Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Lokal besvikelse över utebliven löneökning

Bra lönenivå men synd att årets lönehöjning försvann. Kollega har pratat med fackklubbarna på Scania och Tallink Silja som har förståelse för att årets avtalsförhandlingar var ovanligt tuffa, men som ändå är besvikna över att det inte blev någon retroaktiv lön.
David Österberg Publicerad 2 november 2020, kl 16:37
Anders Wiklund /TT
Unionenklubben på Scania i Södertälje tror att många blir besvikna över att det inte blir något retroaktivt lönepåslag. Anders Wiklund /TT

I söndags presenterade fack och arbetsgivare det nya Industriavtalet. Avtalet, som sätter riktmärket för resten av arbetsmarknaden, ger en årlig löneökning på ungefär 2,2 procent fram till den sista mars 2023.

Läs mer: Så höga blir löneökningarna

Det blir däremot ingen retroaktiv ersättning från den 1 april i år. Det innebär att de flesta blir helt utan löneökning för sju av årets månader. Facken lyckades inte heller få till någon ekonomisk utfyllnad vid vab.

Kollega har pratat med klubbarnaScania och Tallink Silja – två företag som drabbats olika hårt av krisen. Båda är i stort sett nöjda med avtalet.

– Man kan alltid ha synpunkter på vad en förhandling slutar i, men i år har de inte haft någon lätt uppgift. Avtalet ska passa så många och därför tycker jag att det är imponerande att de har landat där de har gjort. Jag kan inte klaga på slutresultatet, säger Mari Carlquist, ordförande för Unionenklubben på Scania.

Hon tycker dock inte att ökningen är tillräcklig för medlemmarna på Scania.

– Jag jobbar jag på ett företag som det går bra för och därför tycker jag att det finns utrymme för lite större löneökningar här. Men det är något vi får jobba för lokalt. Tidigare år har det dock varit svårt att få till högre ökningar än det centrala avtalet, men det betyder ju inte att vi inte ska försöka.

Att avtalet inte innehöll retroaktiva löneökningar är något som kommer att leda till besvikelse, tror Mari Carlquist.

– Jag tror att många kommer att bli väldigt besvikna över att det inte blev någon retroaktivitet. Vi får se om det går att göra något lokalt för det är tydligt att medlemmarna förväntar sig retroaktiv ersättning.

Jesper Sandström är klubbordförande på Tallink Silja. Företaget har drabbats hårt i coronakrisen och Jesper Sandström tycker att de nya lönenivåerna signalerar hopp.

Läs mer: Facket på Tallink Silja hoppas på besked om avtal

– Det var glädjande att förhandlingen mynnade ut i ett avtal som kan ge framtidshopp. Jag tycker att lönenivåerna är rimliga, det hade kunnat vara betydligt värre. Jag är glad att de kom så långt som de gjorde med tanke på läget.

Men även han är besviken över att den retroaktiva löneförhöjningen frös inne.

– Det är jättesynd. Många duktiga personer i krisbranscher hade kanske valt att stanna ett tag till med en retroaktiv ersättning som hade ökat tryggheten. Dessutom är det alltid tråkigt att inte få löneförhöjning, alla vill ju ha högre lön. Samtidigt kan jag gott förstå att det var tuffa förhandlingar och att utebliven retroaktivitet var ett pris man var tvungen att betala.

Jesper Sandström hade också hoppats på att arbetsgivarna skulle gå med på vab-utfyllnad.

– Men jag hoppas att frågan kommer tillbaka i framtiden. Den här gången mäktade nog förhandlarna inte med den.

Läs mer: Nytt avtal slopar krav på läkarintyg vid arbetssjukdom

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna