Avtalsrörelsen är en central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen, där arbetsgivare och fackliga organisationer förhandlar om löner och arbetsvillkor som påverkar arbetstagare i hela landet. Detta sker regelbundet, och nästa stora avtalsrörelse är 2025. Oavsett om du är arbetare eller tjänsteman är den avgörande att förstå och engagera dig i, eftersom avtalsrörelsen påverkar din ekonomiska situation, dina arbetsvillkor och dina rättigheter på arbetsplatsen.

Lönen är en av de mest grundläggande aspekterna av arbetslivet. Avtalsrörelsen är den process där lönerna förhandlas fram, och om man inte är aktiv eller informerad, riskerar man att bli passiv mottagare av förändringar istället för att påverka dem. Genom att engagera sig i avtalsrörelsen kan arbetare och tjänstemän se till att deras löneökningar speglar den verkliga kostnadsutvecklingen i samhället.

I en tid där inflationen ofta överstiger löneökningarna, är det viktigare än någonsin att vara aktiv i förhandlingarna. En stark facklig förhandlingsposition, som uppnås genom högt engagemang från medlemmarna, kan bidra till bättre löneutveckling för alla. Det gäller särskilt för tjänstemän inom högspecialiserade områden.

Avtalsrörelsen handlar inte bara om löner utan också att förhandla fram arbetsvillkor som är rättvisa. Det kan vara frågor som arbetstid, semester eller arbetsmiljö. 

I många branscher kan arbetsbelastningen vara en stor fråga, och det är genom avtalsförhandlingar som facket kan påverka regler kring arbetstid, övertid och flexibilitet. Om du inte engagerar dig i dessa frågor riskerar du att få sämre villkor än vad som annars skulle vara möjligt. 

Avtalsrörelsen påverkar också hur hela branscher utvecklas. För tjänstemän inom områden som teknik, IT och administration kan avtalen sätta en riktning för hur  arbetsplatsen kommer att utvecklas under de kommande åren. 

Inom industrin eller byggsektorn kan avtalen sätta standarder för arbetsmiljö, säkerhet och vilka krav som ställs på arbetsgivare, vilket i sin tur leder till förbättringar i hur branscherna hanterar säkerhet och riskhantering.

Det är lätt att ta rättigheter för givet, som reglerad arbetstid, betald semester och föräldraledighet. Men de har inte kommit utan kamp, de skyddas genom avtal som fackförbund och arbetsgivare förhandlar fram. Om anställda inte engagerar sig och stödjer sina fackförbund, kan det leda till att dessa rättigheter gradvis urholkas eller försvinner.

I tider av ekonomisk osäkerhet kan det också finnas tryck på arbetsgivare att sänka kostnader genom att begränsa löneutveckling eller försämra arbetsvillkor. Därför är det viktigt att arbetstagare håller sig informerade och deltar i den demokratiska processen inom sina fackföreningar.

Engagemang i avtalsrörelsen stärker också känslan av solidaritet och sammanhållning. Genom att vara en aktiv del av processen visar man att man står upp för sina kollegor och gemensamma intressen. Det leder till ökat inflytande i förhandlingarna. 

När arbetstagare och tjänstemän går samman för att försvara sina rättigheter och förbättra sina villkor, stärker de sin position gentemot arbetsgivarna. 

Avtalsrörelsen 2025 kommer att vara en avgörande tidpunkt för anställda i Sverige. Genom att engagera sig kan man bidra till att säkerställa rättvisa löner, trygga arbetsvillkor och bevara de rättigheter som så många tidigare generationer har kämpat för. Att vara passiv riskerar att leda till sämre villkor och en arbetsmarknad där individens behov inte sätts i första rummet. 

/Kari Parman, förtroendevald i Unionen och tidigare aktiv S-politiker.

Du sitter på ett personalmöte och chefen ställer frågan: finns något mer som någon vill ta upp? Ingen säger något, det är alldeles tyst. Okej, då stänger vi mötet för dagen, nu är det dags för fikapaus. 

Och det är nu det händer. Det är nu som missnöjet kommer upp på bordet. Det är nu och inte på mötet saker börjar stötas och blötas. 

Min fråga blir automatiskt: varför tog du inte upp det på mötet? Du svarar: Nä, varför skulle du det. Det borde ha kommit upp ändå. Det var inte din uppgift att ta upp frågan som alla hade. 

Jag gillar verkligen inte att vara i fikasituationen när ämnen dyker upp. Jag föredrar ett möte där vi verkligen skulle kunna ta diskussionen. 

För egen del blir jag alltid nyfiken när någon talar om att de har en förväntan, men inget händer. Eller där flera är överens om att ett ämne borde komma upp på nästa möte, men alla förväntar sig att någon annan tar hand om bollen. Kanske är det så att du vill ha din förväntan kvar, snarare än att reda ut den? 

I en av mina tidigare anställningar, var "korten på bordet" något vi avsatte tid för. Det var något riktigt viktigt och blev ett av våra mål under året. Det märkliga var att inget hände. Jag ställde frågan varför till min chef och fick svaret att det var bortkastade pengar. Min fråga blev då varför vi hade satt det som ett mål, ett mål jag verkligen ville arbeta för. Jo, för att få tyst diskussionen. Gissa om jag blev besviken på min chef.

