Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Debatt: Ingen hjälp av upphovsrätt som skapare
Att stå upp för sin upphovsrätt gav en skuld på nära fyra miljoner i stället för en årlig ersättning från förlaget. Kan anställda och frilansar lita på det skydd som finns i lagen? Det undrar en av illustratörerna till de populära barnfigurerna Babblarna, Ola Schubert.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
I mitten av 80-talet, när jag gick på mellanstadiet, så brukade jag extraknäcka på min mammas jobb under loven. Hon arbetade på en liten patentbyrå som låg på Östermalm i Stockholm. Mitt jobb bestod ofta av att sortera akter av olika slag. En del mappar var tunna, men en del var väldigt tjocka och ibland kunde flera tjocka mappar tillhöra samma akt. Min mamma förklarade för mig att var och en av dessa akter innehöll en uppfinning, en uppfinning som någon hade patenterat. Att uppfinnarna som kommit på idén skyddade den så att ingen skulle kunna sno åt sig idén och tjäna pengar på den.
Mina upphovsrätter tillhörde dem, och inte längre mig
Sedan dess har jag ofta hört att vi i Sverige har en stark upphovsrättslagstiftning. Det har berättats för mig i skolsalar och jag har läst det i studentlitteratur och på myndigheters webbsidor. Det har präntats in under hela mitt yrkesliv som illustratör och animatör. Jag har lärt mig om ideell och ekonomisk upphovsrätt, royalty, och patent. Detta har jag lärt ut vidare till mina elever under min tid som lärare.
Det har känts som om upphovsrätten var något man i Sverige generellt respekterade, både som kreatör och bolag. Men nu, många år senare har jag fått erfara den totala motsatsen. Hur tandlös upphovsrättslagen kan vara när den väl sätts på prov, och hur utsatt jag som upphovsperson var när ett förlag bestämde sig för att processa mot mig rättsligt för att slå fast att mina upphovsrätter tillhörde dem, och inte längre mig.
När ett intrång sker i ens upphovsrätt, när någon använder sig av dina verk utan tillåtelse, så är det du som upphovsperson som måste agera. Jag var frilans när jag skapade illustrationerna, men när tvisten uppstod så hade jag nyligen blivit anställd på förlaget.
Att som anställd börja hävda sin upphovsrätt är inte lätt, speciellt om arbetsgivaren är av en helt annan åsikt. Som enskild individ befinner man sig i en fruktansvärd limbo där man kan riskera hela sin framtid för att stå upp för något som man har rätt till i grundlagen. Men jag kunde upphovsrättslagstiftningen, och jag förlitade mig på den. Men det var någonting jag inte hade tänkt på.
Det kan innebära en stor risk när upphovsrättstvister väl finner sin väg till domstol
När lagar väl skrivs in i lagboken så fungerar de mer som en rekommendation, hur vi som demokrati vill att upphovsrätten ska fungera. Men inget är hugget i sten. Lagar är tolkningsbara och det är endast när domar avkunnas som lagarna långsamt mejslas fram. Ju fler domar, desto tydligare blir lagen. Det finns relativt få tydliga upphovsrättsdomar i vårt land, för även om det tvistas en del om upphovsrättigheter så gör ofta parterna upp i godo innan det blir en rättslig sak, eller innan en dom faller. Därför kan det innebära en stor risk när upphovsrättstvister väl finner sin väg till en domstol. I stället har vi förlitat oss på vad som står i lagboken och förhållit oss till den starka branschpraxis som finns i Sverige när det gäller upphovsrätt.
I tio års tid hade jag ett royaltyavtal och genom det fick jag betalt för förlagets nyttjande av mina upphovsrättigheter. När avtalet väl skulle omförhandlas tio år senare så menade förlaget att de ägde upphovsrätten till mina illustrationer. Förlaget valde att stämma mig i arbetsdomstolen där de pekade på att royalty som begrepp inte finns inskrivet i lagstiftningen. Samtidigt hävdade de att vårt avtal som följts under tio års tid aldrig hade gällt, i stället för royalty kallade förlaget det nu för “tilläggsersättning”.
På så sätt kringgick de den starka branschpraxis, både nationellt och internationellt som slår fast att royalty är en betalning för att någon nyttjar en upphovspersons skyddade verk. De fick domstolen att tolka mitt royaltyavtal som ett slags ospecificerat bonusavtal, som aldrig hade innefattat mina upphovsrättigheter. De hade jag ovetandes blivit av med 15 år tidigare. Enligt domslutet var allt en missuppfattning från min sida.
Det gav mig mig en skuld på nära 4 miljoner kronor, istället för en årlig ersättning från förlaget
Domen mot mig blev prejudicerande, vi kan kanske inte längre utgå ifrån att royalty har med upphovsrättsersättning att göra. Arbetsdomstolens dom har visat att upphovsrättslagstiftningen har stora brister, och att lagen relativt enkelt kan kringgås.
Att stå upp för mina grundlagsskyddade rättigheter, att lita på lagstiftningen och allt det jag lärt mig om upphovsrätt, gav mig en skuld på nära 4 miljoner kronor, i stället för en årlig ersättning från förlaget som i dag tjänar stora pengar på det jag skapat. Domen har visat på att vi upphovspersoner har allt att riskera när vi står upp för vår rätt, och att bolag har allt att vinna på att utmana lagstiftningen, speciellt om det finns en chans att driva ärendet i fel domstol.
/Ola Schubert, en av illustratörerna till Babblarna
Tidigare debattartiklar hittar du här
Skriv för Kollega Debatt
Kontakt:
lina.bjork@kollega.se eller niklas.hallstedt@kollega.se
Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Chefer måste våga möta konflikter
En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare
När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge
