Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Värna öppenheten mot omvärlden

Under de senaste decennierna förklaras en stor del av den snabba reallönetillväxten i Sverige av en ökad handel med Kina och andra tillväxtländer. Det gäller att värna öppenheten mot omvärlden om det ska fortsätta i den riktningen, skriver forskningsledaren Daniel Lind.
Publicerad 9 november 2021, kl 07:47
Colourbox
Handeln med omvärlden har gjort Sverige till en högteknologisk nation med högt materiellt välstånd, skriver forskningsledaren Daniel Lind. Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Sedan millennieskiftet har oron för den internationella handelns negativa konsekvenser i form av högre arbetslöshet och ett växande utanförskap vuxit sig allt starkare i västvärlden. En avgörande orsak till detta är den snabba globaliseringen som har gjort det lönsamt att dela upp industrins produktion i mindre bitar och placera respektive bit i den del av världen där den är mest lönsam.

Den här oron har förstärkts i spåren av finanskrisen 2008-09, Brexit och Trumps tid som USAs president. Inom EU finns också en oro att handel med tillväxtländerna motverkar omställningen till en miljömässigt hållbar ekonomi, därför har EUs nya industripolitik från i våras ett ökat fokus på självförsörjning och importtullar

Handeln med omvärlden har gjort Sverige till en högteknologisk nation

Det finns en hel del viktiga perspektiv i den här oron, men vi får inte tappa bort det grundläggande: det är handeln med omvärlden som har möjliggjort framväxten av Sverige som en liten, högteknologisk nation med högt materiellt välstånd, en utvecklad välfärdsstat och hög livskvalitet. Om alla länder begränsar handeln med omvärlden är Sverige ett av de länder som kommer att drabbas hårdast.

Symbolen för globaliseringskritiken och oron för framtidens jobb utgörs ofta av Kina. Sedan 1990-talet har landet vuxit fram som världens fabrik, men frågan är vad detta har lett till i västvärlden. Senare års forskning om USA visar att en ökad handel med Kina kan förknippas med utslagning från arbetsmarknaden, större sociala problem och ökad politisk polarisering.

För Europa är resultaten mer positiva: ökade exportmöjligheter kompenserar mer än väl för de sysselsättningsförluster som följer av den ökade importen av varor från Kina och många företag har ökat sin innovationsförmåga som ett svar på den tilltagande konkurrensen.

En stor del av den snabba reallönetillväxten i Sverige förklaras av en ökad handel med Kina

Ingen av de här analyserna fokuserar på Sverige. För att minska den kunskapsluckan har jag studerat hur den ökade importen av insatsvaror från Kina har påverkat produktivitetstillväxten – hur stora värden varje anställd skapar – inom industrins produktionsprocesser (inklusive alla underleverantörer). Resultatet är tydligt: när användningen av kinesiska insatser ökar med en procent längs svensk industris produktionskedjor, ökar produktivitetstillväxten med 0,4-0,5 procent. Liknande effekt ser vi om Kina ersätts med länderna i Östeuropa.

Eftersom en gynnsam produktivitetstillväxt är en förutsättning för reallöneökningar för Unionens medlemmar och andra anställda är slutsatsen: under de senaste decennierna förklaras en stor del av den historiskt snabba reallönetillväxten i Sverige av en ökad handel med Kina och andra snabbväxande tillväxtländer. Utan den snabbväxande internationella handeln hade utvecklingen i Sverige varit betydligt sämre än vad den faktiskt har varit.

Även om takten i globaliseringen har mattats av sedan finanskrisen finns det, tack vare fortsatt mycket stora skillnader i produktivitet, fortfarande betydande potential för industriföretagen att förlägga delar av sin produktion i tillväxtländerna. Detta kommer att gynna Sveriges konkurrenskraft och lägga grunden för framtida reallöneökningar.

Våga ta debatten och stå upp för en förbättrad a-kassa

Förutom öppenheten mot omvärlden finns fler politikområden som kan stärka Sveriges framtida produktivitet och konkurrenskraft. En förbättrad A-kassa är ett sådant område. Det är olyckligt att Socialdemokraternas nyligen avslutade kongress inte gick längre när det gäller förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Är a-kassan stark blir förlusten av ett jobb mindre kännbar. Därmed bidrar a-kassan till öppenhet och jobbskapande genom att gamla jobb slås ut och nya kommer till. Följer försäkringen inte med i utvecklingen riskerar vi att bli protektionistiska och bevarande av daterade jobb och kraften bakom en stark konkurrenskraft försvagas. 

Det går inte att komma ifrån att Sveriges a-kassa befinner sig i europeisk strykklass. Långt över en miljon anställda saknar i dag rätten till ersättning och inkomsttaket bör indexeras och därmed följa löneutvecklingen. A-kassan ska utgöra en anständig ersättning mellan två jobb, vilket inte bara gynnar de som förlorar jobbet i spåren av globaliseringen utan även alla vi andra som får del av de fördelar som öppenheten mot omvärlden skapar.

På detta sätt knyts den generella välfärden till framtidens produktivitet och reallöner, till en fortsatt globalisering och till ett ekonomiskt rationellt skydd mot de destruktiva delarna av den protektionism som nu är på frammarsch.

/Daniel Lind, Disputerad forskningsledare på Arena Idé för Facken inom Industrins produktivitetsprojekt och tidigare chefekonom på Unionen

Tidigare debattartiklar hittar du här. 

