Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kompetensutveckling ger framtidstro

Det finns en oro för att sakna rätt kompetens för sitt jobb i framtiden. Facken har en nyckelroll för att anställda får rätt utbildning, skriver Ann-Therése Enarsson.
Publicerad
Till vänster Ann-Therése Enarsson, VD Futurion, till höger en robot.
Kanske ditt yrke kräver andra saker av dig i framtiden, skriver, Ann-Therése Enarsson, vd för tankesmedjan Futurion. Foto: Ola Hedin/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

En majoritet tror sig kunna få nytt jobb om de blir arbetslösa medan en stor minoritet är mer orolig och behöver kompetensutveckling. Det visar tankesmedjan Futurions årliga mätning, FIX-index. Det ligger i linje med tidigare undersökningar av hur framtidssäkra svenska folket känner sig.

Det som har hänt är att klyftorna har ökat. Osäkerheten har ökat ytterligare hos LO-medlemmar och personer med endast grundskoleutbildning, jämfört med ett år tillbaka i tiden. Samtidigt har akademikernas och SACO-medlemmarnas bild av sin egen säkerhet på arbetsmarknaden stärkts.

Undersökningen visar dessutom att det är de som redan är mest framtidssäkra som i högst utsträckning erbjuds kompetensutveckling av sina arbetsgivare, vilket ytterligare ökar klyftan mellan de som anser sig vara framtidssäkrade och de som redan kände sig hotade. Det riskerar att bidra till en ytterligare polariserad arbetsmarknad.

Klyftorna har ökat

”Åt den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har” – står det i Matteusevangeliet. 

Riktigt så illa är det inte. Men nästan. Trots det nya omställningsavtalet som ska garantera allas rätt till kompetensutveckling så är vi ännu inte där i realiteten. Det kommer därför vara viktigt för facket att säkerställa att samtliga arbetstagare får den kompetensutveckling de har rätt till.

Framför allt behöver staten säkerställa att de som inte har ett jobb får den kompetens de saknar. Vi vet att både näringslivet och offentlig sektor har stora rekryteringsbehov. För att möte dessa behövs stora utbildningsinsatser.

 

Den gröna industrialiseringsvågen i norra Sverige har haft betydelse

Undersökningen visar också regionala skillnader. För första gången är FIX-värdet (alltså hur framtidssäker man känner sig) i snitt lägre för boende i Stockholmsområdet jämfört med övriga delar av landet och ökar mest i Småland och Norrland. FIX påverkas inte enbart av utbildningen utan även av trycket på arbetsmarknaden. Helt uppenbart har den gröna industrialiseringsvåg vi nu ser i norra Sverige haft stor och positiv betydelse. 

För att dels möta den från individen efterfrågade vidareutbildning, dels den från arbetsgivare efterfrågande kompetensen behöver inte bara det nya omställningsstudiestödet fungera. Utbildningsutbudet måste också dimensioneras så att efterfrågan av kompetensutveckling tas tillvara och ökar chansen till trygghet på arbetsmarknaden. Här spelar regeringen en viktig roll i att säkerställa finansiering till fler utbildningsplatser med relevanta utbildningar.

Facken har framgångsrikt drivit fram omställningsstudiestödet som kan bidra med att ge fler möjligheten att fylla på med kompetens och framtidstro. Men för att det ska bli verklighet behöver politiken inse allvaret om vart vi är på väg. Utan denna insikt och med uteblivna insatser kommer klyftan att fortsatt öka och leda till ytterligare polarisering.

/Ann-Therése Enarsson, vd för tankesmedjan Futurion

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Stress slår sönder organisationer

Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. När ska organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början, skriver Mikael Buskas.
Mikael Buskas Publicerad 17 februari 2026, kl 09:15
stress på kontoret
Rimliga förväntningar och en kultur som känns i väggarna gör att medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera, skriver Mikael Buskas. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Efter många år i arbetslivet, varav flera i ledande roller, trodde jag att jag hade en ganska stabil bild av hur förändring, ledarskap och utveckling fungerar i praktiken. De senaste åren har dock gett mig en ny och mer bekymrande insikt om hur dagens arbetsliv ofta är organiserat, och varför så många människor känner sig slitna, stressade och uppgivna.

Min resa tog fart efter att jag valde att avsluta en anställning i ett företag som var på väg in i rekonstruktion, en arbetsplats jag trivdes mycket bra på. Jag behövde säkra min ekonomi och ta mig vidare. Därefter följde två chefsroller på relativt kort tid. I ena fallet på en arbetsplats där personen som anställt mig redan hade lämnat när jag själv klev in. I andra fallet fanns inte tidigare anställd för rollen längre på plats. Jag fick senare information om att det blivit för mycket för den personen. 

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet 

Det jag möttes av var organisationer som knappt visste vilket håll de skulle springa åt. Onboarding kunde vara otydlig eller obefintlig. De personer som enligt plan skulle fungera som stöd var så pressade av sin egen vardag att de knappt gick att få tag på. Samtidigt förväntades man leverera, sätta riktning och skapa hållbara resultat.

På möten satt medarbetare med armarna i kors. Inte av ovilja, utan av trötthet. Trötthet på ständiga omorganisationer, nya chefer och ännu en ”ny väg framåt”. I korridorerna kunde man nästan känna hur förväntningarna var låga, hur länge skulle den här ledaren hålla? Jag förstår dem fullt ut. Förändring kan vara både nödvändig och utvecklande, men när den kommer för ofta, för snabbt och utan stabil grund skapar den snarare motstånd än engagemang.

Ansvar breddas, resurser minskar

Allt oftare ser jag också hur roller slås ihop. Två tidigare tjänster blir en. Ansvar breddas, resurser minskar. I flera fall har personer före mig gått rakt in i den berömda väggen. Ändå fortsätter man, som om det bara handlade om att hitta ”rätt person” nästa gång. Som om problemet vore individen och inte grunden i bolaget.

Kalendrarna fylls av möten. Powerpointpresentationer avlöser varandra. Listor med initiativ och satsningar växer. Men tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar. Istället får vi utbildningar i prioriteringstekniker och effektivitet, allt för att pressa in ännu mer i redan överfulla arbetsdagar.

Arbetsmiljöverket kan man hitta information om att en arbetsplats med ohälsosam arbetsbelastning kan ge hjärtproblem, stroke, depression, utmattningssyndrom och i förlängningen för tidig död. 
Kanske är det dags att diskutera om Arbetsmiljöverkets tillsyn i framtiden även kan bidra till ökad transparens, så att arbetssökande lättare kan förstå vilken arbetsmiljö de faktiskt kliver in i.

Tiden för att faktiskt utföra, fördjupa och bygga något hållbart finns sällan kvar

När ska fler organisationer förstå att hållbara resultat inte skapas genom att springa fortare, utan genom att bygga rätt från början? Rimliga förväntningar. En kultur som känns i väggarna och där medarbetare vill vara med på resan, inte stå kvar på perrongen och se tågen passera.

Ett fungerande arbetsliv är ett samspel mellan företag, ledare och medarbetare. Det kräver respekt för människors begränsningar, oavsett titel. De företag som lyckas med detta finns redan. Studera dem. Lär av dem och kopiera det som faktiskt fungerar.

/Mikael Buskas