Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det här får du visselblåsa om

Enligt lagen måste alla bolag över 50 anställda ha ett skydd för visselblåsare. Men alla oegentligheter går inte att varna för, skriver juristen Oscar Fredriksson.
Publicerad
Till vänster Oscar Fredriksson, till höger en visselpipa
Privata tjänstemän har fått ett ökat meddelarskydd, men att en kollega blir illa behandlad är inget ämne för visselblåskanalen, skriver Oscar Fredriksson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Betyder visselblåsarlagen att det är fritt fram för dig som anställd att gå till media om du upplever att det finns missförhållanden på din arbetsplats? Svaret på den frågan är faktiskt nej. Det finns flertal saker du behöver göra först innan du kan gå till media eller offentliggöra information om upplevda missförhållanden. 

Den första frågan du ska ställa dig är om du överhuvudtaget omfattas av visselblåsarlagen? Det finns en tydlig uppräkning i lagstiftningen kring vilka personer som omfattas av skyddet för visselblåsare. Den uppräkningen är dock väldigt heltäckande så i princip alla som utför någon form av tjänst åt arbetsgivaren omfattas. 

 

Mobbning är allvarligt men ska inte utredas som visselblåsning

Den andra frågan är om det finns ett så kallat ”allmänt intresse” av att informationen blir känd. Detta innebär att det behöver handla om frågor som rör samhället i stort som exempelvis fusk med skattemedel, bidragsbrott, korruption eller brott mot lagar, regler och myndighetsföreskrifter. 

En typ av frågor som i normalfallet inte omfattas av regeln om allmänt intresse är interna personalfrågor och motsättningar mellan anställda. Frågor som rör kränkande särbehandling, trakasserier och mobbning är i sig allvarliga, men ska inte utredas som visselblåsningar. Här finns istället regler i arbetsmiljölagstiftningen och diskrimineringslagen som reglerar dessa frågor. 

Om kriterierna är uppfyllda så skyddas du av visselblåsarlagen och kan göra en visselblåsning. Inom sju dagar ska du dessutom få en bekräftelse på att visselblåsningen mottagits. Du ska även få en återrapportering kring eventuella åtgärder inom tre månader. Får du inte respons eller återkoppling om åtgärder inom dessa tidsperioder kan du gå vidare med att offentliggöra informationen om du bedömer att det finns risker som måste åtgärdas. 

Visselblåsarlagen har större påverkan för dig som arbetar i privat verksamhet 

Du måste inte kunna bevisa att din misstanke är korrekt. Även om uppgifterna inte visar sig stämma, så är du skyddad av visselblåsarlagen så länge du lämnat uppgifterna i god tro – det vill säga att du bedömt att den information du lämnat och din tolkning av situationen varit korrekt.

Visselblåsarlagen har på flera sätt större påverkan för dig som arbetar inom privat verksamhet eller ideella organisationer eftersom offentliganställda redan har ett starkt skydd i grundlagen att anonymt (med stöd av reglerna om källskydd och meddelarfrihet) kunna lämna uppgifter till media om man upplever att det finns missförhållanden i verksamheten. 

Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef vid Starck & Partner AB

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag hoppade av och valde friheten

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt.
Åsa Hanell Publicerad 3 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens app i mobilen
Att söka hundratals jobb utan att någonsin komma fram till micken och berätta vad jag kan bidra med är tärande på självkänslan, skriver Åsa Hanell.

Foto: Magnus Lejhall/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag efter en avgångslösning från mitt fasta journalistjobb sedan 25 år tillbaka, började söka jobb på allvar, var jag övertygad om att det inte skulle vara helt lätt att få ett nytt jobb – men inte omöjligt. Så fel jag hade.

När ”lönen” slutade betalas ut skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen och kontaktade a-kassan. Då drogs de första skruvarna åt. Samtidigt som gigantiska hål i vårt välfärdssystem blev synliga.

