Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sätt press på Kina!

Volvo har köpts av kinesiska Geely och kontrakt har skrivits för flera storaffärer mellan Kina och Sverige. Hur påverkar dessa affärer svenska arbetstagare och vilket inflytande kan svenska fackförbund ha när det gäller arbetsförhållanden i Kina?
Lise Bergh Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kina är ett enormt land och givetvis skiftar arbetsförhållandena oerhört. Det finns företag - både nationella och utländska som har rimliga arbetsförhållanden, men dessvärre är motsatsen mycket utbredd. Många arbetare i Kina utsätts för extremt usla arbetsförhållanden, direkt farliga arbetsmiljöer, långa oreglerade arbetstider och innehållna löner.

Kina har ratificerat fyra av ILO:s åtta kärnkonventioner och enligt den kinesiska konstitutionen råder "organisationsfrihet" i landet. Landet har också ratificerat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella (ESK) rättigheter, men reserverat sig mot artikel 8 om rätten att bilda fackföreningar. I verkligheten råder omfattande inskränkningar när det gäller mötesfrihet och rätten att organisera sig på arbetsplatsen. Kinesisk lag förbjuder oberoende fackföreningar och den enda fackliga organisation som tillåts arbeta är ACFTU (All China Federation of Trade Unions), som står den kinesiska staten nära. Ledningen utses av kommunistpartiet och enligt organisationens stadga är ACFTU:s uppgift att "mobilisera arbetare för landets utveckling och att vara en "bro mellan kommunistpartiet och de arbetande massorna".

Under senare år har arbetstvister och massprotester bland anställda ökat dramatiskt i Kina. Protesterna gäller arbetsmiljö, arbetssäkerhet, arbetstider, uteblivna löner och korruption. I många fall har fredliga protester övergått i rena våldsamheter när polis har kallats in, många har gripits och flera har fängslats eller skickats på "omskolningsläger".

Kontakterna mellan Kina och omvärlden har ökat i takt med att handel och företagssamarbete har utvecklats och det gäller även kontakterna mellan utländska fackföreningar och den statligt kontrollerade ACFTU. Anställda på utländska företag i Kina har visserligen rätt att bilda fackliga organisationer men bara under förutsättning att de är anslutna till ACFTU.

Vad kan då svenska fackföreningsmedlemmar göra för att främja mänskliga rättigheter i Kina?

Uppmana ditt fackförbund att i kontakter med kinesiska myndigheter driva frågan om att Kina ska:

  • Dra tillbaka reservationen mot artikel 8 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
  • Ratificera samtliga av ILO:s kärnkonventioner och leva upp till kraven i konventionerna.
  • Tillåta bildandet av oberoende fackföreningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: En hyllning till småbarnsföräldrar: förlåt mitt yngre jag

Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Publicerad 3 juni 2025, kl 09:00
två vuxna höjer sina barn i luften
Föräldrar som går tidigare från jobbet är inte lata. Men det tog tid innan jag förstod det, skriver Oskar Eklind. Foto: Colourbox/Daniel Ekbladh
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tittade snett på alla föräldrar som gick hem tidigt från kontoret. Muttrade över dem som kom in sent och gick tidigt. Som behövde få ihop ”livspusslet”.

Jag var 26 år och ny i min roll i marknadsteamet på Storytel. Coola kontor, coola människor, en tydlig hierarkisk stege att klättra uppför.

”Varför behöver de inte jobba lika mycket som oss andra?” tänkte jag. Ofta högt.

Utan att reflektera över svetten i deras pannor eller stressen i deras blick när de ramlade in 09.02 på kontoret på Riddarholmen i Stockholm. Utan att se hur de jobbade varje kväll för att komma ifatt. Jag tyckte helt enkelt att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra.

Ja, en högst osympatisk tanke. En naiv syn på livet. Jag hade inga barn (no shit, Sherlock) men heller ingen förståelse.

Jag tyckte att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra

Nu, efter två barn och drygt fem år av att kombinera föräldraskap och jobb, skäms jag över mitt tidigare jag. Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet. Att jag inte försökte förstå deras situation. Inte såg hur sjukt krävande det är att försöka leverera på jobbet, samtidigt som du gör ditt bästa för att vara en godkänd förälder.

Och nej, jag hade aldrig kunnat förstå föräldraskapet helt innan jag själv fick barn. Men jag skäms över min brist på medkänsla. Min avsaknad i kompetens för att kunna sätta mig in i någon annans situation.

Jag såg bara föräldrar som kom in sent och gick hem tidigt. Inte hur de kämpade med hämtning, lämning och sömnlösa nätter.

Men jag vet bättre nu.

Jag vet hur det är att titta på veckans kalender med sambon för att försöka få ihop schema/drömmar/logistik/möten.

”Tror du att någon annan förälder märker att vi lämnar först och hämtar sist på förskolan?”

Frustrationen som växer, stressen och skammen som gör sig påmind vid ytterligare en kompromiss. Känslan av att inte kunna ge 100 procent varken på jobbet eller som förälder.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är möjligt. Att work life-balance är ett uttryck som gör mer skada än nytta, för mig. Eftersom balans, med exakt jämn fördelning mellan två sidor, är en omöjlig strävan. Det är okej att saker går upp och ner. Att det ibland blir mer av det ena än det andra. Jag försöker hitta någon slags harmoni mellan de två.

Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet

Det här är en hommage till dig som gör ditt bästa i både ditt jobb och som förälder. Och en påminnelse till mitt 26-åriga jag om att visa större förståelse och medkänslan för andra.

Att vara förälder är underbart. Men jag älskar också mitt jobb. Att utvecklas och försöka skapa något av värde. Och den kombinationen är stundtals tärande.

En sak är tydlig i dag jämfört med mitt tidigare jag. I dag är jag betydligt bättre på att fokusera och prioritera. Jag har blivit stenhård kring hur jag fördelar ut min tid, energi och uppmärksamhet.

Och förhoppningsvis, har jag blivit en människa med större medkänsla och empati längs vägen.

Nu förstår jag.

Småbarnsföräldrar, I salute you.

/Oskar Eklind