Man brukar säga att guldfiskar har kort minne för att klara av ett liv i glasskål. Men jag undrar om inte vi människor har kortare minne. För drygt ett år sedan gick många ut och manifesterade för att vi måste ta klimat och miljöhoten på allvar. Att vi måste lyssna på forskarna och att något måste göras nu.
Sedan har det hänt en del. Vi fick en pandemi och man stängde ner delar av världen och nu har det eskalerat igen. Samtidigt vill många att vi ska återgå till det normala och så som det var förr. Nu borde vi ta chansen att ta en funderare på vilket normala vi vill ha. Innan vi trycker på startknappen igen ska vi titta på vad vi kan göra för klimat- och miljösmarta lösningar.
För ett år sedan sa vi att politikerna måste lyssna på forskarna. Forskarna försökte också göra sina röster hörda. En del har gjort det, framför allt i delar av näringslivet. Flera företag har kunnat se att man långsiktigt kan göra vinster och även få goodwill på det. det är bra, för att vara klimatsmart och miljösmart behöver inte betyda att vi ska gå tillbaka till 1800-talets jordbrukssamhälle. Det är bara en annan framtid vi pratar om.
Näringslivet gör nya strategier och planer för att få in ett klimat- och miljötänk i sina affärsplaner. Nästa steg borde vara att se till att kompetensen också följer med. För vilka eller vilken kompetens kommer vi att behöva i en framtid som följer Parisavtalet?
Även vi från fackligt håll har börjat titta på hur vi ska arbeta med de här frågorna. Bland annat har Unionen ett ställningstagande för en framgångsrik och rättvis klimatomställning.
Det kan ske genom att använda vår svenska modell och tillsammans med facken, näringslivet och forskare, högskolor och universitet hitta sätt att kompetensutveckla Sverige i klimat, hållbarhet och miljö. Inte bara för unga som ska börja plugga, utan framför allt för människor ute i samhället som kommer att behöva byta jobb på grund av klimat och miljöpåverkan.
Det finns också internationella påverkansorgan där det är viktigt att vi är med och påverkar på plats. Global Deal är ett bra exempel där vi kan vara med jobba för en hållbar produktion och schysta villkor.
För vi kan inte hålla fast vid verksamheter som inte är bra för vår miljö. Vill vi fortsätta vara det innovativa land som vi vågade vara både när varvsindustrin och tekoindustrin försvann måste vi tillsammans hitta de nycklar som låser upp framtidens jobb för en bättre miljö. Vi har gjort det förr och vi kan göra det igen men denna gång är det inte enbart en fråga för oss i vårt land, utan för alla på denna jord. Och nu när vi har möjligheten så måste vi ta stafettpinnen.
Sedan kan vi också fundera på om det finns andra sätt att hjälpa moder jord.
Vi alla måste se att det är inte vi som i första hand drabbas av våra egoistiska antiklimatbeslut, utan de som redan har det sämre runt om i världen. Vi i väst kan inte få njutning på en gång, ibland måste vi faktiskt få längta efter något.
Vår roll i samhället är kanske inte att vara konsumenter utan att faktiskt vara ansvarstagande samhällsmedborgare och medmänniskor. I framtiden så kanske vår konsumtion är återvinningsbar och inte det slit- och slängsamhälle som vi har haft. Att vi börjar värdera de saker som vi köper efter hur och på vilket sätt de har tillverkats, forslats och sålts istället för att bara köpa saker.
Vi är inte vad vi köper utan vi är våra handlingar och det är genom dem som vi får ett värde i livet.
Så handla rätt.
//Maria Nilsson, ordförande Unionens klubbordförande på Systembolaget
Tidigare debattartiklar hittar du här.
Vill du skriva för Kollega debatt?
Kontakt:
[email protected] eller [email protected]
Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt