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
[email protected]  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Debatt

Debatt: På väg till jobbet – på ojämlik infrastruktur

Infrastrukturen främjar bilpendlande till och från jobbet, snarare än miljövänligare alternativ, skriver Marie Pellas.
Publicerad 23 april 2024, kl 07:36
cykelställ med en cykel i
Många fler skulle kunna cykelpendla om infrastrukturen gynnade det. I dag är bilisterna högst i hierarkin på vägarna, skriver Marie Pellas. Foto: Janerik Henriksson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag jobbar som mobilitetsexpert på Energikontoret i Mälardalen. Där stöttar jag bland annat privatpersoner, kommuner samt små- och medelstora företag med att förändra individens vanor och beteende gällande resor. 

Målet är att öka andelen som reser med aktiva och hållbara färdmedel (bland annat gång, cykel och kollektivtrafik) och att därmed minska andelen som reser med bil. I teorin finns det i Sverige bra möjligheter för hållbara färdmedel. Visste du till exempel att en av tre kan nå sin arbetsplats på 15 minuter med gång eller cykel. Med cykel kommer du ungefär 4,5 kilometer på dessa 15 minuter.

I praktiken kör ungefär varannan människa bil till jobbet. Varannan bilresa är samtidigt kortare än fem kilometer, vilket alltså enligt ovan är ett cykelavstånd på ungefär 15 minuter. Teori och praktik matchar inte varandra och det fascinerar mig. Varför är det så många som kör bil till jobbet när flera av dem, dock inte alla, har bra möjligheter för att gå eller cykla, eller för den delen ta bussen eller tåget?

En anledning, som jag ser det, är för att infrastrukturen är ojämlik. Bilisten har prioriterats i infrastrukturen de senaste 70 åren och alla andra färdmedel har hamnat i skymundan. När du väljer att resa med gång, cykel eller kollektivtrafik, i stället för att köra bil, får du samtidigt räkna med att din bekvämlighet, framkomlighet, säkerhet och tillgänglighet är sämre. Så länge de aktiva och hållbara färdmedlen inte är minst lika högt prioriterade som bilen kommer vi inte få till en hållbar mobilitet som går i linje med vad klimatet och vår hälsa kräver. 

Bilisten har prioriterats i infrastrukturen

Jag tillhör dem som cyklar till jobbet. Eller, oftast jobbar jag hemifrån, men jag cyklar fem kilometer innan jobbet för att lämna barnen på förskola och skola. Min typiska resa ser ut som vilken annan cykelresa i Sverige som helst. Asfalten på gång- och cykelbanan är som ett lapptäcke bestående av brunnslock och skador här och där, svängarna är tvära och grenar hänger ut och vill piska mig i ansiktet. Just nu ligger det även stora mängder grus på gång- och cykelbanorna. 

Ofta får jag som cyklist ta mig igenom en smärre chikan (Två tätt på varandra följande kurvor) innan jag ska korsa en gata eller väg. Dessa chikaner är många gånger till för att få ner cyklistens hastighet innan denne korsar gatan där bilisterna befinner sig. När cyklister och bilister korsar varandras ytor vill jag påstå att infrastrukturplaneringen ska innebära så liten olägenhet för bilisten som möjligt. Det kan vara dessa chikaner eller för den delen gång- och cykeltunnlar. 

Det finns de som menar att tunnlar för gående och cyklister är trafiksäkert, och det är det eftersom gående och cyklister är skilda från bilister. Men det finns väldigt många nackdelar med gång- och cykeltunnlar. En av dem är otrygghet. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att känna mig otrygg i gång- och cykeltunnlar, särskilt när det är mörkt. Jag vet också att jag är långt ifrån ensam om att cykla på gatan, för att undvika tunneln. Sen vill jag även påstå att tunnlar för gående och cyklister egentligen inte handlar om trafiksäkerhet, det handlar om en ostörd framkomlighet för bilisten.

Är det rimligt att det är cyklistens ansvar att använda cykelhjälm

Tillbaka till gruset som ligger på gång- och cykelbanorna just nu och som fungerat som halkbekämpning under vintern. Visste du att enligt Statens väg- och transportforskningsinstitut orsakar gruset, sett över hela året, fler olyckor än det hjälper till att förhindra? Hur är det möjligt att vi har en halkbekämpningsmetod för gående och cyklister som faktiskt skadar fler än det skyddar?

Apropå sådant som skyddar pågår en ständig debatt om att cyklister ska använda cykelhjälm, det är trafiksäkerhetens A och O. Men om vi tar olyckor som sker på grund av gruset på gång- och cykelbanorna, är det då rimligt att det är cyklistens ansvar att använda cykelhjälm för att skydda sig mot skador? Jag är inte emot cykelhjälm, men jag menar att det är fel som enda lösning när problemet är en halkbekämpningsmetod, gruset, som vi vet skadar fler än det skyddar. 

En cykelhjälm är helt rätt när det gäller olyckor, alltså sådana händelser som uppstår utan att någon menade att det skulle hända. När en cyklist halkar på grus är det dock inte en olycka i dess mening. Det är ett givet resultat av den halkbekämpningsmetod som används. Borde vi inte kräva en säker gång- och cykelinfrastruktur av väghållaren i stället?

Transportsektorn står för ungefär 30 procent av Sveriges växthusgaseffekt. Personbilen utgör majoriteten av dessa utsläpp. Vi måste minska andelen onödiga bilresor och öka de aktiva och hållbara resorna. För att göra detta måste vi ha jämlikhet i infrastrukturen, där de som reser med gång, cykel eller kollektivtrafik har minst lika bra bekvämlighet, framkomlighet, säkerhet och tillgänglighet som bilisten. Utan jämlikhet mellan färdmedlen, och därmed mellan människorna som nyttjar dessa, når vi inte en hållbar mobilitet som går i linje med vad klimat och vår hälsa kräver. 

Marie Pellas, mobilitetsexpert på Energikontoret i Mälardalen