Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Teknikbranschen behöver fler kvinnor

Den svenska teknikbranschen skriker efter kompetens - kvinnor är en del av lösningen, skriver Helena Nimmo.
Publicerad
Datorsladd i spelhall. Till Höger Helena Nimmo, vd på Endava.
Vi en viktig bransch som desperat behöver fler händer, samtidigt missar vi många potentiella kvinnliga tekniktalanger, skriver Helena Nimmo. Foto: TT/Lise Åserud/Endava
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det finns många fördomar om kvinnor inom teknikbranschen.

"Jag trodde att du arbetade på HR" eller "jag visste inte att du kunde koda."

Ovanstående är bara ett litet urval av de många överraskande kommentarer jag har hört under mina år i branschen, som är känd för att vara mansdominerad. En alltför långsam förändring är i sikte.

Om du går runt bland svenska teknikföretag är chansen att träffa en Erik eller Peter mycket större än chansen att träffa en Anna eller Maria. Och även om yrket på senare tid har välkomnat fler kvinnor är verkligheten fortfarande i linje med branschens rykte.

Erik vanligare än Anna

Du har säkert redan läst och hört talas om bristen på kvinnor i den svenska teknikbranschen, men mycket tyder på att vi fortfarande inte uppmärksammar problemet tillräckligt. Medan vi diskuterar långtgående ambitioner för att locka fler kvinnor till branschen, fortsätter den allmänna bristen på teknisk kunskap i Sverige.

Bransch- och arbetsgivar­organisationen TechSverige spår ett kompetensunderskott på 70 000 IT-experter år 2024 om inte kraftfulla åtgärder vidtas, enligt organisationens rapport från december 2020.

Techbranschen är Sveriges nya basindustri som i dag genererar mer till BNP än vad de traditionella basindustrierna gör, enligt TechSverige. Fler IT-experter, både män och kvinnor, har alltså god potential att ge ett bra tillskott till svensk ekonomi. Men det är värt att komma ihåg att  rekryteringsunderlaget är för litet, inte minst med tanke på att många IT-utbildningar endast har mellan 10 och 20 procent kvinnliga studenter, enligt TechSverige.

Teknikinriktad utbildning är grunden för jämställdhet i branschen

Å ena sidan har vi en viktig bransch som desperat behöver fler händer, å andra sidan missar vi  många potentiella kvinnliga tekniktalanger.

För det första måste vi damma av den tekniska berättelsen i de tidigaste skedena - innan man börjar på universitetet. Teknikinriktad utbildning är grunden för jämställdhet i branschen, och om vi ändrar vårt sätt att profilera den kan det öppna nya dörrar både för kvinnliga studenter och för branschen, som skulle gynnas av fler kvinnliga perspektiv.

Spotify-medgrundaren Martin Lorentzon har sedan länge förespråkat att programmering införs som ämne i grundskolan redan från årskurs ett. Det tror jag skulle vara ett utmärkt sätt att få fler tjejer intresserade av programmering och IT.

När vi måste förklara vad vi gör som tekniker blir det ofta en berättelse om mjukvara och algoritmer. Det är naturligtvis sant, men som kvinna i branschen sedan länge kan jag intyga att teknik också är ett otroligt mångsidigt yrke som odlar kreativitet minst lika mycket som tekniska och matematiska aspekter.

Vid exempelvis utvecklingen av en ny app spelar kreativitet en avgörande roll i alla skeden, från den första skissen via produktutveckling till den slutliga lanseringen. Databehandling och kodning är viktiga delar, men de kan aldrig stå ensamma utan de tänkare som lyckas föra samman allt i kreativa gränssnitt.

Jag säger inte att kvinnor är mer kreativa

Jag säger inte att kvinnor är mer kreativa medan män bara tänker i termer av kodning. Poängen är att vi måste bli bättre på att ge en mer komplett och nyanserad bild av branschen när vi marknadsför den i utbildningsinstitutioner.

Det handlar också om att sätta ljuset på kvinnliga pionjärer och, ännu viktigare, företag inom teknikbranschen. "Om hon kan göra det, kan jag också göra det."

Ofta är de psykologiska processerna ganska enkla när det gäller beteendeförändringar. Om vi vill ha fler kvinnor inom teknikbranschen behöver vi fler kvinnor och företag som träder fram som förebilder och talar om fördelarna med teknikbranschen: hög lön, bra anställningstrygghet, en bransch som formar morgondagens värld, för att bara nämna några exempel.

Jag är medveten om att det redan pågår flera bra initiativ för att få in fler kvinnor i branschen, men vi kan definitivt göra mer. Och jag menar inte mer prat, ingen har någonsin tagit sig fram i världen genom att bara tala om sina ambitioner.

