Ett begrepp som blivit vanligt förkommande i relation till inkluderings- och jämlikhetsarbete är minoritetsstress. I mitt arbete som jämlikhetskonsult märker jag att begreppet bidrar till en mer nyanserad förståelse av olika beteenden och främjar tillit på arbetsplatser.

Minoritetsstress uppstår i mötet med sociala och strukturella orättvisor. Det är inte en diagnos utan en modell för att förklara hur diskriminering, trakasserier, hot och hat leder till risk för sämre hälsa bland marginaliserade grupper. Begreppet myntades i USA av Ilan H. Meyer, för att förklara varför gruppen homosexuella män löpte högre risk för att drabbas av stressrelaterade sjukdomar.

Så vad det är för skillnad på ”vanlig” stress och minoritetsstress? Bra fråga! Själva stressen är det ingen skillnad på. Långvarig stress är inte bra för någon. Det som minoritetsstressmodellen synliggör är att stigmatiserade grupper löper högre risk för att utsättas för långvarig stress. Det kan handla om egna erfarenheter av trakasserier från tidig ålder, diskriminering eller uteslutning från arbetsmarknaden, trakasserier i kollektivtrafiken eller kränkande bemötande i vården eller integritetskränkande frågor från kollegor.

Enstaka händelser av att bli illa behandlad leder inte till minoritetsstress. Meyers teori handlar om konsekvenserna av den stress som uppstår, som en följd av flera negativa erfarenheter över tid.

Stress i sig är inte farligt, det är bristen på återhämtning som är farligt för hälsan. För att återhämtning ska kunna ske behöver en känsla av trygghet infinna sig. Vi behöver känna trygghet för att på riktigt kunna vila. Eftersom minoritetsstress kan uppstå i mötet med flera områden av samhället är det stor risk för brist på återhämtning. 

Den som utsätts för minoritetsstress kan hjälpas av att förstå att alla inte upplever denna stress, inte ens alla personer från samma minoritetsgrupp. Men vanliga förhållningssätt för att hantera marginalisering och stigmatisering är att överprestera för att motbevisa negativa förväntningar, vara hypervaksam och ha förväntan om att avvisas, att undvika sammanhang för att minska risken för utsatthet och att dölja delar av minoritetsidentiteten för att minska risk för integritetskränkningar. Ytterligare ett förhållningssätt är att själv börja tro på att man är mindre värdig. Dessa olika förhållningssätt är strategier för att minska obehaget och utsattheten, men de riskerar tyvärr att orsaka ökad stress.

Som arbetsgivare har man ansvar för att arbeta för allas lika rättigheter och möjligheter. Ökad förståelse om minoritetsstress kan stärka det arbetet eftersom modellen tydliggör att en miljö fri från kränkningar är av stor vikt för hälsan. Modellen kan också hjälpa till att skapa förståelse för mekanismer bakom varför en medarbetare riskerar att stämplas som lättkränkt och besvärlig av sina kollegor. Varför någon ”blir så arg”, eller reagerar med starka känslor för ”ingenting” kan bero på hypervaksamhet från minoritetsstressen.

Den elfte gången som något händer upplevs större och mycket mer utsättande än den första och till slut kan det bli svårt att härbärgera all stress – den måste ut. Hypervaksamheten kan i bästa fall tidigt signalera om brister i organisationskulturen. Oavsett om jag utsätts för minoritetsstress eller inte, får jag hjälp att förstå att nedsättande skämt och jargong och exkluderande beteendenormer både är en smärtsam påminnelse om utsatthet och riskerar att leda till grövre kränkningar. Ett ”litet skämt” kan väcka minnen av hot och en nyfiken fråga kan aktivera tidigare erfarenheter av integritetskränkande frågor.

Genom ökad kunskap om minoritetsstress kan vi få ökad förståelse för vikten av att vara uppmärksamma på om samtalsklimatet sker på någons individs eller grupps bekostnad. Det blir lättare att förstå varför tilliten riskerar att få sig en törn om ett tveksamt skämt bortförklaras med att ”du övertolkar”. I den bästa av världar orkar vi säga ifrån och där startar tillitsarbetet om det kan tas emot med förståelse och kompetent bemötande.

