Många kollektivavtal löpte ut sista mars i år. Om allt hade varit som vanligt hade därmed majoriteten av Unionens medlemmar fått en löneförhöjning den 1 april. Men så kom coronakrisen och fack och arbetsgivare enades om att förlänga avtalen och skjuta upp avtalsrörelsen till hösten. Planen är att de nya avtalen ska gälla från den 1 november i år.

Susanne Spector är analytiker på Nordea och expert på arbetsmarknadsfrågor. Hon tror på ett treårigt avtal med lägre löneökningar de första åren och lite högre det sista.

– En anledning till att vi tror på ett långt avtal är att pensionsöverenskommelsen mellan LO och Svenskt Näringsliv är villkorad med att nästa avtal ska gälla till 2023. Alternativen är antingen ett väldigt kort avtal på sex månader eller ett på 18 månader. Men fack och arbetsgivare har ganska stor samsyn och står inte särskilt långt ifrån varandra vad gäller löneförväntningarna på några års sikt. Vi tror på avtalade löneökningar på 1,8 procent i år och att vi sedan successivt rör oss mot 2-2,2 procent, säger hon.

I år blir det förmodligen inga retroaktiva löner – i så fall enbart från den 1 oktober, tror Susanne Spector.

På lite längre sikt kommer lönerna inte att påverkas särskilt mycket av pandemin, enligt Nordeas prognos. De kommande fem åren räknar Susanne Spector med en löneökningstakt liknande den vi har haft de senaste fem åren.

Läs mer Industriarbetsgivarna: 2020 ett förlorat år

– Historiskt har svenska löner i viss mån påverkats av konjunktursvängningar. Samtidigt har både arbetsgivare och fackförbund haft långsiktiga perspektiv i förhandlingarna. Det har inneburit att löneökningstakten inte har växlat upp så mycket i högkonjunktur och inte växlat ner så mycket i lågkonjunktur som de skulle ha gjort utan avtal, säger hon.

Katarina Lundahl, Unionens chefsekonom, vill inte uttala sig om några siffror i kommande avtal, men pekar på att lönebildningen ska vara en stabiliserande faktor i samhällsekonomi, och inte påverkas alltför mycket av tillfälliga konjunktursvängningar.

Det finns dessutom tecken på att den ekonomiska återhämtningen kan gå fort, menar hon. Eftersom det den här gången inte rör sig om en finansiell kris som kan ge långvariga negativa effekter, står industrin redo att växla upp så fort ett vaccin är på plats.

–  Vår bild är att svensk industri var konkurrenskraftig när man gick in i krisen, då klarar man sådana här utmaningar också.

Pandemin kan till och med ha positiva effekter på sikt, särskilt för vissa tjänstemän som har en stark ställning på arbetsmarknaden.

– Det vi ser nu är att företag gör strukturella förändringar och effektiviserar. Pandemin driver på digitaliseringen och påverkar sammansättningen av personalstyrkan, efterfrågan på högkvalificerad personal ökar ännu mer.

Det i sin tur borde leda till en ökad kompetensutveckling, resonerar hon. För arbetslösa är utbildning ofta vägen till nytt jobb, samtidigt finns det tid för dem som är permitterade att gå kortare kurser. Den relativa stiltjen i ekonomin skapar också nya möjligheter för arbetsgivarna. 

– Vissa typer av kompetenser kommer det fortfarande vara svåra att rekrytera, därför måste arbetsgivarna satsa på att utveckla den befintliga personalen också. Det finns det större utrymme för nu.

(Foto Katarina Lundahl: Pontus Lundahl/TT)