/Helena Nimmo, CIO Endava

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack vare utrikesfödda har vi klarat sysselsättningen

Utan utrikesfödda hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få människor att flytta härifrån, skriver Christian Lindell.
Christian Lindell Publicerad 17 mars 2026, kl 09:15
utrikesfödda på arbetsmarknaden
Utan utrikesfödda skulle Sverige stanna, skriver Christian Lindell. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

2010 markerar ett skifte på arbetsmarknaden som har fått obetydlig uppmärksamhet. Det var det senaste året då ökningen av antalet förvärvsarbetande var större bland inrikesfödda än bland utrikesfödda.

Sett över hela perioden 2010–2024 har antalet arbetande inrikesfödda ökat med 90 000 och antalet födda utanför Sveriges gränser med 565 000 personer.

Christian Lindell

2016 markerar ett annat skifte. Då steg sysselsättningsgraden för personer födda i Sverige, alltså förvärvsarbetande som andel av befolkningen i åldern 20–64 år, till 84 procent. Sedan dess har andelen pendlat mellan 84–85 procent, oavsett konjunktur och bara marginellt påverkad av pandemin. Det visar att vi nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta. Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda.

vi har nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta

För de utrikesfödda ser det helt annorlunda ut. 2010 låg andelen förvärvsarbetande på 55 procent. 2024 hade den ökat till 70 procent. Det finns flera förklaringar till att deras arbetsmarknad utvecklas så snabbt.

Ett skäl är att flyktingar och anhöriga kommer in på arbetsmarknaden mycket snabbare än de gjorde tidigare. År 2000 tog det i genomsnitt åtta år innan hälften hade ett jobb efter att de kommunplacerats. För dem som fick sin kommunplacering 2020 tog det tre år – och då låg ändå en pandemi emellan. En annan förklaring är en annan sammansättning av invandringen, med färre flyktingar.

En ytterligare förklaring är att efterfrågan på arbetskraft ökat. När efterfrågan på arbetskraft stiger visar det sig att tidigare ”inte anställningsbara” plötsligt blir högst anställningsbara – men kanske i behov av kompetensutveckling på jobbet.

Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda

Den ökande andelen arbetande de senaste 15 åren har fått flera effekter, vilka även de fått liten uppmärksamhet. Sverige har inte haft en så hög andel arbetande av befolkningen i förvärvsarbetande ålder som de senaste tre–fyra åren, sedan början av 1990-talet. Vi har inte haft så låg andel av befolkningen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag.  Det här är dock inte bara positivt. Ett skäl till de låga nivåerna bidragsförsörjda är att det blivit svårare att kvalificera sig in i systemen, men det är en annan diskussion.

Andelen barn under 18 år som inte har någon vuxen i hushållet som går till jobbet har minskat från 8,5 procent 2013 till 4,9 procent 2023.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden. Tittar vi på de områden som hade den lägsta andelen förvärvsarbetande 2012 kan vi till exempel se att andelen förvärvsarbetande i Herrgården Norr i Malmö stigit från 18 till 54 procent 2023. Så ser det ut längs hela linjen. Av de hundra områdena som hade lägst andel förvärvsarbetande 2012 har nästan alla markant ökat andelen arbetande.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden

Än mer spektakulär är sysselsättningsutvecklingen för till exempel afghaner och somalier. Mellan 2010 och 2024 steg andelen förvärvsarbetande afghaner från 40 till 70 procent. Under samma period ökade andelen förvärvsarbetande somalier från drygt 20 till nästan 60 procent.

Som jag skrev tidigare, om vi verkligen har nått ett tak för inrikesföddas sysselsättningsgrad (84 procent) får det stora konsekvenser, framför allt om invandringen är låg eller om vi till och med skulle se en nettoutflyttning av utrikesfödda, vilket ibland framstår som ett politiskt mål.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Tänk att antalet förvärvsarbetande stiger med två procent. Det motsvarar knappt 100 000 personer. Om det inte finns inrikesfödda att rekrytera och hela ökningen ska hämtas bland utrikesfödda, så ökar sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 70 till 76 procent. Utan en tillströmning av invånare från andra födelseländer skulle vi snabbt slå i taket för sysselsättningen.

Utan utrikesfödda att tillgå hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få en nettoutflyttning.

Massmedier har helt misslyckats med att förmedla utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste decennierna. Bilden har satt sig av ett stigande bidragsberoende, förorter i fritt fall och allt fler barn som inte ser sina föräldrar gå till arbetet. Inget av detta stämmer.

/Christian Lindell, senior utredare