Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Anställda på LKAB vill ha stora löneökningar

Gruvarbetarna på LKAB är missnöjda med lönebudet från industrifacken på 4,4 procent och kräver löneökningar på 20 procent. Tjänstemännen vill också få del av bolagets stora vinster genom lokala förhandlingar.
Ola Rennstam Publicerad 17 november 2022, kl 15:13
LKAB:s skylt i snölandskap.
De anställda på LKAB vill ha betydligt mer i lön än industrifacken kräver. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Fackförbunden inom industrin, där Unionen ingår, kräver höjda löner med 4,4 procent i den kommande avtalsrörelsen. Men den rekordhöga inflationen och LKAB:s miljardvinster har gjort att bolagets gruvarbetare gått ut och krävt betydligt mer pengar i lönekuvertet. På LKAB i Kiruna och Malmberget röstade medlemmarna nyligen igenom krav på 20 procentiga löneökningar. 

Unionenklubbens ordförande, Sakari Alanko, berättar att många tjänstemän på företaget är inne på samma linje som arbetarna.

Sakari Alanko
Sakari Alanko.

– Om jag hade frågat mina medlemmar om deras förväntningar så skulle de ställa sig bakom löneökningar på mellan 10 och 20 procent. Många medlemmar är missnöjda med kraven på 4,4 procent, säger han.

Trots LKAB:s stora vinster får personalen sällan mer än vad det centrala avtalet anger, enligt Sakari Alanko.

– Gruvorna går ”all time high” men problemet är att den lokala lönebildningen är obefintlig. Vi får exakt det som står i centrala avtalet – det är både golv och tak.

Vill få till löneökningar lokalt

Gruvfacken fick inget gehör från IF Metall när man framförde sina lönekrav på 20 procent. Att Unionenklubben på LKAB skulle ställa liknande krav till Unionen centralt är inte aktuellt, enligt ordföranden.

– Nej, vi ska försöka få till det lokalt, men samtidigt måste man vara realistisk, säger Sakari Alanko.

Förutom att vara klubbordförande sitter Sakari Alanko även i Unionens delegation för industrin, som är med och förhandlar fram Industriavtalet, det så kallade märket. De dubbla stolarna förpliktigar.

– Ja det är inte alltid så lätt att sitta i en delegation som jag gör ju nu. Jag måste ta hänsyn till hela landet, inte bara gruvorna. Så jag har en förståelse varför facken inom industrin ställt de krav man gjort. Men samtidigt fungerar inte den lokala lönebildningen i landet på det sätt man hade hoppats.

Avtalsrörelse

Tummen ner för medlarbud på 3,7 procent i år

Facken inom industrin säger nej till medlarnas bud på sammanlagt 6,5 procent i ett tvåårigt avtal. Unionen vill se högre löneökningar och avsättningar till flexpension.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2023, kl 15:59
Till vänster kontanter och betalkort. Till höger Martin Linder, Unionen.
– Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen. Foto: Fredrik Sandberg/TT/Jessica Gow/TT.

Det är bara en vecka kvar tills avtalen löper ut. På torsdagen lämnade medlarna, de opartiska ordförandena, Opo, en hemställan till parterna och föreslog en tvåårigt avtal med en löneökning på 3,7 procent första året och 2,8 år två. 

Martin Linder.

 Vi tackade nej till budet i dag och kan konstatera att det krävs ganska stora förändringar för att vi ska acceptera budet, säger Martin Linder, förbundsordförande i Unionen som tillsammans med IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, utgör Facket inom industrin. 

Facken inom industrins krav på löneökningar på 4,4 procent var de högsta som ställts under Industriavtalets historia. Industrifacken krävde dessutom  ytterligare avsättningar till flexpension och en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.

Flexpension saknas i budet

Martin Linder menar att löneökningarna behöver vara högre än medlarnas förslag och att de 1300 kronor som föreslås i höjning av de lägsta lönerna ligger för lågt. Dessutom saknar han avsättningar till flexpension i budet. 

 Det är omöjligt för Unionen att säga ja till ett avtal där det saknas avsättningar till flexpension, säger han och fortsätter: 

 När vi landade på 4,4 procent för några månader sedan, utgick vi från en gedigen analys om en rimlig lönetakt långsiktigt. Vår slutsats nu är att den analys vi gjorde då fortfarande håller - företagen levererar bra och svensk industri är konkurrenskraftig. 

Kommer ni att kunna enas innan avtalen löper ut nästa vecka? 

