Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Lyckad drive på trafikskolor

Erikssons trafikskola i Malmö och Lund är den tredje trafikskolan i regionen som tecknar kollektivavtal för sina anställda. Det sedan Unionen beslutat göra en särskild satsning för att få till schysta villkor i branschen. Och nu går man vidare med fler trafikskolor.
Anita Täpp Publicerad
Bertil Ericsson/TT
Unionen har inlett en särskild drive för att få bilskolor i Skåneregionen att teckna kollektivavtal. Och det ger resultat. Tre av de största har redan tecknat avtal. Kvinnan på bilden gör övningar inför körkortsprovet. Bertil Ericsson/TT

Enligt Sofia Karlsson, en av fem ombudsmän på Unionen i Malmö som jobbar med att få till kollektivavtal på trafikskolorna i regionen, är villkoren för de anställda i branschen ofta dåliga. Det gäller i hela landet, hävdar hon.

- Det största problemet är att man har luddiga anställningsvillkor och att arbetsgivaren bestämmer allt, oavsett om det handlar om arbetstidsförläggning, försäkringar eller något annat. Därför är det viktigaste för våra medlemmar oftast att få inflytande på arbetsplatsen. Och när något blir reglerat i ett centralt kollektivavtal så vet de vad som gäller, vad de har rätt till och är skyldiga till.

När Sofia Karlsson och hennes kollegor inledde sitt arbete 2011 bestämde de sig för att börja med att försöka få till kollektivavtal på de största trafikskolorna i regionen.

- Därför var jag i kontakt med Erikssons trafikskola redan då. Men eftersom arbetsgivaren sa nej och medlemmarna då inte var redo för att ta strid så hände inget.

På våren 2013 hörde Unionens medlemmar på Värnhems trafikskola i Malmö av sig eftersom de ville ha kollektivavtal. Efter ett halvårs förhandlande, när Unionen också varslade om strejk, gick arbetsgivaren med på att teckna kollektivavtal.

- På Värnhems visade de anställda oss alla att om vi är eniga och fast beslutna så kan vi nå dit vi vill. Tack vare dem och det mod och styrka de visade så har vi fortsatt få framgångar också på andra trafikskolor, säger Sofia Karlsson.

På hösten 2013 inledde Sofia Karlsson en dialog med Mårtenssons trafikskola i Malmö, eftersom de anställda medlemmarna ville ha kollektivavtal. Ett sådant tecknades också senare utan någon dramatik då arbetsgivaren beslöt att gå de anställda till mötes och teckna ett avtal.

Efter ett drygt halvårs förhandlande, när Unionen varslat om strejk, är det nu alltså klart att också de anställda vid Erikssons trafikskola i Malmö och Lund kommer att omfattas av ett kollektivavtal från den 1 oktober.

Det gemensamma för de anställda på de aktuella trafikskolorna är att endast några få har haft en tjänstepension. Dessutom  är det oklart i vilken mån de har omfattats av några försäkringar.

- Allt sådant har ju så att säga hängt på arbetsgivarens goda vilja, säger Sofia Karlsson.

När de anställda nu omfattas av kollektivavtal ingår bland annat försäkring vid arbetsskada, tjänstegruppslivförsäkring och tjänstepension. Medlemmarna har nu också fackliga rättigheter och kan bilda en fackklubb.

- Men det viktigaste för de här medlemmarna har faktiskt varit att de vill ha reglerade anställningsvillkor, alltså veta vad som gäller när det handlar om paus, veckovila och annat som påverkar vardagen, säger Sofia Karlsson.

När hon kontrollerade för ett år sedan fanns runt 35 trafikskolor med anställda i regionen och på ungefär hälften av dessa fanns då medlemmar, totalt ett 60-tal.

- Nu har vi bestämt oss för att kontakta ytterligare fem trafikskolor för att försöka hjälpa de medlemmar som vill ha kollektivavtal att få det. Och sedan fortsätta jobba för att förbättra situationen i den här branschen i regionen, säger Sofia Karlsson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.