Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sänk jobbtröskeln för nyanlända

Ett bra sätt att lära sig ett nytt språk är att jobba. Men för att ta sig in på arbetsmarknaden krävs i många fall goda kunskaper i svenska – en omöjlig ekvation, skriver Andrea och Mark Ahlenius, grundare av Jobbentrén.
Publicerad
pappfigurer står i en ring. Andrea och Mark Ahlenius.
En gymnasieungdom född i Sverige, har sällan bred arbetslivserfarenhet men kan trots det anställas med motiveringen att det finns potential och rum för utveckling. Då borde även utrikesfödda kunna anställas av samma skäl, skriver Andrea och Mark Ahlenius. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det otänkbara händer. Byggnader är förstörda, människor i chock och panik. Plötsligt en vardag utan trygghet, utan ett hem eller ett arbete att gå till. Vad gör du? Du flyr.

Styret i landet har fallerat. Du uttrycker dina åsikter om detta. Staten letar efter dig. Vad gör du? Du flyr.

Möjligheten att hitta ett jobb är obefintlig, otillräckliga resurser och framtidsutsikterna ser mörka ut. Vad gör du? Du flyr.

Din utbildning och arbetslivserfarenhet från ditt hemland är inte överförbar till den svenska arbetsmarknaden. Vad händer? Du får inte möjligheten till arbete.

I Sverige har vi länge haft en omfattande invandring och lika länge har vi haft svårt att etablera dessa individer i arbetslivet och att ta vara på deras kompetens på arbetsmarknaden. Forskning och statistik visar att arbetslösheten bland utrikesfödda är avsevärt högre jämfört med arbetslösheten hos inrikesfödda Medianvärdet för en nyanländ att få sitt första jobb i Sverige är jobb är åtta år. Samtidigt som sju av tio jobb förmedlas genom kontakter. Det är dags att tänka om – vi går miste om betydelsefull kompetens och potential som vårt land behöver.

Som nyanländ i Sverige saknar man kontakter

Hindren för en nyanländ att ta sig in på arbetsmarknaden är flera. Ett av de största är språkkrav. Av gammal vana kräver arbetsgivare goda kunskaper i svenska och i jobbannonser är ofta ”flytande svenska i tal och skrift” ett krav. I praktiken behövs däremot sällan denna språknivå för att kunna utföra ett bra och gediget arbete. Här behöver arbetsgivarna tänka om och faktiskt kunna svara på vilka arbetsuppgifter som kräver vilken språknivå. Låt dessutom språkutveckling vara en del av arbetet precis som annan kompetensutveckling.

Dessutom är ett av de bästa sätten att utveckla sina språkkunskaper genom just arbete – att dagligen få interagera och kommunicera på det språk man försöker lära sig. Någonting vi dagligen ser i vår verksamhet, där vi får ut nyanlända i arbete, är att det i många fall faktiskt räcker att kunna göra sig någorlunda förstådd samt förstå och ta instruktioner på svenska. Arbetstagarna inkluderas i samhället genom sitt arbete och det svenska språket förbättras allteftersom, i mycket rask takt med rätt arbetsgivare och plan.

Det är ett problem att jobb förmedlas genom kontakter, något man som ny i Sverige ofta saknar. Det är svårt för individer med utländskt klingande namn jämfört med de som har svenska namn att ens bli kallade till intervju. För vissa nyanlända finns det även erfarenheter och utbildningar som inte är direkt överförbara till den svenska arbetsmarknaden.

Dessa aspekter tillsammans bidrar till sämre förutsättningar in i arbetslivet. Här krävs det en omställning; där arbetsgivare börjar prioritera och värdesätta mångfald i sin rekrytering och verksamhet. Kompetenser och nya perspektiv är bara ett par av de mervärden som mångfald bidrar till. Och likt hur en ungdom, född i Sverige, som precis tagit gymnasieexamen sällan har en bred arbetslivserfarenhet men trots detta kan anställas med motiveringen att det finns potential och rum för utveckling, borde även utrikesfödda kunna anställas av samma skäl.