Så här kan man bygga tillit på arbetsplatsen:

• Trygghet med att kollegor säger ifrån vid kränkande jargong
• Ledarskap som visar att inkluderande kultur är viktigt på riktigt
• Gränssättning mot kränkning tas emot med insikt om den negativa konsekvensen som uppstod, istället för att fastna vid en eventuell god intention
• Stå ut med att ökad kunskap om minoritetsstress kan leda till att det i mätningar ser ut som att kränkningar ökar. Resultatet kan bero på att tystnadskultur minskar och tillit ökar

Frida Sandegård, handledare i psykosocialt arbete och jämlikhetskonsult

ChatGPT och andra AI-funktioner är här på allvar och möjligheterna är lika många som oron över var framtidens arbetsuppgifter tar vägen. Marknadsförare och Content creators berörs redan. Genom AI går det att göra en beställning och omedelbart få leverans i form av innehåll, texter, bilder och ljud. Det är en enorm förenkling av arbetet och en outsinlig källa att ösa ur.

ChatGPT och generativ AI kommer på sikt att revolutionera flera branscher. Samtidigt som det skapar en ny och ännu mer intressant roll för alla som publicerar innehåll på sajter.

Frågan om vilka arbetsuppgifter och tjänster som försvinner pågår. Hur ska det gå för just vår bransch? Marknadsförare brukar nämnas i detta sammanhang, tillsammans med jurister, systemutvecklare och ekonomer. Men även skapande yrken som art directors och journalister anses ligga i riskzonen. Vilka som faktiskt kommer beröras och på vilket sätt är för tidigt att säga, så vad är det vi ser som faktiskt förändras?

Det vi ser händer är att rutinmässiga och ofta hantverksmässiga och därmed tidskrävande aktiviteter som att skapa innehåll till webbplatser förenklas med AI. Men det krävs fortfarande ett tränat öga för att det ska bli perfekt. AI-algoritmerna tar ingen hänsyn till vad som är lämpligt eller etiskt. Det kan bli fullt av rasism och annat som strider mot företagets grundvärderingar i materialet. Fakta måste alltid dubbelkollas.

Utvecklingen kring AI liknar i stort den som skett i översättningsbranschen. När Google translate fick brett genomslag för tiotal år sedan blev översättning mer tillgängligt för alla. Modern teknik har nu länge varit standard inom professionell översättning, där fokus gått från ett hantverksmässigt skrivande mening för mening, till att i stället tolka kontext och säkerställa ett konsekvent språkbruk.

Resultatet är en högre effektivitet, mer översatt text per timme. Översättarna har inte försvunnit, men deras roll har förändrats.

För dem som skapar innehåll till webbplatser kan vi nu se samma resa. Kreatörens roll blir att beställa, det vill säga ställa rätt AI-frågor och därefter ha kompetens att bedöma resultatet baserat på kontext och tonalitet. Beroende på ambitionsnivå kan det sedan handla om att finjustera eller lägga en personlig touch på materialet. Det kommer också att leda till att innehåll online blir än mer tillgängligt för alla. En demokratisering och ur kreatörens perspektiv, en personalisering.

Förväntningarna ökar samtidigt hos läsarna och konsumenterna, det vill säga hos oss som ska ta del av innehållet. Vi förväntar oss att det är anpassat till mig och de behov jag har. Att skapa personaliserat innehåll har traditionellt varit en flaskhals för marknadsförare och inneburit högre kostnader. Med AI kan den ekvationen lösas upp.

När skapandet genom AI blir enklare och snabbare kommer kommunikations- och marknadsavdelningarna att behöva nya verktyg för att sortera och hantera den ökande mängden content som kommer finnas tillgängligt.

Vi behöver ett moderniserat arbetssätt för att hänga med i det här nya arbetslivet och det blir även en fråga för såväl fackförbund som arbetsgivare. ChatGPT och generativ AI kommer att revolutionera många arbeten. Samtidigt skapar det nya och ännu mer intressanta roller och arbetsuppgifter.

/Mårten Bokedal, produktstrateg på Optimizely