Just nu är det allt fler som mår dåligt och förväntar sig att någon annan ska ta hand om deras psykiska ohälsa. Så min fråga är: hur bra är ni på att lägga korten på bordet?Hur bra är ni på att tillsammans lyfta det som förväntas från fikapausen? Och hur skulle fler våga lyfta ämnen, som kan kännas svåra eller som förväntas lyftas av någon annan? Vi kan inte fortsätta hoppas att det ska gå över om vi väljer att enbart säga att vi tar det på nästa möte, men inge möte blir inbokat. 

Så hur ska man gå till väga för att lyfta viktiga ämnen där de hör hemma? Många personalmöten jag har varit på har en förmåga att bli surriga, och får ett felaktigt fokus för att den som leder mötet inte vågar leda. Därför är möteskulturen något som många behöver förbättra. Att avsätta tid och verkligen stärka upp möten och samtal på arbetsplatsen, är något jag önskar att fler verksamheter vågar prioritera. Det anser jag kommer att ge en mer hälsosam verksamhet och en verksamhet som kommer att bli mer attraktiv och lönsam. 

Tina Persson, mental hälsoinspiratör  i Luleå

Jag satt och skummade lite annonser på LinkedIn en helt vanlig lördag. Inte för att jag själv söker jobb, utan för att det fascinerar mig. 

Ett urval:

"With your passion for success"

"Deliver outstanding results"

"You should have exceptionally high standards"

"Brinner för att sätta upp och nå mål"

"En envis vinnarskalle"

"Join a hungry team"


Alltså. Är det så konstigt att människor knäcks av att leta jobb?

Själv får jag mest lust att hetsäta kaka när jag läser meningar som dessa, och i sympati med alla jobbsökare skrika till världen att jag fortfarande inte fattar poängen med KPI:er och vissa dagar inte ens brinner för mina egna barn.

Att söka jobb är så oerhört utlämnande. Både för den som fortfarande har ett jobb, men kanske allra mest för den som tvingats till sökandet av omständigheter bortanför ens egen kontroll. Och känslan av att var utlämnad blir inte bättre vid annonsläsningen.

Det finns förvisso många fina annonser där ute, som helt enkelt beskriver jobbet och förväntningarna, men sen finns de där andra. De som får den mest erfarna och kunniga att känna sig som en högstadieelev med F-varning.  Att till exempel ens våga ge sig i kast med en ansökan med 38 skall-krav och fyra “vi erbjuder”-punkter i annonsen (riktigt exempel) kräver mod.

Och så mycket ork. 

Men tänk om det fanns ett annat sätt. Tänk om vi istället skulle tagga ner lite. Tänk om vi skulle börja skriva annonser på ett sätt som får människor att känna sig hoppfulla, istället för nedslagna och kanske till och med våga bjuda på det vardagliga och stillsamt gråa på våra företag, istället för att översälja både roll och arbetsgivare.

Ja, tänk om vi bara skulle skriva att det vi faktiskt för det mesta letar efter är en helt vanlig människa, till ett helt vanligt jobb. Vad skulle hända då?

Annonsutkast - när jag drömmer fritt:

”Hej!
Vi undrar om det kanske är du som kan göra oss bättre än vi är nu?

På vårt företag så gör vi så gott vi kan, varje dag. Det varierar ju förstås, det där med vad vi har i oss för just den dagen.  Ibland briljerar vi med ett flow som liknar Niagarafallens. Vi utför mirakel. För oss framåt. Gör oss bättre. Ibland lyckas vi mest med att säga godmorgon, dricka kaffe, öppna mailen och låta bli att förstöra skrivaren.

Däremellan finns dagar då vi är lagom och gör det vi ska. Vi är som folk är mest och det är helt ok om du är det med. Det blir vanligtvis bäst då. Clark Kent verkar ju ha varit en synnerligen opålitlig kollega. Just saying.

Det är spännande om du är supersmart och har utvecklat ett nytt drivmedel från bambu och äggskal. Men det är faktiskt än bättre om du är snäll.  I längden verkar det vara det som får oss andra att stanna kvar. Något som historiskt har visat sig vara superviktigt för vårt företag. 

Det blir så tomt vid fredagsfikat annars. Så, är du den som kan göra oss bättre? 

Gärna genom att också ha utbildning inom XXXX, erfarenhet av YYY och vilja lära dig mer om ZZZ.

Hör av dig i så fall så pratas vi vid! Om inget annat så har vi gott kaffe och skratt att bjuda på.”

Ovan exempel är naturligtvis en lite tillspetsad version, men vet ni vad? Snart 30 år av yrkesarbete, inom vitt skilda områden och organisatoriska nivåer, säger mig att bakom alla starka ord, långa titlar och organisatoriska placeringar finns, för det mesta, ett helt vanligt jobb.

Så varför inte börja skriva det då? Och se vad som händer.

I vilket fall, i väntan på det stora skiftet så hoppas jag att vi i höst i alla fall kan visa stor välvilja och omtänksamhet kring de många i vår omgivning som letar. Hjälp dem att se bakom de flådiga orden och orimliga kraven. Hjälp dem att orka söka vidare när “nej-tack” mailen ramlar in. Hjälp dem att att skratta åt de tokiga formuleringarna och hjälp dem att inte tappa tron på sig själv. 

Bara hjälp.

För ärligt. Att hjälpa och stötta varandra i denna vår gemensamma yrkesvandring är faktiskt vad som, bakom alla våra stora ord och flashiga formuleringar,  ger mening till allt.

/Maria Kardborn, verksamhetsutvecklare på Prasinum