Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Många strejker inom flyget

Den pågående strejken på GEC är långt ifrån den första konflikten inom flyget som Unionen varit involverad i. Arbetstider, matraster och schemaläggning har varit de vanligaste anledningarna till konflikterna.
Ola Rennstam Publicerad
Personer delar ut informationsblad om strejk.
Den 25 maj 2007 inledde HTF (som senare gick ihop med SIF för att bilda Unionen) strejk för kabinanställda medlemmar på SAS. I dag var det dags igen, ny för bemanningsanställda vid flygbolaget Flybe som flyger vissa rutter åt SAS. Foto: Janerik Henriksson/TT

Unionens första strejk inleddes 14 februari 2012. Konflikten rörde arbetstid på flygbolagen TUIfly, Novair och Primera Air. Unionen krävde ett tak för hur mycket många timmar som medlemmarna kunde schemaläggas under sju dygn. Konflikten varade i fem dagar innan parterna kom överens. Ett strejkvarsel lades kort därpå även mot flygbolaget Norwegian med anledning av samma problematik, där enades dock fack och arbetsgivare innan konflikten bröt ut.

Den mest omfattande konflikten inom flyget inträffade maj 2007 då HTF varslade 800 kabinanställda på SAS om strejk. Fackets krav gällde bland annat längre vila, ordentliga matraster och begränsade tjänstgöringstider. Efter fem dagar med stillastående flyg kunde parterna enas om ett nytt avtal.

I januari 1988 utbröt den största strejk som rört privata tjänstemän sedan avtalsförhandlingarna mellan Sif och Verkstadsföreningen strandat. 42 300 Sif-medlemmar gick ut i strejk och Verkstadsföreningen svarade med att stänga ute 50 000 arbetstagare genom lockout. Sammanlagt förlorades 797 416 arbetsdagar.

Om medlemmarna på en arbetsplats vill ha kollektivavtal men företaget vägrar kan förbundet varsla om konflikt. Det vad var som hände på callcentret Focus CRS i Fränsta, Unionens mest långvariga konflikt hittills. Våren 2012 strejkade medlemmarna på callcentret efter ett par veckor men konflikten blev inte den framgång förbundet tänkt sig. I stället för att teckna avtal och ge de anställda schysta villkor valde arbetsgivaren att lägga ner verksamheten och skyllde nedläggningen på Unionens agerande.

Hur många arbetsdagar som gått förlorade på grund av arbetsnedläggelse har varierat mycket de senaste 20 åren. Det visar statistik från Medlingsinstitutet. 2015 var ett lugnt år när det gäller medling, varsel och stridsåtgärder. Totalt gick endast 234 arbetsdagar förlorade på grund av stridsåtgärder, det lägsta antalet sedan Medlingsinstitutet inrättades år 2000.

Varken Unionen eller något av de andra TCO-förbunden var involverade i några avtalstvister under förra året. Däremot lade Unionen fyra varsel om sympatiåtgärder för danska fackförbund i juli 2015. De danska facken ville teckna kollektivavtal med Ryanair för piloter och kabinpersonal på flygbolagets baser i Danmark. Åtgärderna trädde dock aldrig i kraft.

2003 förlorades 627 000 arbetsdagar till följd av Kommunals omfattande stridsåtgärder under parollen ”Vi tar fajten” då 83 000 medlemmar deltog. 2008 förlorades 106 000 arbetsdagar, de flesta på grund av Vårdförbundets strejk i konflikten med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Hårt motstånd mot kortad arbetstid

I snart 30 år har Unionen jobbat för att sänka arbetstiden med två timmar i veckan. Nu är striden om arbetstiden hetare än någonsin.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 10 mars 2025, kl 06:01
En klocka och fingrar på ett tangentbord
I årets avtalsrörelse är kortare arbetstid en av de frågor som Unionen prioriterar. Foto: TT/Shutterstock

År 1998 satte facken inom industrin upp ett långsiktigt mål: arbetstiden skulle kortas med 100 timmar per år. I dag, 27 år senare, finns ännu inget centralt kollektivavtal där arbetstiden är 100 timmar kortare per år. Kortast arbetstid – runt 65 timmar mindre per år – finns i avtalet med Teknikarbetsgivarna.

I årets avtalsrörelse är kortare arbetstid en av de frågor som Unionen prioriterar. Men motståndet från arbetsgivarna är massivt – och de delegationer Kollega har pratat med – tror att arbetstidsförkortning blir den stora stötestenen. Martin Wästfelt, Unionens förhandlingschef, håller med.

Martin Wästfeldt

– Det finns ett jättehårt motstånd i den här frågan hos alla våra motparter. Det har det alltid funnits. När arbetstiden kortas finns mindre tillgänglig arbetstid för att bedriva produktion, att hålla i gång en verksamhet, att utföra tjänster. Likafullt har vi bestämt oss för att hålla i det här målet på 100 timmar.

I de fall vi har system för arbetstidsförkortning vill vi utöka dem, i de fall vi inte har system vill vi införa sådana.

Kan ni nå 100 timmars arbetstidsförkortning redan i årets avtalsrörelse?

– Den här typen av reformer kräver uthållighet. Att genomföra flexpension fullt ut tog tio år. Att korta arbetstiden med 65 timmar årligen gjorde vi mellan 1998 och 2007. Saker tar tid i kollektivavtalsförhandlingar.

