Filmarbetarna är hyfsat nöjda med sitt arbetsliv överlag. Däremot är de mindre belåtna med lönen och arbetstiderna. Att den bilden stämmer överens med verkligheten fick Unionen bekräftat när man genomförde en minienkät med branschfolk som besökte förbundets lounge på festivalen. Där kunde de ackrediterade filmarbetarna, cirka 1 800 personer, ladda både sina egna och mobilens batterier.
- Syftet med att vara med var framför allt att lära känna branschen och dess villkor. På sikt vill vi rekrytera medlemmar och teckna fler kollektivavtal, säger Lars Edmar, projektansvarig ombudsman på Unionen, som beskriver dagarna på filmfestivalen som ”spännande”.
- Vi har inga bra mötesarenor för att träffa dem som jobbar med film. Här fick vi chansen att visa upp oss. Många var förvånade, de visste inte att Unionen kunde vara ett fack för dem.
De otrygga villkoren i branschen borde göra det enkelt att värva medlemmar. Samtidigt är det solklart att det finns många som är villiga att ta några hundår för att få in en fot. Problemet är bara att hundåren inte alltid tar slut.
- Det är ett avtalslöst land, utom under inspelningsperioderna. Då omfattas de anställda vanligtvis av Teaterförbundets kollektivavtal. Men arbetet med en film pågår så mycket längre tid än under själva inspelningen, säger Lars Edmar.
Det omedelbara resultatet av deltagandet på filmfestivalen blev att några nya medlemmar rekryterades och att det finns förhoppningar om att teckna kollektivavtal med några filmbolag.
- Det är ett långsiktigt arbete. Arbetsgivarna upplever att tjänstepensionen är ett problem. Men vi kan inte producera film i det här landet till priset av att folk i branschen ska bli fattigpensionärer.
Sannolikt kommer Unionen även att delta i nästa års filmfestival, då kanske även med ett eget seminarium.