De arbetsgivare som vill vara med och sänka tröskeln kommer ha stora framgångar

Det är tydligt att tröskeln för nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden är stor. Men de arbetsgivare som vill vara med och sänka den tröskeln kommer ha stora framgångar och samtidigt bidra till ett mer integrerat Sverige genom det bästa verktyget som finns – arbete!

Det finns många möjligheter och verktyg därute som gör det enkelt för er som arbetsgivare att ta vara på denna källa av kompetenser. Men allt för få agerar och varje dag vi väntar skadas Sverige. Det är dags att våga, satsa och tillsammans skapa en inkluderande arbetsmarknad. Vilken framtid vill ni som arbetsgivare bidra till?

/Andrea och Mark Ahlenius, grundare Jobbentrén

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Sluta mäta människors värde i prestation

Ibland känns det som om världen styrs av människor som glömt vad ett hjärtslag betyder. De talar om ansvar, men deras beslut faller som skuggor över liv som aldrig får en chans att blomma.
Bengt Fredriksson Publicerad 5 maj 2026, kl 09:15
Ett hjärta som går sönder av pressen
Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel, skriver Bengt Fredriksson.
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hårt arbete hyllas, som om människovärde kunde mätas i prestation. Men när kroppen brister och själen inte orkar mer tystnar hyllningarna. Då blir människan en siffra, en kostnad, ett problem. 

Bengt E Fredriksson

Bland de som kallas ”bidragsberoende” finns människor som bär livets tyngsta stenar. De fortsätter älska, fortsätter kämpa, fortsätter vara människor i en värld som glömmer själva människan. De håller ihop det som annars skulle falla sönder. 

Om vi slutar se dem – vad återstår då av vår mänsklighet? 

Samtidigt blir arbetslinjen allt hårdare. Nya regler presenteras som nödvändiga och rationella, men blir i praktiken krav utan förankring i verkligheten. Den som står utan arbete ska söka fler jobb, oftare, längre bort. 

Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress

Ansökningar skickas till tjänster man saknar rimlig möjlighet att få, många mil från det liv man byggt upp. Inte för att det leder till arbete, utan för att uppfylla politikers krav. Detta är inte arbetsmarknadspolitik. Det är administrerad sysselsättning. Ett straff. 

Parallellt trappas ersättningen ner i snabb takt. Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress. Inkomster minskar steg för steg, tills det inte längre handlar om omställning utan om hur länge man klarar sig innan något måste ge vika. Och det är inte systemen som ger vika. Det är människan. De som gjort rätt för sig – arbetat, betalat skatt, byggt upp en tillvaro – tvingas nu räkna på vad som först måste bort. Sparande. Hem. Trygghet. Ett älskat djur. Inte som följd av brott eller missbruk, utan som direkt konsekvens av politiska beslut. 

Samtidigt får oroliga, stressade människor höra att de behöver incitament för att ”ta ett arbete”. Det är en verklighetsbild som inte håller. De flesta arbetslösa saknar inte vilja, moral eller ansvar. Det som saknas är arbete som går att få, hälsa som håller – och system som inte bryter ner människor innan de hinner resa sig. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig

När politiker utgår från att människor måste pressas till arbete genom minskad trygghet säger de samtidigt något annat: att människan i grunden inte vill bidra. Det är inte bara fel. Det är ett misstroende som sipprar ner i varje möte, varje beslut, varje dokument. Och konsekvensen blir därefter. Människor förväntas utföra handlingar utan mening, samtidigt som deras ekonomiska grund urholkas. De ska bevisa sin vilja genom system som i praktiken försvårar deras möjlighet att återhämta sig. Det är inte effektivt. Det är inte värdigt. Och det är inte hållbart. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som vågar skilja på aktivitet och verklig möjlighet, som slutar kräva tomma gester för att upprätthålla en bild av handlingskraft, och som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel. 

Trygghet ska inte vara ett verktyg för disciplin. Den ska vara en grund att stå på. Vi står inför ett val. Antingen fortsätter vi på en väg där människor pressas att bevisa sitt värde medan deras liv monteras ner. Eller så väljer vi något mänskligare: att en människa inte blir mindre värd när hon inte anses ”hårt arbetande”. Att arbete inte skapas genom att göra människor stressade, sjuka, rädda. Att ett enda hjärtslag räcker.

/Bengt Fredriksson