Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det här får du visselblåsa om

Enligt lagen måste alla bolag över 50 anställda ha ett skydd för visselblåsare. Men alla oegentligheter går inte att varna för, skriver juristen Oscar Fredriksson.
Publicerad
Till vänster Oscar Fredriksson, till höger en visselpipa
Privata tjänstemän har fått ett ökat meddelarskydd, men att en kollega blir illa behandlad är inget ämne för visselblåskanalen, skriver Oscar Fredriksson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Betyder visselblåsarlagen att det är fritt fram för dig som anställd att gå till media om du upplever att det finns missförhållanden på din arbetsplats? Svaret på den frågan är faktiskt nej. Det finns flertal saker du behöver göra först innan du kan gå till media eller offentliggöra information om upplevda missförhållanden. 

Den första frågan du ska ställa dig är om du överhuvudtaget omfattas av visselblåsarlagen? Det finns en tydlig uppräkning i lagstiftningen kring vilka personer som omfattas av skyddet för visselblåsare. Den uppräkningen är dock väldigt heltäckande så i princip alla som utför någon form av tjänst åt arbetsgivaren omfattas. 

 

Mobbning är allvarligt men ska inte utredas som visselblåsning

Den andra frågan är om det finns ett så kallat ”allmänt intresse” av att informationen blir känd. Detta innebär att det behöver handla om frågor som rör samhället i stort som exempelvis fusk med skattemedel, bidragsbrott, korruption eller brott mot lagar, regler och myndighetsföreskrifter. 

En typ av frågor som i normalfallet inte omfattas av regeln om allmänt intresse är interna personalfrågor och motsättningar mellan anställda. Frågor som rör kränkande särbehandling, trakasserier och mobbning är i sig allvarliga, men ska inte utredas som visselblåsningar. Här finns istället regler i arbetsmiljölagstiftningen och diskrimineringslagen som reglerar dessa frågor. 

Om kriterierna är uppfyllda så skyddas du av visselblåsarlagen och kan göra en visselblåsning. Inom sju dagar ska du dessutom få en bekräftelse på att visselblåsningen mottagits. Du ska även få en återrapportering kring eventuella åtgärder inom tre månader. Får du inte respons eller återkoppling om åtgärder inom dessa tidsperioder kan du gå vidare med att offentliggöra informationen om du bedömer att det finns risker som måste åtgärdas. 

Visselblåsarlagen har större påverkan för dig som arbetar i privat verksamhet 

Du måste inte kunna bevisa att din misstanke är korrekt. Även om uppgifterna inte visar sig stämma, så är du skyddad av visselblåsarlagen så länge du lämnat uppgifterna i god tro – det vill säga att du bedömt att den information du lämnat och din tolkning av situationen varit korrekt.

Visselblåsarlagen har på flera sätt större påverkan för dig som arbetar inom privat verksamhet eller ideella organisationer eftersom offentliganställda redan har ett starkt skydd i grundlagen att anonymt (med stöd av reglerna om källskydd och meddelarfrihet) kunna lämna uppgifter till media om man upplever att det finns missförhållanden i verksamheten. 

Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef vid Starck & Partner AB

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack vare utrikesfödda har vi klarat sysselsättningen

Utan utrikesfödda hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få människor att flytta härifrån, skriver Christian Lindell.
Christian Lindell Publicerad 17 mars 2026, kl 09:15
utrikesfödda på arbetsmarknaden
Utan utrikesfödda skulle Sverige stanna, skriver Christian Lindell. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

2010 markerar ett skifte på arbetsmarknaden som har fått obetydlig uppmärksamhet. Det var det senaste året då ökningen av antalet förvärvsarbetande var större bland inrikesfödda än bland utrikesfödda.

Sett över hela perioden 2010–2024 har antalet arbetande inrikesfödda ökat med 90 000 och antalet födda utanför Sveriges gränser med 565 000 personer.

Christian Lindell

2016 markerar ett annat skifte. Då steg sysselsättningsgraden för personer födda i Sverige, alltså förvärvsarbetande som andel av befolkningen i åldern 20–64 år, till 84 procent. Sedan dess har andelen pendlat mellan 84–85 procent, oavsett konjunktur och bara marginellt påverkad av pandemin. Det visar att vi nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta. Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda.

vi har nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta

För de utrikesfödda ser det helt annorlunda ut. 2010 låg andelen förvärvsarbetande på 55 procent. 2024 hade den ökat till 70 procent. Det finns flera förklaringar till att deras arbetsmarknad utvecklas så snabbt.

Ett skäl är att flyktingar och anhöriga kommer in på arbetsmarknaden mycket snabbare än de gjorde tidigare. År 2000 tog det i genomsnitt åtta år innan hälften hade ett jobb efter att de kommunplacerats. För dem som fick sin kommunplacering 2020 tog det tre år – och då låg ändå en pandemi emellan. En annan förklaring är en annan sammansättning av invandringen, med färre flyktingar.

En ytterligare förklaring är att efterfrågan på arbetskraft ökat. När efterfrågan på arbetskraft stiger visar det sig att tidigare ”inte anställningsbara” plötsligt blir högst anställningsbara – men kanske i behov av kompetensutveckling på jobbet.

Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda

Den ökande andelen arbetande de senaste 15 åren har fått flera effekter, vilka även de fått liten uppmärksamhet. Sverige har inte haft en så hög andel arbetande av befolkningen i förvärvsarbetande ålder som de senaste tre–fyra åren, sedan början av 1990-talet. Vi har inte haft så låg andel av befolkningen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag.  Det här är dock inte bara positivt. Ett skäl till de låga nivåerna bidragsförsörjda är att det blivit svårare att kvalificera sig in i systemen, men det är en annan diskussion.

Andelen barn under 18 år som inte har någon vuxen i hushållet som går till jobbet har minskat från 8,5 procent 2013 till 4,9 procent 2023.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden. Tittar vi på de områden som hade den lägsta andelen förvärvsarbetande 2012 kan vi till exempel se att andelen förvärvsarbetande i Herrgården Norr i Malmö stigit från 18 till 54 procent 2023. Så ser det ut längs hela linjen. Av de hundra områdena som hade lägst andel förvärvsarbetande 2012 har nästan alla markant ökat andelen arbetande.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden

Än mer spektakulär är sysselsättningsutvecklingen för till exempel afghaner och somalier. Mellan 2010 och 2024 steg andelen förvärvsarbetande afghaner från 40 till 70 procent. Under samma period ökade andelen förvärvsarbetande somalier från drygt 20 till nästan 60 procent.

Som jag skrev tidigare, om vi verkligen har nått ett tak för inrikesföddas sysselsättningsgrad (84 procent) får det stora konsekvenser, framför allt om invandringen är låg eller om vi till och med skulle se en nettoutflyttning av utrikesfödda, vilket ibland framstår som ett politiskt mål.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Tänk att antalet förvärvsarbetande stiger med två procent. Det motsvarar knappt 100 000 personer. Om det inte finns inrikesfödda att rekrytera och hela ökningen ska hämtas bland utrikesfödda, så ökar sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 70 till 76 procent. Utan en tillströmning av invånare från andra födelseländer skulle vi snabbt slå i taket för sysselsättningen.

Utan utrikesfödda att tillgå hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få en nettoutflyttning.

Massmedier har helt misslyckats med att förmedla utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste decennierna. Bilden har satt sig av ett stigande bidragsberoende, förorter i fritt fall och allt fler barn som inte ser sina föräldrar gå till arbetet. Inget av detta stämmer.

/Christian Lindell, senior utredare