Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det här får du visselblåsa om

Enligt lagen måste alla bolag över 50 anställda ha ett skydd för visselblåsare. Men alla oegentligheter går inte att varna för, skriver juristen Oscar Fredriksson.
Publicerad 19 december 2023, kl 06:00
Till vänster Oscar Fredriksson, till höger en visselpipa
Privata tjänstemän har fått ett ökat meddelarskydd, men att en kollega blir illa behandlad är inget ämne för visselblåskanalen, skriver Oscar Fredriksson. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Betyder visselblåsarlagen att det är fritt fram för dig som anställd att gå till media om du upplever att det finns missförhållanden på din arbetsplats? Svaret på den frågan är faktiskt nej. Det finns flertal saker du behöver göra först innan du kan gå till media eller offentliggöra information om upplevda missförhållanden. 

Den första frågan du ska ställa dig är om du överhuvudtaget omfattas av visselblåsarlagen? Det finns en tydlig uppräkning i lagstiftningen kring vilka personer som omfattas av skyddet för visselblåsare. Den uppräkningen är dock väldigt heltäckande så i princip alla som utför någon form av tjänst åt arbetsgivaren omfattas. 

 

Mobbning är allvarligt men ska inte utredas som visselblåsning

Den andra frågan är om det finns ett så kallat ”allmänt intresse” av att informationen blir känd. Detta innebär att det behöver handla om frågor som rör samhället i stort som exempelvis fusk med skattemedel, bidragsbrott, korruption eller brott mot lagar, regler och myndighetsföreskrifter. 

En typ av frågor som i normalfallet inte omfattas av regeln om allmänt intresse är interna personalfrågor och motsättningar mellan anställda. Frågor som rör kränkande särbehandling, trakasserier och mobbning är i sig allvarliga, men ska inte utredas som visselblåsningar. Här finns istället regler i arbetsmiljölagstiftningen och diskrimineringslagen som reglerar dessa frågor. 

Om kriterierna är uppfyllda så skyddas du av visselblåsarlagen och kan göra en visselblåsning. Inom sju dagar ska du dessutom få en bekräftelse på att visselblåsningen mottagits. Du ska även få en återrapportering kring eventuella åtgärder inom tre månader. Får du inte respons eller återkoppling om åtgärder inom dessa tidsperioder kan du gå vidare med att offentliggöra informationen om du bedömer att det finns risker som måste åtgärdas. 

Visselblåsarlagen har större påverkan för dig som arbetar i privat verksamhet 

Du måste inte kunna bevisa att din misstanke är korrekt. Även om uppgifterna inte visar sig stämma, så är du skyddad av visselblåsarlagen så länge du lämnat uppgifterna i god tro – det vill säga att du bedömt att den information du lämnat och din tolkning av situationen varit korrekt.

Visselblåsarlagen har på flera sätt större påverkan för dig som arbetar inom privat verksamhet eller ideella organisationer eftersom offentliganställda redan har ett starkt skydd i grundlagen att anonymt (med stöd av reglerna om källskydd och meddelarfrihet) kunna lämna uppgifter till media om man upplever att det finns missförhållanden i verksamheten. 

Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef vid Starck & Partner AB

Debatt

Debatt: Tredagarsvecka provocerar omgivningen

Att jobba mindre och leva mer väcker känslor hos andra, skriver Ann-Christine Reimer. Hon har valt att jobba tre dagar i veckan från och med i år.
Publicerad 29 februari 2024, kl 09:49
Till vänster Ann-Christine Reimer, till höger en man på en bänk
Att jobba är inte meningen med livet, skriver Ann-Christine Reimer. Foto: Shutterstock/Gugge Zelander
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

”Jag önskar att jag hade jobbat mindre, att jag umgåtts mer med vänner och familj, att jag tillåtit mig själv att leva mitt liv och inte det liv som andra förväntade sig av mig”.

Det säger patienterna på sin dödsbädd till sjuksköterskorna inom den palliativa vården enligt Tangan Chatterjee, brittisk läkare och författare i ämnet lycka och glädje.

I slutet av 2022 kom jag fram till att det var dags för en kursförändring i mitt liv. Det var dags att meddela min arbetsgivare att jag önskade gå ner till tredagarsvecka från våren 2024. Det beslutet var inte taget ur det blå. Jag började tänka i de banorna redan vid 50 fyllda. 

Att våga vara annorlunda och inte följa normen väcker känslor hos andra. Det är en iakttagelse jag gjort. Jag vill inte gå så långt som att säga att den nattsvarta avundsjukan uppenbarat sig, men ifrågasatt är jag.

Att inte följa normen väcker känslor hos andra

När jag började tala om ”projektet jobba mindre” med min mamma för ungefär tio år sedan, tyckte hon att det var det dummaste hon hört. ”Klart man vill jobba”, var en av kommentarerna. 

Mamma, sa jag, det handlar inte om det. Det finns ett annat liv där ute också. Jag vill inte köra ända in i kaklet för att andra förväntar sig det av mig, jag vill ha det andra också. Jag har kul på jobbet och jag har ett bra jobb. Men det är inte det som är livet. 

När jag sedan berättat för andra närstående om mina planer har de sagt ”Ann-Christine, det här måste vi prata om”. På det svarade jag ungefär ”det finns inget att prata om, jag ska göra detta”. Eller så har jag fått höra ”man kan städa ihjäl sig”. Jag har inga planer på att städa två dagar i veckan. 

Pensionen är också något som kommit upp. ”Du måste tänka på pensionen”. Andra har uttryckt ”du är djärv” och ”du kommer att bli uttråkad”. Som om det inte finns ett liv utanför jobbet. 

Det handlar om valet att vara modig

Mitt beslut har självklart också mötts med glada och positiva tillrop, men det är det negativa som kletat sig fast. Jag vägrar dock att vara som andra och följa normen – jobba fullt ända tills pensionen. Vi har alla olika ekonomiska förutsättningar för ett alternativt liv, tak över huvudet och mat i magen måste vi ha, men jag tror ändå att det handlar om valet att vara modig. Att våga vara annorlunda. 

Oavsett vad andra tycker och tänker känner jag bottenlös, genuin glädje och nyfikenhet för vad som komma skall. Jag har tagit ett beslut, jag rättar inte in mig i ledet, jag ställer mig bredvid, betraktar, borstar bort de negativa åsikterna och kör mitt race. Det är styrka och wow-känsla i det.

”Jag önskar att jag tillåtit mig själv att leva mitt liv och inte det som andra förväntade sig av mig”.

Läs den meningen några gånger till. Smaka på den. Gör du vad du vill? Är svaret nej? Välj ett annat spår.

/Ann-Christine Reimer, snart 60 år, 
lednings- och marknadsassistent, golfare, ensamresenär, webbkreatör, bloggare och frilansskribent