Ska en del av det löneutrymmet på 4,2 procent användas till att korta arbetstiden?

– Ja, vår inställning är att vi betalar för kortare arbetstid. Men om det blir så som många tror, att kortare arbetstid leder till högre effektivitet och därmed högre produktivitet, då har vi ett större utrymme att förhandla om nästa gång.

Är risken hög för konflikt?

– Man kan aldrig bortse från att det kan bli konflikt, men vårt mål är att komma överens.

Hur ser du på arbetsgivarnas inställning att det är svårt att förhandla om kortare arbetstid samtidigt som det finns en diskussion om lagstiftad arbetstidsförkortning?

– Diskussionen om lagstiftning är inte ny. År 2001 fanns mycket mer långtgående lagstiftningsidéer än det finns nu. Då fanns en statlig utredning som jobbade med de här frågorna. Däremot är kanske diskussionen i samhället lite hetare nu.

Vilken blir den största stötestenen i den kommande avtalsrörelsen?

Anders Holger-Nilsson, ordförande branschdelegationen Handel & Visita: 
− Arbetstidsförkortningen, definitivt. Problemet är att vi inte är klara med avsättningarna till flexpension på våra områden. Ska vi lösa flexpensionen och arbetstidsförkortningen samtidigt finns risken att det kommer att påverka utrymmet för löneökningar – och då är det många medlemmar som kommer att bli irriterade. För det är lön som folk behöver i dag.

– Flexpension och arbetstidsförkortning är extremt tunga krav. Min känsla är att årets avtalsrörelse kommer bli tuffare än de jag varit med om tidigare och att det kommer att skramlas från båda håll. Arbetstidsförkortningen sitter nämligen hårdare inne hos våra motparter än flexpensionen.

– Historiskt har våra medlemmar alltid värdesatt lön mest, men nu när arbetstidsförkortning är på tapeten vill de också ha det. Vi jobbar som bekant mycket i dag och man behöver återhämtning.

 

stefan

Stefan Arvidsson, ordförande branschdelegationen Tjänster och Säkerhet (Almega):
– Det kommer att bli tuffa diskussioner om arbetstidsförkortningen. Om arbetsgivarna inom industrin är motståndare till idén så har vi det i vår delegation inte direkt lättare med Almega, där utbyggnaden av flexpensionen är kvar. Samtidigt vill ingen ha lagstiftning, att politikerna ska in och röja i arbetstiderna.

– Arbetstidsförkortning är en vettig fråga att driva. Många av våra medlemmar jobbar för mycket och många tycker att det är dags att göra något åt det. Vi har en yngre generation som ska jobba tills de är 70. Ska man orka tror jag att vi måste börja bygga ut arbetstidsförkortningen i varje avtalsrörelse – det kanske inte kommer att märkas i början, men kommer att få effekt till slut.

 

James Jolly, ordförande branschdelegationen Transport: 
− Arbetstidsförkortning blir den stora grejen. Det är bra att det är en ny hjärtefråga för Unionen och det är något som våra medlemmar efterfrågar. Många känner sig slitna av hård arbetsbestlastning och av att jobba i slimmade organisationer, man behöver tid för återhämtning.

− Jag uppfattar det som att arbetsgivarna generellt tycker att våra krav om arbetstidsförkortning är uppåt väggarna. Det är inget vi kommer att lösa på en avtalsrörelse utan något vi successivt får jobba för, precis som vi gjorde med flexpensionen.

– Allt i en avtalsrörelse är inte lön, utan vi vill som vanligt få till villkorsförbättringar i avtalen. Bland annat förbättrade villkor för obekväm arbetstid, som är vanligt bland annat i hamnar och på flygplatser – det kommer vi inte att släppa. Men arbetstidsförkortningen blir den nya långtidsfrågan som vi kommer att jobba hårt för.

*Vad är en branschdelegation?
Unionen har 14 branschdelegationer, som representerar medlemmarna när nya centrala kollektivavtal förhandlas. Varje delegation ansvarar för flera kollektivavtal. Ledamöterna är valda av Unionens medlemmar.
 

Avtalen som har kortare arbetstid

Industriarbetsgivarna.

I avtalen för gruvor, svetsmekanisk industri, stål, metall och byggnadsämne finns arbetstidsförkortning på fyra dagar per år.

Innovations- och kemiindustrierna i Sverige.

Fyra dagar per år.

Gröna arbetsgivare.

I avtalet för virkesmätning finns arbetstidsförkortning på drygt 65,2 timmar per år.

Sveriges Textil- och modeföretag samt Teknikarbetsgivarna.

Varje vecka avsätts 82 minuter till en tidbank. Den som jobbar tvåskift får 202 minuter per vecka.

Energiföretagen.

63 timmar kortare arbetstid per år.

Fremia Samhall.

58 timmar och 20 minuter kortare arbetstid per år.

Avtalsrörelsen i korthet och Unionens krav

  • Löneökning: 4,2 procent på ett år.
  • Arbetstidsförkortning: kortad arbetstid i alla avtal.
  • Semester: rätt till förskottssemester.
  • Övertid: kompensation för deltidsanställda.
  • 3, 4 miljoner anställda omfattas av årets avtalsrörelse.
  • 500 kollektivavtal ska förhandlas varav 80 är Unionens. 
  • Unionen är nyckelaktör som en av parterna i industriavtalet, som sätter nivån (märket) för alla avtal. 
  • Detta avtal löper ut den 31 mars.