  Jag kan konstatera att parterna står långt ifrån varandra och att det krävs en ordentlig förflyttning från arbetsgivarens sida. Men jag har samtidigt goda förhoppningar om att vi kommer att lyckas träffa nytt avtal i tid, säger Martin Linder. 

Under förra veckan tackade de fem facken inom industrin nej till medlarnas bud om ett treårigt avtal. De förklarade att de möjligen kunde sträcka sig till att träffa ett tvåårigt avtal under förutsättning att det andra avtalsåret går att säga upp. 

Teknikföretagens bud:

Löneökning: 2,0 procent i ett 12-månaders avtal

Engångsbelopp: 3 000 kronor

Ettårigt avtal

 

Facken inom industrins ursprungbud:

Löneökning: 4,4 procent

Avsättningar till flexpension

Avtalens lägsta löner ska höjas med minst 1 600 kronor per månad (Unionen och IF Metall)

De opartiska ordförandenas bud:

Löneökning: 6,5 procent på två år. 3,7 procent första året, 2,8 procent andra

Tvåårigt avtal

1 300 kronor i höjning av de lägsta lönerna

 

Avtalsrörelse

”Ett försök att utarma den svenska modellen”

Ett försök att utarma den svenska modellen och få till ett minskat fackligt inflytande. Så uppfattar Unionen det krav som arbetsgivarna inom Almega nu har lagt fram i avtalsrörelsen.
Anita Täpp Publicerad 22 mars 2023, kl 06:00
Förhandlingsbord, dokument, pennor.
I den nu pågående avtalsrörelsen har arbetsgivarorganisationen Almega lagt fram ett krav enligt vilket arbetsgivarna ska kunna kringgå bestämmelserna i medbestämmandelagen, mbl. Foto: Colourbox.

Enligt mbl, medbestämmandelagen, ska arbetsgivare med kollektivavtal alltid förhandla inför förändringar som påverkar verksamheten eller de anställda. På de företag som har kollektivavtal med Unionen ska förhandlingarna ske med den lokala fackklubben och om en sådan saknas med förbundets regionkontor. 

Men i den nu pågående avtalsrörelsen har arbetsgivarorganisationen Almega lagt fram ett krav enligt vilket arbetsgivarna ska kunna kringgå bestämmelserna i mbl genom att bara vara skyldiga att förhandla med facket vid större förändringar i verksamheten.

Det exempelvis vid driftinskränkningar som leder till arbetsbrist, vid flytt av verksamhet mellan enheter och områden och vid omorganisationer som berör minst tio anställda.

"Vill se ett minskat fackligt inflytande"

I övrigt vill man också slippa den informationsskyldighet som finns i lagen genom att arbetsgivarna inte ska behöva informera facket utan bara berörd personal vid en förändring.

Ia Hamn. Foto: Patrik Nygren,

 Det här kravet finns inom nästan alla Almegas avtalsområden där kraven i avtalsrörelsen är växlade mellan Almega och Unionen nu. Men längst har man gått inom det avtalsområde som gäller IT, där man kräver att detta också ska gälla även om det finns en fackklubb på arbetsplatsen, säger Ia Hamn, central ombudsman och ansvarig för Almega IT-avtalet, på Unionen.

– Men i stort kan vi se att en ökad makt för arbetsgivarna och ett minskat fackligt inflytande är viktigt för Almega.  Och som vi ser det är det här kravet ett försök att utarma den svenska modellen och få till ett minskat fackligt inflytande.  För det innebär ju att vi som fackförbund, våra klubbar och enskilda medlemmar får minskade möjligheter till insyn och påverkan, vilket vi naturligtvis inte kan gå med på.

Vill slopa nivåer för längstlöner

Därför har Unionen avvisat kravet. Men det behöver inte betyda att Almega inte kommer att försöka använda det i den fortsatta förhandlingen.

– Ingen förhandling är ju klar innan den är klar. Men när det gäller det här kravet så ser vi det som helt orimligt att vi skulle kunna få något i gengäld som skulle kunna vara i paritet med den inskränkning som det skulle innebära, säger hon.

Bland Almegas övriga krav finns, när det gäller löneavtalet, sifferlösa avtal och slopade nivåer för lägstlöner.  Dessutom vill man ge arbetsgivarna möjlighet till större flexibilitet vid förläggningen av ordinarie arbetstid genom att ändra på reglerna för natt-, dygns- och veckovila.