2012 var flygbolaget SAS i ekonomisk kris. Läget var så allvarligt att en konkurs hotade och Unionen gick med på att teckna ett kollektivavtal som innebar sämre pensionsmöjligheter för kabinanställda. Tidigare hade personalen haft möjlighet att gå i pension vid 60 års ålder, men i och med den nya uppgörelsen höjdes pensionsåldern till 65 år.

– Det har varit ett mycket svårt beslut. Det kommer bli kännbara förändringar i arbetsvillkoren för de anställda, men alternativen hade varit värre, sa Unionens dåvarande förbundsordförande Cecilia Fahlberg.

Unionens dåvarande ordfarande, Cecilia Fahlberg, meddelar utanför SAS-Huset på Kastrup att avtalet är klart. Foto: Johan Nilsson/TT

Men avtalet uppskattades inte av alla. Nära 200 personer, de flesta medlemmar i Unionen, ansåg att Unionen inte hade rätt att teckna ett avtal som försämrade pensionsrättigheterna ”utan enskilda arbetstagares godkännande”. De ansåg också att de hade varit med och finansierat pensionsrättigheterna genom att avstå lön. Så 2015 stämde de Unionen för ”olovligt förfogande över intjänad pensionsrätt.”

– Vi gav aldrig vårt godkännande till att våra pensioner skulle minska på det här sättet. Flera av oss har blivit av med upp till hundratusentals kronor i pensionskapital. Vi har svårt att tro att Unionen har rätt att fritt förfoga över våra intjänade pensionsrättigheter utan vårt uttryckliga medgivande. De har avtalat bort våra pensionspengar som om det var deras egna, sa Michael Gärtner, en av de kabinanställda, i ett pressmeddelande 2015.

Rättegången inleddes först den här veckan och avslutades i går, onsdag. Om Unionen förlorar målet kan förbundet få betala skadestånd i mångmiljonklassen. Martin Wästfelt, Unionens chefsjurist, vill inte spekulera i utgången.

– Huvudfrågan är vad en fackförening får göra när det handlar om att teckna kollektivavtal. Hade Unionen rätt att träffa kollektivavtalet? Vår bestämda uppfattning är att vi hade det. Vi ansåg att det alternativet var mindre dåligt jämfört med att sänka lönerna.

Att medlemmar riktar anspråk mot sin fackförening i stället för sin arbetsgivare för försämrade villkor är mycket ovanligt.

– De säger att vi ska betala det som SAS sparade genom uppgörelsen. Men medlemmarna kände mycket väl till uppgörelsen och godkände den. Deras åsikt är att vi skulle haft en individuell fullmakt från var och en av dem, men enligt svensk lag behöver man inte det, det är hela idén med kollektivavtal.

Martin Wästfelt säger också att avtalet inte innebar att pensionspengarna försvann.

– Besparingen för SAS blev att premiekostnaden minskade till följd av den högre pensionsåldern. Pengarna försvann inte, de finns kvar hos Alecta, men omdisponerades.