Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Besvikelse på Volvo efter uppsägningar

139 tjänstemän tvingas lämna Volvo CE i Eskilstuna. Det står klart sedan förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare avslutats. För de uppsagda väntar en tuff arbetsmarknad.
David Österberg Publicerad
Fredrik Sandberg / TT
Många av de som sägs upp från Volvo CE är besvikna. Fredrik Sandberg / TT

I början av sommaren meddelade AB Volvo att de ville göra sig av med 1 250 tjänstemän i Sverige. Orsaken är, enligt företaget, lägre efterfrågan. Nedgången inleddes redan förra året men har förvärrats av coronapandemin.

Volvo CE i Eskilstuna, som konstruerar och tillverkar delar av anläggningsmaskiner och som ingår i Volvokoncernen, varslades 150 tjänstemän. Nu står det klart att 139 av dem tvingas sluta efter att förhandlingarna avslutades förra veckan.

Kollega har pratat med Susanne Karlsson, ingenjör som har jobbat nästan 25 år på Volvo CE.

– Jag klarade mig den här gången. Som tur är har vi sällan stora neddragningar på Volvo. Men vi tar en dag i taget, nu ökar smittspridningen igen och vi får se hur det kommer att påverka.

Hur är stämningen på jobbet nu?
– Det är svårt att säga eftersom vi jobbar hemifrån. Det har varit väldigt speciellt, vi kan inte prata med varandra som vi är vana vid. Men många är förstås besvikna. Det är extra tufft att bli uppsagd när tiderna är som de är, även om TRR stöttar dem som nu blir av med jobbet.

Susanne Karlsson och hennes kollegor korttidspermitterades i slutet av mars. Planen var att permitteringarna skulle pågå till slutet av november, men avbröts när efterfrågan ökade igen. Enligt företagets kvartalsrapport ökade orderingången med 40 procent och leveransen av maskiner med 20 procent under tredje kvartalet i år. Särskilt stark var efterfrågan i Kina.

Läs mer: Susanne på Volvo tar en dag i taget

Enligt Arbetsförmedlingens prognos för nästa år blir arbetslösheten i Sverige 11,4 procent i början av nästa år. Därefter väntas den långsamt vända nedåt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Mikael, 62, omskolar sig – tär på psyke och ekonomi

Trots ett starkt cv och kompetenser som marknaden skriker efter, får Mikael Bergbom inget jobb. Nu håller han på att omskola sig till möbelsnickare.
Johanna Rovira Publicerad 26 juni 2026, kl 09:01
man framför snickerimaskin
Mikael Bergbom har ett välmatat och digert cv och har sökt mellan 200 och 300 jobb. Snart är han färdigutbildad maskinsnickare också. Foto: Mats Andersson

– Jag har jättemycket spring kvar i benen. 

Mikael Bergbom har jobbat som alltifrån trafiklärare till produktchef, i såväl båt-, bil- som energibranschen under sin långa karriär. 

Nu är han 62 år och arbetslös sedan hans jobb som försäljningsansvarig på ett solcellsföretag försvann efter en konkurs för två år sedan. Han har sökt mellan 200 och 300 jobb som säljare och projektledare inom alla tänkbara branscher, men ingen nappade på hans ansökningar förrän han plockade bort både bild och personnummer. Då började kallelserna till intervjuer dimpa ner. 

Men sen tog det stopp igen. 

– Förr eller senare går det inte att dölja att man är över 60. Det är påfrestande när man märker att personkemin funkar och ens erfarenhet och kompetenser passar som hand i handske för många jobb, men man kommer ändå inte vidare. Till slut tappar man självförtroendet, säger Mikael Bergbom. 

Mikael Bergbom är övertygad om att ointresset från arbetsgivarna har med hans ålder att göra. 

– Det känns alltmer som det bara är yngre med lång erfarenhet arbetsgivarna vill ha.  En senior person är ju trots allt tryggare att anställa. Jag har åtminstone fem år kvar i arbetslivet, medan en 25-åring kanske stannar i två år innan han hoppar vidare till nästa jobb. 

Sålde villan och flyttade till Östergötland

Utöver den psykiska påfrestningen att man inte duger för arbetsgivarna är den ekonomiska pressen mest slitsam, menar Mikael Bergbom. Han sålde huset på Värmdö när ekonomin började krackelera och flyttade till ett mycket billigt boende i Östergötland. Men det räcker ändå inte för att täcka de utgifter han har, trots att hans sambo drar den större delen av lasset.  

– Jag har dragit ner på alla onödiga utgifter, tagit bort allt jag kan komma på. Just den här månaden ligger jag under existensminimum.

Omskolar sig till möbelsnickare

Mikael Bergbom är väldigt kritisk till de försämrade a-kassereglerna och den krassa synen på arbetssökande. 

– Jag röstade visserligen fram den här regeringen, men den tycks inte ha en aning om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Det kanske finns någon enstaka som utnyttjar systemet, men de flesta vill jobba. Inte fan vill jag leva på bidrag. 

Förhoppningsvis slipper han hanka sig fram på aktivitetsstöd så länge till. I fjol hoppade han på en arbetsmarknadsutbildning i Nässjö och i november kommer han att kunna lägga yrket maskinsnickare till sitt cv. 

– Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla samma ersättning under hela kursen, men aktivitetsstödet har sänkts steg för steg. Vissa kursdeltagare riskerar att inte kunna fullfölja utbildningen på grund av ekonomin. Blir jag erbjuden ett jobb hoppar jag av innan jag gått klart. Jag kan inte motivera att stanna med den ersättning jag har. 

Söker jobb på snickerier

Han söker fortfarande arbete, men är fokuserad på snickerijobb. Trots att snickare betraktas som ett bristyrke finns det inga garantier att han får anställning efter utbildningens slut. Många snickerier befinner sig i en svacka och vågar inte anställa, menar Mikael Bergbom. Bara hälften av den omgång snickare som gick ut utbildningen före honom har fått anställning. 

– Att utbilda sig till möbelsnickare är jättekul, men jag hade önskat att utbildningen var lite mer individanpassad, vi har alla olika förutsättningar och vissa av oss hade kunnat gå klart tidigare, säger Mikael Bergbom.