Efter långa förhandlingar är industriavtalet, som brukar ses som normerande för resten av arbetsmarknaden, i mål. Under natten till tisdagen kom parterna till slut överens om ett två-årigt avtal med en total ökning på 6,4 procent – varav 3,4 procent  under det första året och 3 procent det andra året. Det är den tredje högsta nivån i Industriavtalets historia.

– Unionens långsiktiga mål har varit en arbetstidsförkortning på över 100 timmar. På de områden där vi inte hade system för arbetstidsförkortning så har vi nu det. Men men man kan inte stressa fram det, för då tar för mycket av löneutrymmet. Jag tror att våra medlemmar kommer att vara nöjda med att de får en reallöneökning och samtidigt som man får en förkortad arbetstid, säger Peter Hellberg, Unionens förbundsordförande. 

Enligt facken har det varit ovanligt tuffa förhandlingar. Det var framför allt frågan om arbetstidsförkortning som arbetsgivarna inom industrin hade svårt att smälta.

– Det har varit tuffa förhandlingar och det känns som vi har ägnat extra många timmar den här gången. Det har varit många komponenter att få ihop. Detta är det tredje högsta i Industriavtalet historia, men vi bedömer att svensk industri har en bra utgångspunkt när konjunkturen vänder. De har en hög vinstandel och en god konkurrenskraft mot utlandet så vi gör bedömningen att svensk industri klarar av det, säger Peter Hellberg.

Kommer det verkligen att bli reallöneökningar för Unionens medlemmar?

– Man kan aldrig vara säker, helt plötsligt kan något i världen, men alla ekonomer vi pratat med säger att det kommer att bli reallöneökningar – med marginal.
 

Arbetsgivarna: ”Djupt bekymrade”

Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna, anser att det nya avtalet ligger på en hög kostnadsnivå.

– Avtalet äventyrar vår konkurrenskraft, bland annat i jämförelse med Finland och Tyskland, där löneavtalen landade på en lägre nivå. Våra företag är djupt bekymrade, men tar ansvar i en turbulent tid, säger han i ett pressmeddelande.

Förutom löneökningar innehåller avtalen även avsättningar till systemen för arbetstidsförkortning och deltidspension. Parterna har enats om att införa system för arbetstidsförkortning på de områden inom industrin där det tidigare har saknats, och bygga ut de system där det redan fanns. För tjänstemännen handlar det om en arbetstidsförkortning på cirka en dag per år. Långt ifrån Unionens mål på 100 timmar per år.

Närmast väntar fler tuffa förhandlingar för Unionen - särskilt inom tjänstesektorn. Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef, ser arbetstidsförkortningen i Industriavtalet som en nyckel för att lyckas även där.

– Det var sju områden inom industrin som inte hade arbetstidsförkortningen nu har vi på alla områden. Det kommer att lägga en viktig grund för de fortsatta förhandlingarna. Vi är fast besluta att driva igenom det på alla Unionens områden, och nu står Almega och Tech Sverige på tur, säger han.

Facken krävde 4,2 procent

Tidsfristen för avtalet som sätter ”märket” för alla löntagare i Sverige löpte ut vid midnatt och förhandlingarna mellan parterna fortsatte alltså en bit in på natten. Enligt källor till Kollega har förhandlingarna varit ovanligt tuffa den här avtalsrörelsen. Fackens krav på löneökning på 4,2 procent – på ett år – inklusive kostnaden för sänkt arbetstid, avvisades från arbetsgivarhåll redan i höstas. För en dryg vecka sedan kom medlarna med ett bud på 7,7 procents löneökning på tre år som arbetsgivarna kunde acceptera men som facken avvisade som oacceptabelt. 

Artikeln uppdateras.