Åsa Frisk

Ännu en kokbok med utgångspunkt vardagsmat? Ja och nej.

Det här är en fantastisk bok för alla sötälskare. Jag blir fullkomligt tagen av alla vackra bilder.

Jag är själv arbetssökande sedan 3½ år. Jag vill absolut inte ta ordet arbetslös i min mun då väldigt få av oss arbetssökande är just arbetslösa. För det första tar det tid att aktivt söka arbete. Det är många hemsidor som skall bevakas varje dag eller i vart fall en gång i veckan. Jag tänker då på hemsidor som de olika bemanningsföretagen har och ams egen sida.

Tre timmars långkok en tisdag fungerar inte för arbetande nio till femmare. Den här boken har något för vardagens lunk men också för helgen då tiden inte är av lika stor vikt.

Jag är en laglydig person. Under mina drygt 24 år som bilförare har jag aldrig orsakat en olycka Jag har aldrig fått böter men Polisen har vid ett antal gånger mätt min hastighet med sin utrustning.

Mat till vardags ska vara enkelt anser jag oavsett om man går på någon diet eller inte

Tänk om jag som arbetslös kunde få veta mina rättigheter som arbetssökande. Man får bara slängt i ansiktet vilka skyldigheter man har.... Jag hatar min arbetslöshet och, tro mig, jag försöker på alla sätt och vis få jobb. Så psykiskt dåligt man mår när man är arbetslös är ingenting som det skrivs om i Kollega...?

Jag blir upprörd när jag läser senaste Kollega där jag hittar en notis om hur mycket pengar Unionen har och att det är den rikaste av alla fackförbund. Samt denna vansinniga reklam på TV. Hur mycket pengar lägger Unionen på reklam för att nå ut och varva nya medlemmar?! Om man vill bli medlem så hittar man själv till hemsidan eller det lokala kontoret, ja varför inte "gilla" dem på Facebook!

Maria uttryckte sig väldigt väl i Kollega nr 5, 2012 och problemet är nog mycket större än vi tror. Som agnostiker och stark förespråkare för att ta in fler invandrare vill jag förklara detta:

Jag började mitt arbetsliv i mitten av sjuttiotalet och gick som ung med i facket, SIF - numera Unionen. På min arbetsplats hade det bildats en lokal fackklubb och jag blev ganska snart invald i den. Vi hade löneförhandlingar och MBL-förhandlingar i senare skede och jag tycker idag att vi hade en stor påverkan på vår arbetsgivare och arbetsplats.

Jag är förundrad över Johanna Reviras kommentar under rubriken "Låt inte sorgen snuva dig på semestern". Sverige måste vara det enda land i världen, där man kan "sjukskriva sig".

Vi blir alltid påprackade extra Pommes, ost eller läsk då vi handlar Hamburgare. Sist blev jag påprackad detta på MAX hamburger restaurang i Luleå.