Åsa Hanell arbetslös

Villkor som jag inte trodde var möjliga uppdagades. Eftersom jag tidigare arbetat med författarverksamhet tvingades jag skriva under en försäkran för att få ersättning från a-kassan. För att jag ska ha rätt till ersättning måste min författarverksamhet upphöra definitivt, det går nämligen inte att avgöra när en författare är arbetslös eftersom det inte finns något som kan styrka eventuellt arbete.

Vad som definierar författares arbete framgår dock inte på blanketten som de vill att jag ska skriva under för att försäkra att jag inte bedriver någon författarverksamhet.

Så jag ringde och frågade.

– Hej, är det ok om jag i tanken har en bokidé som jag planerar att någon gång i framtiden göra verklighet av?

Det blev tyst i luren.

– Är det okej att jag går på Bokmässan?

– … Du menar som privatperson?

– Ja.

– Det är nog bäst att du kollar med oss först.

Efter mycket om och men fick jag i alla fall fortsätta bedriva verksamhet i min enskilda firma. Trots att a-kassan vid flera tillfällen sa att det inte var möjligt, att jag skulle tvingas avveckla den eller allra minst lägga den vilande. Jag hade lagen på min sida.

Jag kände mig rättslös och chanslös

Det absolut ingen upplyste mig om var däremot att i samma sekund som jag valde att fortsätta driva företag så förlorade jag min SGI. Inte heller det trodde jag var möjligt, så jag kontaktade en SGI-specialist på Försäkringskassan, som i sin tur undersökte saken. Det var ingen som ställt frågan före mig.

Det visade sig att ”Den som fortfarande arbetar i ett eget företag kan inte betraktas som delvis arbetslös, bland annat eftersom arbete i eget företag inte på samma sätt kan vara avtalat att ske i någon viss omfattning.”

Och jag som trodde att det var exakt det jag och a-kassan kommit överens om. Moment 22.

Jag kunde överklaga beslutet. Men jag orkade inte. Jag kände mig rättslös och chanslös. Och eftersom min enskilda firma drar in minimalt med pengar kommer jag aldrig mer ha råd att vara sjuk.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken, utan att för en enda levande människa få berätta om vad jag kan bidra med.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken.

Att gå från uppskattad välutbildad anställd till persona non grata från i princip ena dagen till den andra. Ofattbart. Kompetensdumpningen är total. Och måste, misstänker jag, även vara en nationalekonomisk katastrof.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle söka fler jobb längre bort inom andra yrken och jag undrade stilla i mitt inre om jag skulle få det där jobbet som socionom i Kiruna.

De ville att jag skulle gå en arbetsmarknadsutbildning. Jag hittade en som var relevant och klickade på länken ”Mer info”. Den funkade inte. Jag mejlade utbildaren, men fick inget svar. Jag sket i det.

OM jag deltagit i en arbetsmarknadsutbildning hade jag dessutom förlorat ett antal tusenlappar varje månad eftersom jag var inskriven under de gamla villkoren, men skulle skrivas in under de nya när utbildningen var klar. Efter några veckor.

Det var nu jag på allvar började fundera på att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen. Sa jag att jag betalat in till a-kassan i 42 år utan att ta ut en endast dag förrän nu?

Det blir inte fett men fritt

Men jag kände mig jagad, övervakad och misstrodd. Stämplad som lat och för gammal. Jag höll på att fastna i ett system som begränsade mig, dödade min kreativitet och gjorde mig till någon jag inte är.

Så jag skrev ut mig. Axlarna sjönk. Andningen blev lugnare. Känslan av att vara jagad försvann. Det blir inte fett men fritt. Jag klarar mig.

Väl medveten om att alla inte har den möjligheten utan tvingas hunsas runt i ett system där kraftigt försämrade villkor ska göra arbetslösa mindre lata. Om vi inte genast ser till att reparera vårt skyddsnät har vi snart inga skyddsnät kvar – bara övervakningssystem.

Det är inte värdigt Sverige 2026. 

/Åsa Hanell