Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Nu satsar vi på omställning

Framtidens arbetsmarknad - hur ser den ut? Allt kan vi inte veta, men ett är säkert. Förändringarna går allt snabbare. I allt högre takt förändras därmed också kraven på medarbetarna. Den utbildning och kompetens som var tillräcklig i går behöver fyllas på för att räcka till också för morgondagen.
Cecilia Fahlberg - ordförande Unionen Publicerad 13 mars 2012, kl 09:09
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Nyckeln till framgång hette en gång talang, skicklighet och kreativitet. I dag är samma ord grundläggande krav i en allt tuffare global konkurrens. Att många gånger byta jobb och ibland också karriärväg under ett yrkesliv är redan i dag både en nödvändighet och en möjlighet till personlig utveckling som kommer att bli allt vanligare.

Som det största fackförbundet på den privata arbetsmarknaden har Unionen ett stort ansvar att påverka en utveckling som fortlöpande förändrar villkoren på jobbet. Det är ett ansvar Unionens förtroendevalda tar varje dag på arbetsplatser runt om i vårt land. Vi gör det avtalsvägen i dialog med arbetsgivarna och vi gör det i vårt opinionsbildande arbete gentemot politiker. Vi gör det inte minst genom att utveckla kollektivavtalen så att de fungerar väl både i dagens verklighet och morgondagens.

Det är mot denna bakgrund Unionen inom ramen för PTK har kommit överens med Svenskt Näringsliv om att inleda förhandlingar om ett nytt utvecklat omställningsavtal, som planeras starta till hösten. Som alltid i förhandlingar finns det gemensamma ståndpunkter, men också skilda åsikter. Vi är överens om att möjligheter till omställning har stor betydelse både för tjänstemän och företag, för arbetsmarknadens funktionssätt och ytterst för svenskt näringslivs konkurrenskraft. Vi är också överens om att denna förmåga till omställning syftar till att tjänstemännen ska vara attraktiva på arbetsmarknaden och att företagen ska kunna behålla och rekrytera kompetenta tjänstemän.

Vi har sedan många år ett omställningsavtal som har fungerat mycket väl. Det har gett svenskt näringsliv möjlighet till nödvändig förändring och en trygghet för individen på vägen mot ett nytt jobb.

Nu har vi en unik möjlighet att utveckla detta avtal så att det förmår möta villkoren även på morgondagens arbetsmarknad. Men ska vi lyckas måste diskussionerna utgå från en saklig analys av vad som brister i dag och vilka förändringar som krävs. Vill vi ha något nytt krävs också nya tankar, från oss alla. I dag domineras debatten av en mytbildning även på politisk nivå, som utgår ifrån en direkt okunskap om hur det faktiskt fungerar på företagen i dag. Det tycks mest handla om hur man så snabbt och billigt det någonsin går ska kunna göra sig av med medarbetare, när fokus borde vara hur vi ser till att medarbetarnas kompetens blir så attraktiv och gångbar som möjligt.  

I dag stavas trygghet i arbetslivet kompetens och förmåga till förändring. Det är faktorer som både kan avgöra om vi får behålla jobbet vid förändringar inom företaget och om vi kan få ett  nytt. Unionen vill därför se större möjligheter till kompetensutveckling genom hela livet. Vi vill utsträcka omställningsavtalet till att även omfatta visstids­anställda och dem som drabbats av ohälsa. En självklar utgångspunkt för Unionen är trygghet, tydlighet och rättssäkerhet. Lika självklart är att de kommande förhandlingarna ska präglas av stor delaktighet från Unionens förtroendevalda.

Det är uppenbart att politikerna otåligt väntar på att arbetsmarknadens parter enligt beprövad svensk modell ska klara av att möta förändringarna på arbetsmarknaden. Nu är det upp till bevis att vi förmår leverera lösningar som gynnar medarbetare, företag och samhälle.

