter diktator Mubaraks avgång var euforin total. Den arabiska våren stod i full blom. Men blomningen blev kort. I det egyptiska presidentvalets andra omgång i juni 2012 stod valet mellan Muslimska brödraskapets kandidat Muhammad Mursi och Ahmed Shafiq som varit premiärminister under Mubarak. Ett val som för många inte motsvarade det hopp om förändring som demonstranterna byggt upp på Tahrirtorget.
I Libyen utlöste den arabiska våren inbördeskrig. Länge såg revolutionens hopp ut att utplånas av blodiga strider. Med hjälp av det internationella samfundets ingripande besegrades Khadaffis diktatur. I somras hölls ett historiskt val till ett provisoriskt parlament. Men väpnade miliser kontrollerar stora delar av Libyen och stridigheter plågar landet. Det finns all anledning att känna stor oro för utvecklingen i Libyen.

Också i Syrien blev inbördeskrig konsekvensen av den arabiska vårens till en början fredliga protester. Regimen bombar sin egen befolkning och Assad skyr inga medel för att behålla makten. Kriget har nu pågått i 18 månader och krävt över 20 000 dödsoffer, varav många barn. Det internationella samfundet är splittrat och FN handlingsförlamat.
Pessimisterna varnar nu för att den arabiska våren ska ersättas av en arabisk vinter. Vi har sett det på många platser tidigare, att demokratiska uppror bara resulterar i att en diktator byts ut mot en annan. De breda massorna står kvar med lika lite makt som innan upproret och landet förblir odemokratiskt. Om inte den arabiska våren ska övergå i vinter behöver medborgarnas deltagande fortsätta långt efter att protesterna på gatorna har tystnat. Demokratisering tar tid. Det visar inte minst Palmecentrets fleråriga samarbete med demokratiaktivister i hårda diktaturer som till exempel Burma, Zimbabwe och Vitryssland.
Framväxten av fria medier, ett pluralistiskt civilsamhälle och demokratiska politiska partier är en förutsättning för demokrati. Därför måste långsiktigt stöd för uppbyggnaden av dessa aktörer prioriteras. Människor behöver ges makt att förändra sina liv och de samhällen de lever i. Då är nyckeln organisering. Genom våra medlemsorganisationer arbetar Palmecentret med stöd till just detta - människors organisering - i politiska partier, fackförbund, kvinno- och ungdomsorganisationer. I exempelvis Tunisien ger Palmecentret och Socialdemokraterna stöd till FDTL/Ettakatol, ett nystartat parti som på kort tid vuxit sig starkt och som i valet 2011 fick tio procent av rösterna. Genom utbildningar och erfarenhetsutbyte med socialdemokrater i Uppsala är målet att skapa ett socialdemokratiskt parti som företräder arbetstagarnas intressen i det tunisiska samhället.

Samarbete mellan civilsamhällen och möten mellan männi­skor i olika länder skapar viktiga förutsättningar för demokratins utveckling. I länder där fri organisering tidigare har varit förbjudet och många gånger förknippat med fängelse, tortyr och död, är det av största vikt att stödja framväxten av fungerande, demokratiska organisationer. Först då kan den arabiska våren ges möjlighet att, trots allt, blomma ut i sommar.

Olof Palmes Internationella Center är den svenska arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationell verksamhet och opinionsbildning. Tillsammans med sina 27 medlemsorganisationer bedriver de cirka 250 projekt runt om i världen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag vill inte hämta sist på förskolan, eller?

Småbarnsföräldrar stressar sig igenom arbetsdagen för att hämta tidigt på förskolan – ändå känner sig många otillräckliga både på jobbet och hemma. Det är dags att släppa skuldkänslorna, skriver Katarina Karringer.
Publicerad 11 mars 2025, kl 06:00
Ett barn leker vid en grind
Förskolan är en fantastisk möjlighet för barn att få stimulans av lek och bus. Föräldrar måste sluta känna skam för sena hämtningar, skriver för Katarina Karringer. Foto: Susanna Persson Öste/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tar upp mobilen en sista gång och tittar stressat på klockan. Andan i halsen, jobbtankarna snurrandes i huvudet och planeringen inför kvällens att göra-lista i full gång: svara på det viktiga mailet jag inte hann, återkomma med input inför mötet imorgon bitti, skriva klart rapporten om…

”Hej min älskling! Oj, vilken fin teckning, tack! På med overallen nu!”

Ni har kanske varit där, precis som jag. Med ambitionen att jonglera alla möjliga delar av livet samtidigt. Faktum är att många småbarnsföräldrar stressar sig igenom arbetsdagen fem dagar i veckan, för att hinna hämta tidigt på förskolan – och ändå känner sig otillräckliga och tyngda av skuld, både för sitt jobb och sitt barn.

I mitt jobb som psykolog möter jag många som kämpar med att få ihop vardagen, hälsan och samvetet. 

Barn mår bra av att ha föräldrar som mår bra

Det är vanligt att känna en stark press om att leva upp till ”det perfekta föräldraskapet”, med en föreställning om att man ska prioritera tid med barnen över allt annat i livet. Att hämta senare på förskolan kan då kännas som att man inte uppfyller förväntan om ett gott föräldraskap, vilket kan resultera i skuldkänslor. 

Men barn mår bra av att ha föräldrar som mår bra. Därför är det viktigt att även ge utrymme till våra egna behov, så som arbete och utveckling, återhämtning, relationer och träning. Då har vi bättre möjlighet att kunna vara den energirika, glada och närvarande förälder vi vill vara, när vi är tillsammans med våra barn.

Förskolan är en plats där barn kan leka, lära, vara kreativa, utveckla sitt självförtroende och självständighet, bygga relationer och lära sig socialt samspel med jämnåriga. Om vi ska vara ärliga - hur ofta kan vi erbjuda en sådan palett av möjligheter hemma?

Som föräldrar behöver vi släppa skuldkänslorna och sluta jämföra oss med varandra. Vi har alla olika förutsättningar och behov, så det viktigaste är att utgå från vad som fungerar bäst för sitt eget barn, sin hälsa och sin familjesituation. 

Pressen på föräldrar är skyhög i dag

Färska siffror från Försäkringskassan visar att sjukskrivingarna för stressrelaterad ohälsa har ökat med 25 procent de senaste fem åren. I rapporten framgår också att kvinnor, som ofta drar det största lasset hemma, löper dubbelt så hög risk som män att bli sjukskrivna för psykisk ohälsa. Allra värst drabbade är mammor mellan 30 till 39 år.

Pressen på föräldrar är skyhög i dag. Att få ihop föräldraskap, karriär, relationer och återhämtning är en utmaning för alla och våra lösningar ser rimligtvis olika ut. Det enda vi vet är att vi redan gör så gott vi kan och mer därtill.

Förskolan är en fantastisk möjlighet vi har i Sverige, som gör att båda föräldrarna kan kombinera arbete och familjeliv. Med detta inlägg vill jag uppmuntra alla föräldrar att utvärdera vilka rutiner som verkligen fungerar i just deras familj, utan att pressa sig till en vardag med inbyggd stress. 

/Katarina Karringer,  leg. psykolog, småbarnsmamma och grundare av appen Plussa