Debatt

Debatt: Tatueringar stoppar inte karriären

Att ha tatueringar på sin kropp ska inte påverka möjligheten att bli anställd, skriver Annica Jansdotter.
Publicerad 7 maj 2024, kl 06:00
Annica Jansdotter
Kan tatueringar stå i vägen för karriären? Nej, menar Annica Jansdotter. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

”Ingen kommer vilja anställa dig Annica ” Ledsen att hänga ut dig mamma, men så här sa du faktiskt till mig när jag var 17 år och ville tatuera mig för första gången. Jag kan i dag hålla med om att det kanske inte var det mest genomtänkta motiv jag valde när jag tatuerade en tribal i svanken, men den har tack och lov ingen i mitt arbetsliv behövt se. 

Detta ämne har diskuterats på några av de arbetsplatser jag har varit anställd på, och beroende på vilket jobb jag har haft så har man tyckt olika om synliga tatueringar. Kan det vara så att det spelar roll i vilken bransch vi jobbar, att man har olika syn på hur man ”bör” se ut?  

Enligt min mamma så kan man inte ha synliga tatueringar om man ska jobba på bank. Tatueringar bör kunna gömmas under en skjorta för att man inte ska dömas utifrån detta. Nu har jag aldrig jobbat på bank vill jag tillägga, men jag hoppas verkligen att jag inte skulle bli dömd efter mitt val av konst på min kropp.  Jag vill bedömas efter mina meriter, min personlighet och mina ord.

Vill jag göra affärer med människor som dömer mig efter mitt utseende?

I dag har cirka 20 procent av svenska befolkningen tatueringar på sin kropp. Det är rätt många som uppskattar denna konstform som man kan spåra 5 000 år tillbaka i tiden. I den antika världen användes tatueringar för att märka slavar och fångar. Detta minskade sedan när kristendomen infördes. Men man lyckades tyvärr inte hela vägen då man än i dag kan läsa i gamla testamentet att det är syndigt med kroppssmyckning. 

På ett av mina tidigare jobb så skulle jag och en kollega in på förhandling. Dagen innan planerade jag mitt val av kläder. Jag tog fram en vit skjorta med långa ärmar, svarta kostymbyxor och kavaj. För mig handlar det om att vara rätt klädd för varje möte och vid detta tillfälle kändes valet lätt. Har jag uppkavlad ärm tycker jag att skjorta är riktigt skönt att ha på sig, dessutom så var kavajen jag valde rynkad i ärmen, så det skulle inte passa sig att ha skjortan på ett annat sätt. Men har jag uppkavlad ärm så syns tatueringarna på min vänstra arm.

Det slog mig för en sekund att någon kan störa sig på att jag har tatueringar, men i nästa sekund så ställde jag mig frågan ” vill jag göra affärer med den typ av människor som dömer mig efter mitt utseende?” svaret var enkelt, så uppkavlat fick det bli.

Uppenbarligen är jag inte svåranställd

När min kollega hämtade upp mig så tittade han på mig och sa ”jaha, du valde att visa upp dina tatueringar, just i dag?” som om det vore fel av mig. Jag svarade ”ja” i all enkelhet och klev in i bilen. Efter en timmes möte där jag presenterat vårt företag och offerten som jag tagit fram så reste sig vd:n på företaget som vi förhandlade med upp och sträckte ut sin hand mot mig och sa ”jag är sjukt imponerad Annica, du är en vass förhandlare och detta kommer bli ett fint samarbete”.

Det kändes som en vinst i dubbel bemärkelse, även om de bara var jag som visste om det.

De är få som har bemött mig med annat än positivt vad det gäller mina tatueringar. De väcker intresse och jag får ofta frågor om vad det ligger för historia bakom och vem som gjort dem. 

Jag har ett långt cv, allt ifrån trafiklärare där jag haft körlektioner med några hundra elever, till driftchef och ansvarig för drift, personal och ekonomi, så uppenbarligen är jag inte så svåranställd. Att jag har nått dit där jag är i dag har inte med hur jag ser ut eller mina tatueringar att göra, utan ett rejält pannben och ett driv. Så jag uppmanar alla att vara den de är, för din resa är din och ingen annans oavsett hur du ser ut. 

/Annica Jansdotter, regionsäljare